Den trasiga tidomvändaren SV

MER MER MER!!!!!!!!!!!!!!

Vilket bra kap.!

Kapitel 26

Det gick ett par dagar, och Harry kunde se på James att han verkligen ville veta vad det var Harry hade menat med det han hade sagt dagen innan.
Dock höll Harry sitt löfte till Dumbeldore, att ge allt för att få se det han hade sagt igår till att det skulle ha vart ett skämt. Hermione var dock väldigt arg fortfarande, men Harry kunde inte rå för att det hade hänt. Han hade sagt till Hermione och Ron vad Dumbeldore hade sagt, och i alla fall Ron hade lovat att han skulle följa med på skämtet och inte göra bort sig.
Harry hoppades verkligen att Ron skulle hålla det löftet, men han hade än inte fått något svar från Hermione. Men Ron hade sagt att hon nog också skulle hålla tyst bara det att hon inte sa något om det, och Harry hoppades för allt i världen att Ron hade rätt om den saken.
Harry vägrade säga något alls till James, men det var något i Remus blick när dom möttes, som fick Harry att tro att Remus faktiskt visste något som Harry inte visste. Visste Remus att dom var från framtiden, men hur skulle han kunna veta det? Ja Harry hade hur många frågor som helst i sitt huvud, och han skulle mer än gärna vilja prata med Remus om den saken, men han visste inte vad han skulle säga. Varje gång han tänkte på det, så blev det fel ändå på något sett, det var som om att Harry inte var menad att försöka prata med Remus om det.
Han önskade att han kunde prata med Remus från sin tid, men det var ju lik med omöjligt det behövdes inte Hermiones bekräftelse på det för att Harry skulle fatta det. Även om han skrev ett brev till honom, hur skulle det kunna komma till framtiden, om inte dom själva ens kunde komma tillbaka till sin tid.
Harry visste iaf en sak, han tänkte inte ge upp, han skulle prata med Remus

meeeeeeeeeeeeeeeer

intressant ♥ skriv mer

"Whether you come back by the page, or by the big screen, Hogwarts will always be there to welcome you home." - J.K Rowling.

Mycket bra/väldigt bra/ superbra/SUPERDUPERBRA!
Skriv mer!
Och en sak ska du veta om det går trögt...du är jätteduktig så skriv som du brukar!
(Men du har säkert redan hört det, att du är duktig alltså)

Kapitel 27

Harry kollade på Hermione, och svalde han hade precis berättat för henne att han tänkte prata med Remus efter middagen. Han tyckte inte om hennes blick som hon gav honom, han såg med en gång att hon inte tyckte om hans idé.
- Kom igen Harry, vill du verkligen riskera framtiden mer än vad du redan har gjort? Är det inte bättre att prata med Dumbeldore om den saken.
- Kom igen, skulle Dumbeldore verkligen veta om Remus vet att vi är från framtiden?
- Det är inte omöjligt Harry, Remus kanske tycker att det är bäst att gå till Dumbeldore istället för att prata med dig direkt.
Harry kollade på Ron och hoppades smått att Ron skulle stå på hans sida, men han sa inget han och Hermione hade tydligen pratat om den här saken redan utan Harry och det fick Harry att tappa tålamodet dom litade verkligen inte på honom.
- Jag bryr mig inte om vad ni säger, jag ska prata med Remus, jag tänker ta reda på sanningen jag kan inte sitta här och vänta på att ett svar ska komma fram bara med ett finger knäpp. Ska vi vänta tills Dumbeldore kommer med en hel tidomvändare, kom igen vem vet hur lång tid det kan ta.
Hermione kollade på honom, hon viste att Harry hade rätt, dom kunde inte sitta här och bara vänta, ville dom ha svar så fick dom ta och försöka hitta svaret själva.
- Okej Harry jag hjälper dig så gott jag kan, du har rätt vi kan inte bara sitta här, kom igen Ron du kan väl inte mena att du tycker det är en dålig idé nu när till och med jag har gått med på att hjälpa Harry så gott det går.

