Hunger Games (Rollspel)

När saga kommer blir jag inte alls förvånad. Detta var bara en till dröm. Saga hjälper mig. När massan träffar mina sår blir genast allt bättre. Det slutar svida och jag börjar tro att allt spektakel är på riktigt. Jag skakar bort tanken. Jag rörde mig lite i repen men satt fast. Jag rör och sliter i repen men inget fungerar. Jag sluter ögonen och försöker komma tillbaka men stannar i mina drömmar. Jag hinner precis öppna ögonen innan jag tvingas sluta dom igen. Det var löven, det var jag säker på.

Jag visste att han inte trodde på att jag var riktig just nu. Så jag skakar om honom. Jag kysser honom länge och jag hoppas på att han ska svara på kyssen. Jag lutar mig lite tillbaka och tittar på Spencer, han var tilltufsad men när jag gav medicinen så vart han garanterat bättre. Jag ser på hans slutna ögon. Jag tar bort alla löv så att han kan känna sig lite levande.

Jag lyfter lätt på ögonlocken. Ett par mjuka läppar träffar mina. Jag sitter som frusen. Detta var verkligheten. När personen lutat sig tillbaka pustar jag på något sätt ut. "Saga.." utbrister jag. "Hjälp mig, någon band fast mig här och jag vet inte vem men..." Jag försöker att ta fram mina händer framför mig men lyckas inte så bra. Gesten leder till ett ännu mer smärtsamt sätt att sitta.

Jag tittar på Spencer som plötsligt kom tillbaka till verkligheten. " det var jag, jag ville att du skulle vara säker. Och desutom ville jag återuppleva några minnen då jag kännde mig som du gör nu, överfallen och bunkern." log jag och kysste Spencers panna mjukt. Jag ser på honom. " förlåt mig för allt men jag vill börja om från början och att du ska vinna!" viskade jag till Spencer.

Jag svarar inte på kyssen. Allt kändes bara så konstigt. Jag ser knivarna som ligger i hennes ryggsäck. Kanske skulle jag skära mig fri. "Varför....?" frågar jag svagt och sträcker mig sekunden efter mot kniven. Jag får precis tag i den och skär mig loss. Snabbt hoppar jag upp på fötter. Jag gör en spark mot hennes ben så att hon faller till marken. Snabbt sätter jag mig på hennes rygg och håller fast hennes armar med mina knän. Kniven håller jag fortfarande i. "Varför Saga?" snyftar jag.

Jag ser in i Spencers ögon. " jag vill att du ska vinna för att jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta, och om du undrar varför jag gör det..." andades jag tungt när Spencer hade satt sig på mig. " det är för att varje natt så drömmer jag om den rätta, nu är det dig jag drömmer om. Jag känner hur det kittlas i magen när jag är med dig, jag känner gnistor när jag kramar dig oh vi kysser varandra. Du är den rätta och dör du så dör jag!" sa jag och kännde hur tårarna kom. Jag visste at han var svag efter löven så jag gjorde ett litet ryck, tog ta i honom och satt mig på hans rygg istället. Jag tar loss kniven ur hans grepp och lägger den i väskan. " jag älskar dig för att jag inte har dödat dig en, när du kallade mig för sweetheart första gången visste jag at jag litade på dig även om jag inte erkänner för mig själv just då. Jag bara vet att du är den rätta" sa jag och och kännde några till tårar komma.

Jag ser in i Sagas ögon för att försöka hitta den äkta sanningen. Sekunden efter, utan motstånd ligger jag underst. Kniven far bort från mina händer. Jag ser in i Sagas ögon, letar bakom varje hörn.
"Är det sant?" säger jag och försöker böja mig uppåt för att kyssa henne. Löven gör så att jag bara årkar halvägt. Mitt huvud faller till marken, så trött var jag.

Jag lyssnar på Spencer. " det är sant, annars hade du vart död nu!" sa jag och böjde mig ned med huvudtaget istället när han inte årkade. Jag kysser honom och nickar lungt. " det är sant" säger jag igen och kysser honom. Jag visste att det var rätt. Jag lyfter mig lite på mig och ser på Spencer.

Lizzie~

Lizzie tittar upp i Nicks ögon. Hon rodnar lite och i nästa sekund möter hennes läppar hans.
Inget annat än de fanns. Tills en pil ven förbi Lizzies öra. Nick drog ner henne på marken och kastade iväg sitt spjut mot pojken från distrikt 5.
Spjuet genomborrade hans kropp och ett kanonskott hördes. Lizzie ställde sig upp.
"Tack, antar jag" sa hon. Nick gick fram till pojken och drog ut spjutet och tog pilarna. han gav Lizzie pilarna.
"Kom, så går vi" sa Nick och tog Lizzies hand.

Jag ser in i Spencers ögon. " jag vill att du ska tro mig, jag vill att jag ska tro dig, jag vill att vi ska älska varandra!" sa jag och kysser Spencers hals. Jag hörde ett kanonskott. Jag tittar upp och sen ner så att det inte var Spencers kropp som gav vika nu men det var det inte.