Vart är vi? [privat roll]

Cara öppnade ögonen och märkte att de var svarta. en av hennes gåvor hon besatt var att kunna se in i framtiden. Hon såg hur männen som jagat henne kom till lägret och tog med henne här ifrån. Hon öppnade ögonen och tittade på Xantha.
"Du måste här ifrån nu" sa hon allvarligt och hoppade upp på fötter. Hon var tvungen att komma på hur hon skulle få ut henne

Xantha såg på Caras svarta ögon. "Och vad var det sär om?" sa hon undrande när Cara börja prata med henne och nickade.
"Nej, VI måste härifrån." sa hon med eftertryck, hon skulle aldrig lämna Cara ensam kvar.

Cara såg på henne "något som den kungliga familjen i min värld kan" svarade hon bara och skakade på huvudet "du och Loki har större chans att fly om jag är kvar här" sa hon bestämt och undrade vart Loki var

"Nej, det har vi inte. För vi tänker inte lämna dig och vi kan ändå inte ta oss mella n världarna. Desutom vet dina kära vänner att vi är här med dig så de vill ändå åt oss med." sa hon bestämt, vad Cara än sa, hon tänkte inte överge henne.

Cara himlade med ögonen, det här var varför hon inte hade vänner. hade hon varit själv hade hon fått av sig repen och försvunnit till en annan värld, men nu var inte Loki där så hon kunde inte bara åka. Hon suckade lågt och såg plötsligt Loki stå framför dem
"Shhhhhy" sa han och knöt upp deras rep. Cara såg sedan bestämt på dem, hon kunde inte skydda dem från dem som jagade henne när de var i närheten av henne.
"Förlåt" sa hon bara och knockade sedan dem båda. hon öppnade porten och skickade in dem båda två i den och såg hur de försvann. Hon satte sig sedan ner. Hon skulle försvinna om en stund

Xantha vakande vid Loki och märkte genast att något var fel, eller rätt. De var inte kvar i den döda världen längre, nej denna var levande. Xantha kunde känna naturen här och kände energin återvända till fullo. Men Cara var inte här, nej. Hon svor till och kom på fötter.

Cara satt med slutna ögon.
"vart är dem?" svor en man till och Cara kände igen hans röst. Hon hade inget namn på honom men han var en av dem som jagat henne.
"Hon är kvar" sa Haltor med en darrande röst och Cara tyckte först synd om honom, men sen tänkte hon att han fick skylla sig själv. Han hade fångat henne och hon behövde inte känna empati med honom.

Loki kom på fötter samtidigt som henne och såg sig om. "Hon kastade iväg oss, vart kan hon vara?" sa han. "Kvar där, väntar på dem." sa Xantha förtvilat det fanns ju inget de kunde göra åt saken.

Cara hade slutna ögon och hon såg inte på dem som stod framför henne.
"Sover hon?" frågade en
"Nej hon är vaken" svarade mannen som hade befälet. Cara tittade upp på dem. "vart är dina vänner?"
"Vilka vänner?" frågade hon undrande
"Så det är så du vill ha det, ja jag kan säkert dra det ur dig" sa han vasst och Cara log.
"Jag vill se dig försöka" sa hon bara

"Ska vi bara vänta här eller?" Xantha såg sig om, det var inte hennes värld och det var där hon ville vara om de skulle sluta att flytta runt. Men varken hon eller Loki kunde detta så det var Cara de behövde och hon fanns ju inte här.