Det gick ett par dagar, men hur Harry än vände och vred på det, så lyckades han fortfarande inte få till det att träffa Remus ensam. Han hade försökt få hjälp av Hermione men inte ens med hennes hjälp lyckades dom få en lugn stund att prata med Remus utan att det var en massa nyfikna omkring dom som kanske hade chansen att fånga upp något ur samtalet. Harry började känna en viss känsla av panik, han ville verkligen veta om Remus viste om dom, och om hur mycket han viste i sånt fall

meeeeeeeeeeeer

Förlåt för att det tagit tid innan det kommit nytt kapitel men inte haft glöden att skriva nytt men här kommer det om det nu finns några läsare kvar.

Kapitel 28
Harry och Hermione behövde dock inte vänta så länge, efter att dom trott att det skulle vara kört innan det blev ett tillfälle gjort av Remus själv.
Det var när Harry, Hermione och Ron satt ute under trädet nere vid sjön, som Harry såg Remus komma mot dom, och han hade inte James, Sirius eller Peter med sig, så han såg sin chans och petade på Hermione, som också hon kollade upp mot Remus men dom hann inget säga innan Remus slog sig ner och tog till orda.
- Ni har velat prata med mig i ett par dagar. Sa han och kollade på dom nyfiket, han visste ju att dom var från framtiden, och han hade hållit sitt löfte till Dumbeldore om att inget säga till någon om att dom var från framtiden.
- Ja hur visste du det? Sa Harry och var uppriktigt förvånad över att Remus tycktes veta det, Remus bara skrattade och kollade på honom.
- Jag har märkt det på erat beteende dom senaste dagarna, men att jag har vart med dom andra så att ni inte kunnat prata med mig, men nu kan jag prata med er. Sa han och log mot dom.
- Ehm jo det är sant, du har också bettet dig konstigt, men en längre tid, som får mig eller ja oss, att tro att du vet något om oss, stämmer det? Sa Harry och bett sig i läppen och väntade spänt på ett svar från Remus, vad skulle dom få för svar?
Remus kollade på dom och sedan runt om, så att det verkligen inte fanns någon i närheten som kunde lyssna på dom.
- Ja jag vet en sak om er, och som jag har fått bekräftat, men jag har inget sagt till någon. Sa han och kollade på dom och såg Hermione och dom andra utbytta ögonkast.
- Jasså vad har du fått reda på då? Sa Harry och kollade på honom, och bett sig obemärkt i läppen, och försökte att inte visa sig nyfiken eller kanske till och med rädd.
- Jag vet att ni är från framtiden, och det var Dumbeldore som bekräftade det, jag anade att det var något innan, och gick för att prata med Dumbeldore, och då berättade han det för mig. Sa Remus och kollade lugnt på dom, nu var det ute till dom och det var ju huvudsaken tyckte han.
- Okej, har han också berättat varför vi inte kan komma här ifrån? Sa Hermione och kollade på honom, något inom henne fick henne att tro att Remus kanske visste hur man skulle kunna laga tidvändaren, och dom skulle kunna komma tillbaka till sin tid.
- Nej det har han faktiskt inte gjort, men med tanke på hur länge ni har vart här nu, så måste det vara något komplicerat med vad det nu kan vara för något. Sa han och kollade på Hermione, precis som om hon skulle kunna svara på vad det var för något, men hon kanske inte kunde det visste han inte.
- Ehm ja, det är en tidvändare som vi använt som gick på något sett sönder när kom hit eller när vi använde den, vi är lite osäkra. Sa Hermione och kollade på honom.
- Ja precis, vi skulle tillbaka nån timme bara, men så hamnade vi flera år tillbaka istället. Sa Harry och kollade på Remus och bett sig åter igen i läppen
- Ni ska se att Dumbeldore kommer att fixa det, han kan ju fixa allt. Sa Remus och log sitt vanliga lugna leende mot dom

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer