Smutsskalle! [SV]

Tack, jag uppskattar att ni bevakar!!
_________________________________________________

Kapitel fem!


Jag vaknade tidigt nästa morgon. Jag tog fram min bok och började läsa. När Juliana vaknade frågade hon vad det var för bok och varför bilden på framsidan inte rörde på sig. Jag förklarade att det var en mugglarbok och frågade om bilderna i trollkarls värladen rörde på sig. Sedan kom jag på att jag hade sett massa bilder som rörde på sig och rodnade. Juliana log och jag besvarade leendet. Efter ett tag vaknade också de andra och vi klädde på oss för att gå ner och äta frukost. Taket i stora salen var ljusblått med små vita tussar.
- Coolt tak! sa Emma som satt bredvid mig.
- Det är förtrollat för att se ut som himlen, sa jag och Juliana i kör. Sen skrattde vi. Proffesor mcHolwing gick runt och delade ut scheman till alla. Min första lektion var Försvar mot svartkonster med proffesor Zikon, tillsammans med Ravenclaw. Efter frukosten gick vi upp till sovsalen och hämtade våra böcker och trollstavar. Vi gick ner till tredje våningen och satte oss utanför klassrummet. Vi var tidiga, men efter ett tag började fler elever anlända.
- Välkomna, välkomna, jag är Wendel Zikon och jag är eran lärare för denna lektion! sa en medelålders trollkarl med röd brunt hår. Jag undrade vad vi skulle lära oss på den här lektionen.
- Ta fram era trollstavar och slå upp kapitel ett i boken, sa Zikon. Alla gjorde det. Idag ska vi lära oss om försvarsformler, berättade Zikon och klasserna delade självmant upp sig i par, jag med Juliana.
- Gör så här, sa Zikon och snärtade till med staven, smatidigt som ni säger Portus.
Han visade och en silvrig sköld sköt fram ur staven. Vi Lyckades inte på lektionen, men vi skulle fortsätta på nästa.
På rasten läste vi. När vi kom fram till lektionen i trolldryckskonst satt Slytherinelverna redan utanför dörren till klassrummet.
- Kolla, här kommer Smutsskallen! sa någon och när jag vände mig om såg jag rakt in i Davids ögon. Han satt med några andra Slytherinelever som var större än honom. De såg ut som livvakter. Just som jag hade tänkt ge honom en spydig komentar kom Proffesor Snigelhorn ut genom dörren och vi gick in till lektionen. Hela lektionen satt David och skickade lappar med orden Smutsskalle och när vi hämtade ingridienser viskade han i mitt öra.
- Smutsskalle!!!!
När lektionene var slut gick vi ut på skolgården eftersom att det var så fint väder. På skolgården stod David och hans kompisar och mobbade en liten tunn kille från Ravenclaw, jag kände igen honom från svartkonstslektionen.
- Du, din pappa är den där tuffa killen som sitter i Azkaban va? Du ser inte direkt ut som honom! sa David och siktade in ett slag på honom. Jag ställde mig emellan dem och David hejdade slaget.
- Låt honom va!
- Lägg dig inte i det här smutsskalle! Du vet väl inte ens vad Azkanban är! Din pappa, vad jobbar han med? Är han gatusopare? Min jobbar på ministeriet!
- Han är vd för ett mobilföretag!
- Och vad är en mobil? En söt liten kjol som den du hade på dig på Hogwartsexpressen?
- Nej, det är faktiskt en... Sluta skratta!! jag var nära gråten. Alla runt omkring oss skrattade.
- Vad ska du göra nu smutsskalle? ropade en från skaran av elever som såg på.
- Slå honom?
- Det skulle jag allt vilja se! det började föras en konversation bland eleverna och jag visste att David hade fått sin vilja igenom, han hade startat ett rykte om mig!

meer

okej!!
___________________________________

Kapitel sex!


