Eragon [Privat rollspel]

Drogen gör att hon varken kan använda trolldom eller nå någon med sinnet.

Nu skyndar jag mig till Alex rum, och sedan ska jag hämta Aily. För de två vakterna utanför Alex rum berättar jag samma sak som för de andra dvärgarna. Sedan är jag och Alex snabbt på väg till Aily. Det känns som om vi kommer misslyckas, och jag blir bara mer nervös för att jag vet att vi bara har en enda chans.

Steg hörs och Aily slutar kämpa med repen.

"Barzuln", mumlar jag när en av skuggorna närmar sig Ailys rum. Jag tar tag i Alex och sliter med honom i ett mörkt hörn så inte skuggan upptäcker oss. Då är allt förlorat.

En av skuggorna dyker upp.
"Sluta kämpa mot repen" fräser den men fortsätter sen vidare. Aily andas lättat ut.

Jag och Alex håller andan och försöker inte vara där alls, vi står och omfamnar varandra för att ta så lite plats som möjligt och håller i varandra hårt för att inte en arm eller ens ett finger ska rycka. När skuggan hra gått slappnar vi av och går snabbt in till Aily och befriar henne.

Aily sätter sig upp och ger Alex en kram.
"Nu då?" frågar hon.

"Nu måste vi ta oss ut säger jag sammanbitet. Jag var nära att förlora självbehärskningen och krama Aily. Jag känner att jag rodnar, och vi går snabbt mot utgången. Jag måste gå före ifall någon upptäcker oss, och Alex och Aily går som om de är bundna.

Aily håller huvudet böjt. Drogen gör att hon inte kan koncentrera sig.

Aily verkar konstig. Hon hänger med huvudet och snubblar fram snarare än går. Hon ser varken Alex eller mig i ögonen, men när vi tog loss repen såg jag att hennes ögon verkar tomma. Plötsligt står en dvärg framför oss och blockerar vägen. Det är han som välkomnade mig med ett slag, och han ser livsfarlig och oberäknelig ut.