Sirius Black - en fadersfigur?

Fast som childhoodlight sa så behöver man ju inte vara en fadersfigur för att man är viktig för någon.

Måste nog säga att jag tycker Remus är mer förebild än Sirius, fast båda kan nog platsa in som fadersfigurer. Men inte endast för att de betyder mycket för Harry.

Om vadå?


Jag håller nog med lite där. Men jag ser det på detta vis, att Sirius är en fadersfigur till Harry och att Remus är en förebild. Remus har aldrig samma faderliga relation till Harry som Sirius har men han är en kick-ass förebild!

Jag tycker att Sirius är en bra fadersfigur för att han verkligen bryr sig om och förstår sig på Harry. Han finns där för Harry när ingen annan gör det och han är beredd att riskera allt för att hjälpa honom. Dessutom erbjuder han Harry ett hem, hans första riktiga hem, utöver Hogwarts då.
En bra förebild - nej. Jag håller verkligen med pandan om att Sirius aldrig växte upp riktigt. På många sätt tycker jag Harry är mognare, även om Sirius har mer erfarenheter.

Jag tror att anledningen till att dom blir nära så fort och verkligen får en connection är att dom ser James i varandra. Harry, i behov av sin pappa, och Sirius, som saknar sin bästa vän. Och så möts dom, båda två med en spillra av James i sig.
Sirius var vad Harry behövde och Harry var vad Sirius behövde.

Jag förstår att Sirius vill döda Peter. Om min syster eller bästa vän hade blivit mördad, skulle jag själv aldrig vila innan jag funnit personen.
Men jag vet inte riktigt ifall jag ser honom som en fadersfigur, ser honom mer som väldigt, väldigt nära vän till Harry.

håller med till 100%

Fadersfigurer, Remus och Sirius

Sirius är en större fadersfigur för Harry, dem har en annan kontakt och så, även om Remus gott och väl även han senare utvecklas som en av Harrys fadersfigurer. Efter Sirius död så skickar han t.ex. post till Harry när han kan, han gör Harry till gudfar till hans son och liknande. Men det är efter Sirius död, först då tar han rollen som fadersfigur då den är ledig så att säga.

Sedan hade Lupin en större roll i Harrys uppväxt, bästa lärare, mer mogen och var den som lärde Harry Expecto Patronum - ja han tog en större plats i Harrys liv, allt för att Sirius inte hade den möjligheten.

Sirius å andra sidan blev en fadersfigur direkt, han och James var tightare än några i deras grupp. Han såg James i Harry och Harry såg förmodligen James i Sirius, att Sirius hade varit James bästa vän var nog en underbar nyhet. För den som hans pappa är bästa vän med och gör till gudfar, måste ju rimligtvis vara den han var mest lik, hade roligast med och litade på allra mest.

Harry såg sin far genom hans bästa vän, skulle jag tro - då Sirius och James var såpass lika, som Rosmerta säger oskiljaktiga. (Och ja, Sirius och James har flest likheter bland marodörerna, båda omogna, extremt begåvade och två skitstövlar vid ung ålder.

Förebilder, Remus och Sirius

Sirius: Sirius var aldrig en bra förebild, en småbrottsling, en skitstövel och en av de män som aldrig växer upp. Han visar även familjen Blacks grymhet genom att faktiskt äga samma mentalitet som en mördare - Sirius skulle förmodligen inte ha något emot att döda en dödsätare, något som James är strikt emot så länge det inte gäller Voldemort. (Sirius ledde Snape till en varulv, James räddade honom. Skillnaden är stor, då James inte vill döda den han avskyr allra mest.)

Ett exempel på vilken dålig förebild Sirius faktiskt var:
Harry blir glad när han hörde att varken James eller Sirius blev prefekter, han ville vara som dem. Därmed lättade det hans hjärta att höra att hans Gudfar var alldeles för bråkig för att tilldelas märket - detta är inte en bra förebild. En bra förebild skulle faktiskt visa lite ånger över att han var för bråkig för att tilldelas märket, speciellt en sådan skicklig trollkarl som Sirius.

Prefektmärket ska enligt mig, vara en fin utmärkelse och inget man skrattar bort.

Remus: Den som alltid har varit mogen, hans sjukdom fick honom att mogna i förtid, han som var sansad och mogen av dem. Även han som tilldelades ett Prefektmärke - vilket visar att han hade en annan mognadsnivå vid den åldern.

Tog en stor roll i Harrys uppväxt, förespårkade nästan aldrig att Harry skulle bryta mot reglerna. Tar t.ex. Marodörkartan och säger åt Harry att hålla sig i Skolan. Sirius skulle ha gjort tvärtemot det.


Ja det blev lite sammanfattat, allt är kanske redan sagt. Men tyckte att jag skulle utveckla, sammanfattat, det jag tycker.

Alltså, dementorerna kanske inte påverkar honom lika mycket som alla andra. Men ändå att sitta instängd med dem, i Azkaban, i tretton år, måste göra honom lite knäpp, efter en sådan sak tycker jag inte att man måste ha kvar allt vett...
Jag kanske inte försvarar alla hans handlingar, men att han vill åt Pettigrew, det tänker jag låta honom vilja.. om du fattar..

Just det, jag som person, skulle vetlat vara den som dödar personen som gjorde att min bästa vän dog, hans fru och att deras son är föräldralös.

Helt klart, våld är inte lösningen, MEN jag hade blivit så totalförbannad att det inte hade funnits. Kalla mig sjuk, men Sirius handlingar är faktiskt helt normala för någon som upplever ett EXTREMT hat.

Däremot hans handlingar gentemot Snape, när de var yngre, är helt obefogade och dem ska man inte försvara.

Absolutely not.
Som en busig farbror eller äldre bror - ja. Inte som en fader.

Because of reasons I can't arse myself to type out haha.

Han var en busig rackarunge som ibland gick över gränsen, ja. Men hur många är inte så idag? Hur många växer inte upp och blir fantastiska människor?

Man kan jämföra vissa barn med nyupptäckta trollkarlar och häxor. De kan inte kontrollera sina krafter förrän de har lärt sig att göra det.