prs wolfy & rollspelare

James suckade högt och gick till sin bil, han visste inte riktigt vart hon bodde men det gick säkert att ta reda på det. Han skrev ett snabbt sms till en av deras gemensamma vänner och frågade om hennes adress, log nöjt då han fick svar. Han satte sig i bilen och körde först för att köpa blommor innan han körde till hennes adress. Han gick snabbt till dörren och knackade på.

Efter duschen fönade hon håret snabbt så det åtminstone var halvtorrt, klädde sedan på sig innan hon återvände till köket för att se till sina muffins. Då det knackade på dörren rynkade hon på pannan, hon väntade inte besök men fick ändå gör att öppna.
”James?” Stella lutade sig mot dörrkarmen.

James tittade upp och log svagt när han såg Stella, hon var en av de vackraste personerna han lagt ögonen på.
"Hej, snälla förlåt för innan." sade han och smekte lätt hennes kind innan han räckte fram blommorna med ett stort, pojkaktigt leende.

Stella tog emot blombuketten han räckte henne, doftade på blommorna innan hon återvände ut till köket. Hon plockade fram en vas att lägga blommorna i, fyllde den med vatten och ställde den sedan på köksbordet.

James rynkade på pannan då hon lämnade honom i dörren, han tvekade en stund innan han tog sig friheten att gå in. Han stängde efter sig och bet sig på läppen.
"Stella?" suckade han och kliade sig i nacken.

”Ja?” Hon tog fram en grytlapp för att lyfta ut plåten från ugnen. Sedan satte hon på vattenkokaren då hon kände för en kopp te. ”Vad gör du här?” Hon hade trott att han skulle spendera mer tid med den där killen, hade det inte varit anledningen till att han skickat iväg henne?

James gick in och drog henne intill sig, ville inte att hon skulle vara sur på honom.
"Förlåt mig." sade han och smekte hennes kinder. Han kysste mjukt det han kunde komma åt av hennes ansikte. "Adam är ingen man visar känslor för, han är en riktig råtta. Han tror att allt är en lek och att du är en lek." sade han lågt och drog med fingrarna genom hans hår.

Stella suckade och tittade ner på sina händer.
”Jag kan ta hand om mig själv.” Hon förstod varför han gjort som han gjort, men det sårade henne en aning att han inte verkade ha särskilt mycket förtroende för henne eller vad hon klarade av.

"Jag vet att du kan men du ska inte behöva det. Adam är- han är en ny nivå av mentalt ostabil. Han har ingen gräns riktigt." sade han och kramade om Stella. Han kysste mjukt hennes kinder och allt han kom åt.

Hon såg fundersamt på honom en stund innan hon log och rufsade till hans hår. Det var rart av honom att tänka på hennes bästa.
”Muffins?” Stella gjorde en gest mot plåten och vände sig om för att öppna skåpet där hon förvarade olika tesorter.