I Will Always Love You (roooolspeeel)

Damon såg roat på Jacob och besvarade hans bistra ton med ett snett leende innan han vände sig mot Kiara.
"Tusen, kanske?"föreslog han och ryckte på axlarna. "Jag har aldrig varit intresserad av historie-grejen."

Kiara vände sig mot Damon.
"Inte jag heller, varför tror du att jag frågade?" sa hon med ett snett leende.

"På skoj", flinade Damon och såg menande på henne. Desto mer han talade med henne desto mer blev han intresserad, hon var verkligen vänlig. Inte alls som resten av personerna som han kände.

Kiara log mot honom. Med ens förstod hon varför hon varit kär i honom i två och ett halvt år. Men hon skakade av sig tankarna, det var inget för henne nu, de var ett tusen år bakåt i tiden! Då hade hon inte tid för kärlek.

Damon tittade upp mot platsen där skolan borde ha varit.
"Någon av er andra som är intresserad av historia?"frågade han hoppfullt.

"jag är inte intresserad men jag kan mycket om det." Svarar Hannah som börjar få tråkigt. "Iallafall vad ska vi göra för att komma 'hem' igen?" Frågar hon vidare och tittar runt på den tomma platsen i månskenet. "Jag har för mig att Hogwarts borde grundats runt... nu."

Kiara tittade på den öde platsen, Hannah hade rätt. Borta i fjärran kom det fyra personer.
"Kolla!" sa Kiara och pekade på figurerna.

Damon tittade fascinerat på dem, att han skulle få se de fyra grundarna var helt otroligt.
"Där här är ganska häftigt", erkände han tyst.

"Jag tror inte vi borde synas." Mumlar Hannah och börjar gå mot skogen. "För säkerhets skull." Hon tittar mot de fyra personerna och tittar noga. Hon hinner se två figurer svischa förbi bakom de andra fyra. Hon känner igen figurerna som hennes... framtida föräldrar.

"Nej, det tror inte jag heller." säger Kiara snabbt och börjar gå mot några buskar.