Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura vände sig om i fotöljen, men sömnen ville inte komma igen. Hon suckade, sömnproblemen ville aldrig ge sig och vad hade hon här för att kunna hjälpa det? Hon gav upp, hon kunde ju lika gärna vara vaken tills hon stupade. Undra vart Cara tagit vägen föresten? tänkte hon då hon gick ut ur rummet.

Cara vaknade av att någon kom gående mot henne och hon gjorde sig beredd på att slåss som hon alltid gjorde, men det var bara Yaxley.
"där är du prinsessan" sa han och satte sig ner bredvid henne i halmen och la en arm runt henne "är du okej?"
"det är de enda folk frågar mig nu för tiden" sa hon bara lågt

Laura gick ner för den stora trappan och hamnade på nedre plan. Hon visste att det var frukost tid men hon var inte hungrig. Det var hon sällan men ändå. Allt hade hänt så mycket med allt så hon hade inte hunnit med sig själv.
Hon hade bara tänkt att komma tillbaka hit, vara anonym och göma sig för världen och allt som hänt henne och så hamnar hon mitt i allt detta.

"Och vad svarar du dem?" frågade Yaxley
"Att jag inte vet. och jag undrar om de på riktigt tror att jag är okej?" sa hon lågt
"jag vet att det är svårt prinsessan men det blir lättare" sa han och Cara nickade, hon hade verkligen saknat Yaxley, han var som hennes bror och han kunde alltid muntra upp henne. "kom så går vi in" sa han och de gick in i huset

Laura såg upp när Yaxley och Cara kom in, hon log svagt och frånvarande till dem och gick förbi dem ut genom dörren ut i trädgården. Egentligen visste hon inte vart hon skulle gå just nu kände hon bara att hon ville vara ensam. Så hon öppnade grindarna och försvan ut ur Voldemorts ägor och förtsatte in i den närliggande skogen.

Cara gick till sitt rum. Hon ville inte behöva se dem andra i ögonen. Hon låste in sig på sitt rum och kastade sig i sängen. Hon drog för gardinerna med staven och somnade

(Hon kunde ju inte sova xD ^^ )

Laura gick genom skogen bort från allt tills hon hörde inga andra ljud än bara skogens. Hon kastar sig ner i mossan och ser upp mot trädens kronor men sluter sedan ögonen. Skogen älskade hon, där kunde hon vara själv och bara tänka.

(haha nu kan hon det xD)

Cara vaknade en stund senare och kände sig hungrig. Skulle hungern alltid hemsöka henne? Hon suckade och försökte ignorera känslan

(Hahahaha xD)

Laura stelnade till, hon var iaktagen det kände hon tyligt. Hon hörde en konversation en bit ifrån något om flicka och blod och gott. Laura öppnade ögonen för att se om det var Damon eller Klaus, men det var det inte. Det var några andra och de närmade sig henne. Snabbt for Laura upp på fötter, men den ene av dem var radan framme vid henne och tryckte upp henne mot ett träd och samtidigt höll i hennes handleder. "Men hej rödtott." ler han mjukt och låter läpparna följa hennes hals samtidigt som han drar in hennes doft.
Laura dras av panik och försöker komma loss men till ingen nytta, skrika kan hon inte heller för han håller över hennes mun.

Cara skrek till och rusade ut ur huset. Hon behövde blod och det nu. Hon visste inte vart hon sprang utan hon sprang bara. Bort från huset och mot maten som fanns någonstans