Hjälp från oväntat håll Sv

Kapitel 8

Draco svalde och gjorde det som dom skulle göra under lektionen i trolldryckskonst, men fick läsa om instruktionerna flera gånger innan han gjorde dom.
Harry kollade mot Draco ibland, och han kunde förstå Dracos beteende. Harry skulle nog inte heller ha sin fulla uppmärksamhet till lektionern, om han hade jobb med 2 jättar som väntade i skogen.
- Harry jag vet vad du tänker,men hur skulle du någonsin kunna hjälpa nån som Malfoy? Sa Ron medan dom höll på vid sina kitlar, och kollade sedan ner i boken.
- Men fattar du inte? Det är jättar som Malfoy har att göra med, han skulle aldrig klara av det själv.
- Men det är ju just det, och om ja kommer i kontakt med Malfoy på det viset, så kan jag få reda på vad som är i görningen. Sa Harry som om det vorre uppenbart, och kollade på dom.
- Ron, i det här fallet håller jag med Harry, det kan verkligen ge oss en knuff på vägen att förgöra Du-Vet-Vem om vi vet vad han har för planer.
Det ringde ut från dagens sista lektion, och Harry såg att Draco fick bråttom, han kollade på dom andra och sa
- Vi ses senare. Sa Harry och drog osynlighetmanteln över sig, när ingen såg, och sprang iväg efter Draco. Han såg Draco gå ut genom entreen, och Harry skyndade efter så tyst han bara kunde. Han hade inget annat val än att ingripa, om Draco blev skadad eller liknande, men det var som om Draco viste hur han skulle hantera Jättarna, men han verkade ändå osäker.
När han senare gick upp mot skolan gick han ist till uggletornet, och skrev ett kort brev.
"Jag vet vad du gör i skogen, kommer alltid ha ett vakande öga över dig." Stod det, och Harry kallade på Hedwig.
- Jag vet att jag skickar det nu, men Draco Malfoy ska ha det först vid frukosten i morgon. Hedwig hoade tillgivet och flög iväg, Harry kollade efter henne en stund innan han gick tillbaka till slottet.

Jag älskar din berättelse !!! ♥♥♥ malfoy ♥

du är jättebra på att skriva!
mer!

Kapitel 9

Harry gick ner till frukosten med dom andra nästa morgon, och såg att Draco satt vid frukosten vilket var tur för då skulle han ju få brevetvid frukost posten.
Han tog för sig av sin frukost, och såg posten komma, han såg Hedwig men det vekrade som att hon inte hittade Draco först men sedan hittade honom och landade smidigt framför honom.
- Draco vems uggla är det där? Det är ju inte din. Sa Pansy och kollade på Draco och sedan på ugglan.
- Nej jag vet inte vems uggla det är. Sa han och tog los brevet och ugglan flög iväg, han skymde brevet så ingen annan såg det, och läste sedan vad det stod. Han kollade genast upp, som för att se om ugglan hade landat hos sin rätta ägare men såg den inte någonstans. Han viste inte varför men han kollade mot gryffindor bordet, men det var ingen som kollade mot honom eller verkade intresserad av om Draco hade fått någon post.
Harry reste sig upp med sina vänner, och han vågade sig på att kolla mot Slytherinbordet, vilket var ett misstag för han mötte i samma veva Dracos blick, och skyndade med en gång där ifrån för att Draco inte skulle han någonchans att komma efter om han skulle få för sig det.
Draco hade av någon anledning följt Harry med blicken när han hade rest sig upp, och när han såg att Harry kollade rakt på honom så förstod han med en gång att det var Harry som hade skrivit det där brevet. Han reste sig snabbt upp, utan att klart och skyndade efter Harry, han skulle ge fan i att lägga näsan i blöt för vad Draco gjorde.

så bra mer

meeeeeeeeeeeeer

meeeeeeeer

ny läsare här...

jättebra ff.

Kapitel 10

Harry skyndade iväg längs med korridorerna, han hoppades verklien att Draco inte skulle komma i kapp honom. Han viste inte vad Draco skulle säga eller göra men något skulle nog inte bli något roligt.
- Petricus totlus. Hörde Harry någon säga bakom honom och han föll framstupa, han kunde inte röra sig för 5 öre.
Harry rulldes runt så han låg på rygg, och han såg med en gång Draco stå där över honom, och han svalde vad tänkte Draco göra med honom egentligen. Draco tog tag i honom och drog in honom i ett klassrum som inte tycktes ha vart användt på många år.
- Du ska ge fan i vad jag har för mig Potter... du vet inget om dom där jättarna i skogen, och säger du så mycket som ett knyst till någon om det så är du riktigt illa ute. Sa han med sin vanliga kalla släppiga röst, han tänkte inte släppa förtrollningen han log bara kallt och lämnade klassrummet och gick mot lektionen som om inget hade hänt.

Harry blev hittad flera timmar senare, tack vare Hermione och Ron som hade öppnat marodörkartan, och låste upp honom.
- Harry vad har hänt? Sa Hermione och kollade på Harry, och Harry gned sig lite i bakhuvudet.
- Malfoy överföll mig, han hotad mig om jag berättade för någon om jättarna.
- Hur viste Draco att du viste om jättarna? Sa Ron och kollade på honom, och Harry svalde men sa inget om brevet

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Kapitel 11

Harry kollade på dom och dom gick ner till lunchen, för Harry var riktigt hungrig och tog för sig av maten och kollade på dom och sa sedan.
- Han råkade väl se mig eller nått inte vet jag, men på nått sett vet han att jag vet. Sa han och slängde en blick mot Slytherin bordet, och bett sig i läppen Malfoy var inte där, han tog fram marodörkartan och startade den och såg att Draco var i Slytherins uppehållsrum, och han kunde andas ut. Han hade vart rädd att Draco hade dragit ut i den förbjudna skogen, om Harry inte följde med redan från början så skulle han aldrig hitta varken dit eller tillbaka.
- Vart är han? Viskade Ron just som Harry lagt ner kartan.
- Han är i uppehållsrummet, så jag behöver inte direkt oroa mig för att ha missat honom. Sa han och kollade på Ron och Hermione.
Harry höll en blick på kartan hela dagen, men det var vid middagen som han såg Draco lämna Slytherin bordet tidigare än han brukade göra, och han nickade mot Ron och Hermione om att han skulle iväg. Han lämnade Gryffindor bordet och satte på sig manteln, han kollade på kartan och såg att Draco redan var ute på området. Harry svalde och skyndade ut, och kunde se Draco på håll, han fick springa för att kunna komma ikapp Draco men ändå vara på avstånd som vanligt. Dock så gick inte Malfoy som han brukade, han vek av från stigen, och Harry undrade vad Malfoy skulle göra här som avvek från där han hade gått annars.
Han svalde när han fick svaret en kort stund senare, när Malfoy stannade framför en kort knubbig man som Harry kände igen med en gång som slinersvans. Men varför i all världen ville Draco träffa honom, och han fick dåliga vibbar.
- Mörkrets herre, vill ha rapport om hur det går med uppdraget. Sa Slingersvans, som spände sina små vattniga ögon på Draco.
- Du kan hälsa Mörkrets Herre, att det inte går så bra än men det kommer att gå, allt kommer vara klart tills det är sagt att det ska vara det. Sa Draco, och Harry försökte lägga allt på minnet som Draco och Peter pratade om så han kunde berätta när han kom tillbaka till skolan för Ron och Hermione