Eragon [Privat rollspel]

Plötsligt försvinner vakterna bort och in kommer Werm.

Det första Aily gör är att slänga sig mot mig som om hon tänker angripa. Jag vill hindra henne, mne hon är bunden och kommer inte ända fram. Istället spottar hon mig i ansiktet.
"Aily..." Börjar jag men i mitt sinne hejdar Murtagh, Angela, Törne och Ór mig.
Jag vill be om ursäkt och förklara för Aily, men jag tvingar mig själv att slå henne hårt i ansiktet. Vakterna utanför hörde oväsen och kom tillbaka.
"Vidriga människa", vrålar jag, och jag vet att Werm skulle ha gjort samma sak, men det känns inte bättre för det. Jag försöker ta kontakt med Aily via sinnet för att förklara för henne och be om ursäkt.

"Jag vet vem du är. Tungdil jag har en drake som försökt hindra er. Vad gör du här?" frågar hon.

Jag är otroligt lättad att hon vet släpper in mig i sinnet. Jag förklarar snabbt att jag inte kan befria henne nu genast utan att vi måste vänta ett tag och att jag måste hitta Alex också. Sedan ber jag om ursäkt att jag slog henne. Hon har en fläskläpp och ett blåmärke på kinden sedan jag gjorde det.
"Lita på mig", mumlar jag sedan snabbt för jag inser att jag måste gå för att inte väcka misstanke.

"Det gör inget! Det gör jag" tänker hon.

Jag väntar spänt på natten. Angela gav mig några konstiga örter som jag skulle blanda i de andra dvärgarnas mat så det skulle bli lättare att rymma, och det gjorde jag.
Jag har hittat Alex också, och jag ska snart befria mina vänner. De andra människorna och våra drakar väntar utanför en liten bit bort.

Aily försöker befria sig från repen.

Äntligen natt.
Jag går ut,och nästan det första som händer är att jag möter 2 andra dvärgar. De undrar vart jag ska så här dags, och jag förklarar att det inte angår de och att de inte får veta, för risken att de berättar är för stor. Det ingår i planen, och jag försöker göra de nyfikna så jag inte har någon annan chans än att berätta.

Hon lyckas inte utan tolldom. Och skuggorna har gett henne en drog.

Precis som planerat tvingar dvärgarna mig att berätta.
"Våga inte berätta det för någon. Vi tänker flytta människorna någon annan stans, till en hemlig plats. Så länge de är här är det lätt att spåra de, och med två andra drakar och människokvinnans drake så har vi inte en chans. Men om vi flyttar de till ett hemligt ställe så kommer de försvaga sig själva helt i onödan när de försöker befria människorna."
Sedan hotar jag de att om de säger ett ord om det här till någon så kommer jag med mina egna händer slita tarmarna ur de och skrattande se de dö.
Egentlgen försöker jag se till att det sprids ett rykte om det så ingen av dvärgarna kommer på tanken att förfölja oss på ett tag.