Sagan om ringen roll

Fairna stannade nöjt vid floden och sadlade av Dragor och när hon rycktat honom slog hon upp tältet och lagade en kanin hon fångat och planerade sedan hur hon skulle kunna smyga in i gruvan och leta efter en av ringarna.
"Vad nytt?" frågade plötsligt Sauron i hennes huvud
"Måste du störa mitt i maten" muttrade Fairna och slutade äta "inte mycket, dvärgarna kände igen mig och jag vet inte hur misstänksamma de andra blev men jag skall ge mig in i gruvorna och leta efter ringarna i natt" sa hon
"Det är bra Fairna, men va försiktig det tjänar inget till i fall du åker fast" sa han bestämt
"Tror du jag tänker åka fast gör du mig besviken" sa hon bestämt och han bara skrattade
"Ta det bara försiktigt och rapportera sedan" sa han och samtalet bröts och Fairna fortsatte äta

Tamara blev invisad på sitt rum, dock med vakter utanför. Hon svor några ramsor och öppnade sedan fönstret som ledde ner mot en gränd, natten var sval och svart och hon sågut. Trodde de verkligen att de kunde låsa in henne? Att hon inte skulle ta sig ut?
Ibland var dvärgar bra korkade, de trodde visst inget om människan, men bra för henne.
Hon hoppade ner från fönstret, drog huvan över ansiktet och gick mot gruvan, hon hade en stark kännsla av att de fanns där.

Dragor studerade Fairna när hon la aska över ansiket och händerna så de inte skulle synas i mörkret och sedan flätade håret.
"vänta här" sa hon lågt och lämnade bågen, den skulle vara i vägen i stället tog hon upp knivarna som Sauron gett henne och smög mot gruvan. hon visste hur hon skulle ta sig in och log när Dvärgarna inte upptäckt den hemliga gången som gjordes för många tusen år sedan och hon steg in

Nerwen är osäker på om dvärgarna vet vem hon är. Kankse vet dem, för ingen kunde hålla blicken fäst på henne särskilt länge. Men hon åt och såg helt oberörd ut hela tiden.
När dörren till hennes rum stängdes efter att hon ätit klart och blivit visad dit så öppnade hon fönstret och släppte in nattens friska luft.

Den stora gruvingången var flankerad av dvärgar på båda sidor. Och Tamara stod obeslutsamt kvar, inte vetandes vad hon skulle göra. Hon bet sig i läppen men drog sedan sin dolk. Det ingen visste skulle ingen bli upprörd utav, och de fick fly innan någon fick reda på något.
Hon gick fram till dem och skar snabbt i halsen på dem, ett gurglande hördes. Sen blev allt tyst och hon gömde dvärgarna i buskarna. Alverna skulle inte bli glada om de fick reda på det.
Men hon var inte mer än människa och hon annsåg att lite liv fick gå till spillo för sakens skull.
Hon gick in i gruvans mörker och såg sig villrådigt omkring, var kunde de tänkas vara?

Fairna följde gången som hon och Sauron tagit förra gången och hon kom ut och stannade i skydd av klippan och lyssnade efter någon men gången låg tom och hon tog den vänstra gången och började genast leta efter någon av skattkammarna

Senara drog sig längre in i gruvan och tog en av facklorna från väggen. Hon förbannade sina svaga människoögon som gjorde henne tvugen att använda fackla. Hon följde en gång och såg sig om, vart kunde de vara? Hur kunde gömmstället se ut, men hon kände dragningen till dem, ringen kallade.

( Ska äta nu ;P )

Fairna var inte helt säker på vart ringen kunde vara men hon hoppades hitta den innan de andra. Hon såg sig om i ett av rummet och hon hörde steg i hennes riktning och hon gömde sig bakom några stenar och drog alvmanteln runt henne. Hon var glad att hon hade den för den kunde ge henne kamouflage vart hon än var. Hon såg att det var Tamara som kom och hon var inte säker på om hon skulle gå fram eller inte

Tamara stelnade till hon hade hört något. Hon förde facklan över rummet men såg inget, bara massa gråa stenar och inget annat. Långsamt gick hon in i rummet och blev först bara stående, vilka rikedommar. Det glittrade i Tamaras ögon av hänförelse och habegär. På något vis kände hon sig dragen till detta rum, till något i detta rum, till ringen.

Fairna studerade Tamara och log sedan, människor drogs till ringarna på ett annat sätt än vad alver gjorde. så det var större chans att Tamara skulle hitta den än att hon själv skulle göra det. så om hon väntade tålmodigt kunde hon kanske ta den ifrån henne och om inte så kunde hon alltid tala om för Sauron att de hade en av ringarna och sedan fick allt ha sin egna gång. Hon log stort för sig själv och funderade på om hon skulle gå fram, men i så fall kunde hon inte slå ner Tamara för då hade hon vetat att hon var där så hon satt kvar och väntade