Jag blev förtvivlad, han hade startat ett rykte om mig på första dan! Jag brydde mig inte om att jag snart hade örtlära utan sprang så fort jag kunde upp till min sovsal, hela vägen hörde jag skratt bakom min rygg. Jag slängde mig på sängen och grät. Jag vet inte hur länge jag grät, men jag måste ha somnat för när jag tittade upp såg jag mina klasskamrater. Juliana satte si på min säng.
- Bry dig inte om vad han säger! sa hon.
- Men det är ju sant!
- Är en mobil en liten kjol? Få se!
- Nej! sa jag, det är en sån här, jag visade upp min htc wildfire s för henne.
- Coolt, sa hon och lämnade tillbaka den.
- Jag vet inte vad Azkaban är!
- Det är ett trollkarlsfängelse, ett hemskt ett!
- Juliana, kom nu! sa Anna och drog i Juliana.
- Jag måste gå!
. Vart?
- Vi ska ut på quidditchplanen och kolla på uttagningen.
- Vänta, jag kommer med!
- Nej! sa Anna. Nu när det går ett rykte om dig så kan vi inte vara med dig, plus att du ser hemsk ut! hon drog med sig Juliana ut och jag var själv igen. Jag gick fram till fönstret och tittade ut. Jag såg planen med de femton meter höga ringarna. Jag suckade, jag hade velat prova, men jag var för liten och dessutom hade jag ingen kvast. Jag gick tillbaka till sängen. Jag ville verkligen inte gå dit just nu! Jag började gråta igen, Hogwarts var inte som jag hade förväntat mig. Någon knackade på dörren. En lärare kom in.
- Hej jag är Neville Longbottom, lärare i örtlära samt föreståndare för Hufflepuffs elevhem och oj vad jag är glad att killarna får komma in i era sovsalar! Vi blev oroliga när du inte kom på min lektion. Varför?
- David Chount har startat ett rykte om mig och alla mina nyblivna vänner har gått, de vill inte synas med mig!
- Och vad var ryktet om?
- Att jag är smutsskalle, tror jag, ett falskt rykte om vad mobiler är för nåt och om att jag inte vet något om den här världen, tror jag...
- Och vad är mobiler? jag visade honom min mobil. Jaha, sa han tydligt interiserad. Vill du skicka ugglepost till din familj och berätta?
- Min uggla har inte kommit tillbaka än.
- Jaha, eh... sitt här du så länge du vill, men kom ner om en halvtimme, då är det lunch.
- Okej, svarade jag tyst, men professor Longbottom hade redan gått ut ur sovsalen.

more!!

kanske sen, måste nog logga ut nu!
Ska kanske göra en till fanfiction om Hermiones första år/vecka!

Ja! Berätta vad den fanfictionen heter sen så läser jag den!

Bra, *bevakar*

Mer!!!

Kapitel sju!


Hela veckan hånade och retade folk mig. Jag var förtvivlad, hade inga vänner och jag visste inte vad jag skulle göra. Efter några dagar kom Ellie tilbaka och jag kunde skriva ett brev till mamma och pappa, men vad skulle de säga, min första vecka på Hogwarts och jag längtade redan hem! Juliana pratade med mig ibland när vi var ensamma i salen, men så fort de andra kom in ignorerade hon mig. Det hade inte sårat lika mycket om hon hade ignorerat mig hela tiden, eller hånat mig som resten av skola. Jag hatade att inse att det var på grund av Anna som hon var så här, att hon inte kunde vara sig själv! Min vecka i ensamhet lönade sig i och för sej, jag hann med att göra läxorna och fick högsta betyg på mina uppsatser. Min favorit lektion i veckans slut var Örtlära. Jag gillade proffesor Longbottom, han var så vänlig mot mig, inte för att de andra lärarna inte var det, men det var något med honom som jag gillade. På rasterna satt jag under något träd på gården och läste eller pluggade, om det var regnigt satt jag i uppehållsrummet. En dag när jag satt under en avskild ek och läste såg jag David och hans kompisar gå förbi, de verkade uppjagade och oroliga. Jag kunde inte låta bli att följa efter. De gick bakom själva Hogwarts och försvann bakom ett träd. När jag gick runt trädet såg jag inget spår av dem, jag tittade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att springa för att hinna till nästa lektion. Jag fick lista ut vad David höll på med någon annan gång. När jag sprang tillbaka in såg jag inte David som kikade fram bakom trädet.

Jättebra ju!