Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura nickade och ryckte till då Damon och Klaus kom upp bakom dem. "Ni borde ha bjällror på er." fräste hon illsket till, hon gillade inte att bli överaskad och deras ljudlösa steg drog henne minst sagt till vansinne.

Cara log lite roat åt Lauras kommentar.
"Vi ber om ursäkt" sa Damon och Cara trodde dem inte för en sekund.
"Varför var ni tvungen att döda mig?" frågade hon sorgset och de såg på varandra.
"Det var inte våran avsikt" sa Klaus sorgset och gick fram till henne och slog armarna om henne och hon orkade inte protestera utan hon kände bara tårarna rinna längs kindenra

"Ofta!!" svarade Laura åt deras ursäkt, hon trodde lika mycket på dem som hon skulle tro på om Voldemort gav henne karameller.
Men hon backade undan då Klaus kom och la armarna om Cara. Hon förstod att allt kunde hon inte trösta eftersom hon inte visste vad Cara gick igenom nu.

"Sweatherat it's okej" sa Klaus leende och strök henne över håret men hon bara skakade på huvudet
"Det är kanske okej för dig som valde att bli vampyr, men jag ville inte dö" sa hon lågt

"Valde ni att bli vampyrer?" sa Laura frågande och såg på Klaus och Cara men ställde frågan till Damon som stod bredvid henne och såg även han på dem.

"Klaus valde, han är en av de första vampyrerna. Min bror tvingade mig" sa Damon enkelt
"Jag lovar att lära dig tycka om det" sa Klaus lågt till Cara och hon log svagt

Laura rynkade på pannan till svar, hon gillade inte att de blev tvingade. Hon tyckte synd om dem, vilket liv de levde, och nu även Cara, hon gillade det inte, inte alls.
Sedan himlade hon med ögonen åt Klaus och Cara, hon hade barat väntat på att de skulle börja gilla varandra, eller ja mer och mer. Hon slog sig ner i en av fotöljerna och drog upp benen.

Damon såg surt på dem och vände sedan och lämnade dem. Cara backade från Klaus
"Jag är fortfarande sur på dig, ni skulle inte gett mig något blod! ingen av er" fräste hon och lämnade honom kvar och gick ut till det tomma stallet

Även Klaus försvann och Laura blev ensam, hon kände sömnen övermanna henne och manade fram en filt och svepte om sig. Men morgonsolens strålar lös in på henne så hon kröp in under filten hela hon för att få mörker och slutligen somnade hon.

hon saknade Ballerina, hon saknade att rida men hon hade inte tid att ta hand om en häst nu. hon satte sig ner i halmen som fanns kvar och lutade sig mot balen och slöt ögonen