We are left, they disappeared. (Rollspel)

"Det är lugnt, antar jag." Ebba log ett leende, hon hade lugnat ner sig lite, men hon skakade fortfarande av det hon sett.

((VAd har hänt? ^^))

((Ebba fick en syn och står nu och skakar en bit bort, Jackie är framme hos Ebba som inte sagt vad som hänt ))

(Thank you)
Thomas suckar lite när ingen verkar vilja spela Klockan med honom. Han gör några trixningar med bollen innan han går fram till de som är kvar av hans klasskamrater. "En död greve? Hah, låter som en skräckfilm. Nej, jag tror dom andra bara skojar med oss" skrattar han med bollen i handen intill kroppen.
Tom får sedan syn på Ebba som står och skakar en bit bort och höjer på ena ögonbrynet, konstigt beteende enligt honom.
"Men vad är det jag kan göra?" frågar han för att han inte vill att dom ska säga att han inte har varit delaktig i det hela.

Nikki ser på Thomas, de umgicks i damm krets men pratade knappt
"jag vet inte, finns inte så mycket nån av oss kan göra för tillfället. Men det börjar bli sent och vi behöver hitta mat" sa Nikki "ja och sova sen" mumlade han och tänkte på att Nemi hade hört honom igår, han tänkte inte sova i samma rum som dem igen

Thomas ler då Nikki svrar på hans fråga, även om det inte var ett särskilt kunskapsrikt svar. "Och hur kan vi hitta mat om vi inte kan ta oss ifrån det här stället?!" säger han upprört. Det är mer till sig själv han säger det. "Har någon förresten med sig en mobil?" tillägger han sedan lite lugnare. Det kanske fanns någon chans att dom kunde ringa till någon som kunde hjälpa dom utifrån.
THomas ser sig omkring för att se allas reaktioner, troligen skulle dom inte verka bry sig eftersom de borde vara ganska trötta och hungriga.

"Finns det inte något kök eller någon annan stans där det kanske finns mat då?" undrade Jackie, samtidigt som hon funderade på om det verkligen var så smart att lägga sig i konversationer hela tiden.

"jag har en del proviant men vi får väll söka igenom huset och kolla köket" sa Nikki lugnt "finns ingen servis jag har redan testat" sa han enkel och tog upp telefonen igen men fortfarande ingen servis. Han hade velat ringa till sin far och be honom ta hand om Eclipse han hade velat prata med Nathan också. Han önskade han kunde prata med sin mor med, hon visste alltid lösningen på problemen. Mokona såg på honom och skickade sedan han på handen.
"saknar du din mor med?" frågade han vargen som bara la huvudet på sned "jag saknar min" sa han lågt

Thomas tycker först det är en bra idé om att se om det finns något kök och i sådana fall om det finns mat där, men sedan rynkar han på näsan och hans panna blir vit för några sekunder. "Om det finns mat där så köptes den nog inte igår" säger Tom och får nästan kväljningar.
"Om ni ursäktar mig går jag bort en liten stund, jag kommer snart tillbaka" säger han och tar med sig sin boll till sin packning. Han slår sig själv i pannan en gång och undrar varför han egentligen säger såna taskiga kommentarer åt dom andra och deras idéer. Hormoner antar han, eller möjligtvis för lite energi. Thomas är noga med att stänga igen dragkedjan ordentligt när han stoppat ner bollen där. Han sätter sig sedan ihopkurad som en boll på sin sovsäck och funderar. Det var inte ofta han satt sig ner och funderade, han har alltid haft fullt upp med skola, fotboll, kompisar och familj.
Dom kan ju omöjligt ha tagit sig utanför väggen, så antagligen så finns dom kvar i huset. Men var?! tänker han desperat innan tankarna går över på annat håll. Tom slår bort dom tankarna med en glad suck innan han kommer att tänka på Nikkis hund eller vad det nu var. När kom den egentligen in hit? Den kan ju inte ha varit här särskilt länge... om det inte finns mat någonstans.
Om man såg på Thomas nu så skulle man inte kunna låta bli att brista ut i skratt då han sitter med uppdragna knän intill kroppen, en rynkad panna, intensiva ögon och en vit panna.
Sträcker sig väggen som en kupol över huset också? Eller som en boll, så att den går under jord också?

Nikki såg efter Thomas och suckade
"Lika bra att se efter" sa han och tog ritningarna "kom Mokona" sa han till vargen som hade börjat förstå att det var hans namn. de gick in i huset och han såg att köket låg borta i vänstra flygeln och han började gå ditåt