Hagrids halvbror [sv]

Okej, vad bra!

jag låvar att det kommer mer imorgon

Bra!

om ni vill ha mer alltså

Ja, det har jag redan sagt! Försök inte slingra dig nu!

haha ok om du säger det så

Ja!

ok som sakt kommer det mer imorgon

goodi godi!

Kapitel 3
-Hallå sömn tuta, det var Son hans lillebror som väckt honom.
-Ja vad är de, fnös Graup och satte sig upp på golvet, han krånglade sig ur alla skin och filtar och gav Son en retsam men lös örfil. -Hörde du jag tycker inte du ska göra så med mig, sa Son allvarligt. -För om ett par år så har jag växt om dig så då ska du få smaka på en örfil.
Hrm grymta Graup och gick ut från grottan.
Där runt elden satt alla jättarna och åt frukost, Graup satte sig mellan Son och Hager som satt bredvid Olumpe som åt på ett ny bakat bröd. Graup tog lite varm ångande gryta i en skål och började sleva i sig. Han märkte att Amind höll ett noga vakande öga på sina söner Frevik och Lats som lekte med den osläckbara grenen, Hevert tittade svartsjukt på och Vilkna Aminds fru satt med hela kroppen vänd mot dom och med hennes stora mage såg det riktigt komiskt ut.
-Jaha, Hager hade rest sig upp och skulle tydligen tala för hela lägret. Jag och Olympe är glada att ni bjuder oss så god mat, en vacker grotta och så trevligt sällskap, han tittade mot Graups håll. Och då ska vi för att visa våran tacksamhet överräcka en gåva.
Olympe... den vackra kvinnan kom med en säck som måste ha gjorts i något material som Graup aldrig sett, det var blankt och guldglittrande.
Hager tog upp en vacker hjälm från säckens inre. Den var prydd av alla sorters ädelstenar och i mitten en stor vit opal. Han överlämnade hjälmen till Amind och Amind satte den högtidligt på sitt huvud.
Hager sträckte ner handen i säcken igen och fick tag i det han sökte. Det var vackra tyger, mycket vackrare än det tyg som säcken var tillverkad av, han räckte över tyget till Vilkna som förtjust strök tyget mot ansiktet.
Nu satt alla vända mot gurgen och hans fru.
-Det är perfekt till ett nyfött barn, viskade Vilkna till Amind.


¤
Graup studsade på vägen till sin grotta. Vilkna hade fått en son som hon döpt till Orge och var roligare var Amind visste inte om det.
När Graup gick förbi lägerplatsen hade det bildats en skara runt något eller någon. Graup trängde sig fram bland jättarna alla starka män och upptäckte att det var Getheim och Amind som slogs. Han förstog genast vad som hade hänt, Getheim hade blivit alldeles för avundsjuk när Amind hade fått hjälmen och Vilkna hade fått det vackra tyget så att han hade utmanat Amind för att ta Aminds plats som gurg och då blev det ju en strid på liv och död.
Han ville gå, nej han ville springa, springa långt därifrån och inte se vad som nu hände. Men han kunde inte gå, han måste stanna och se vart han skulle fly när slaget var över. Om Getheim vann skulle han springa och varna Hager och Olumpe och dom skulle fly tillsammans för han visste mycket väl att Getheim inte gillade dom och om han blev den nya gurgen så skulle hela lägret vända sig emot dom. Men om han vann och att Getheim skulle besegras så skulle han inte varna någon inte säga något till någon. Jo Hager skulle få veta men han skulle inte få följa med. Han skulle vara med i festerna som skulle ordnas åt Aminds skull och han skulle sedan rymma när festen var som mest stojig så att han kunde ta med sig mat också.
När han tänkt klart började han titta på dom stridande ; Amind låg i underläge och Getheim låg på honom och slet i hans hår, Getheim hade fått en djup rispa i ansiktet (förmodligen hade Amind försökt att bita honom).
Med ett väldigt Slachg så lämnade Aminds huvud halsen och kastades i sjön. Jättarna jublade och Graup började springa mot Hagers och Olumpes grotta.
När han var framme vid grottan ropade han Hager, Hager ni måste komma. Sedan så kräktes han vid grott öppningen.