We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas kan inte mer än skratta av chock och Nikki's reaktion. "Asså jag trodde jag skulle bli fast där inne" säger han och ser vad det var han ahde fått i pannan och handen. Spindelnät såklart.
Tom går fram till handfatet och spolar av handen och gnuggar sedan bort det han har kvar i pannan.
SEdan går han fram till kylskåpet och finner en tallrik med pannkakor. Toms mun spåricker genast upp til ett leende. HAn struntar i att försöka värma dem på något sätt då de förmodligen är nylagade.

"Vad gjorde du där över huvudtaget?" frågade Nikki och satte sig sedan ner på golvet, han orkade inte städa hela köket, men de gick att använda det i alla fall. Mokona går nyfiket fram till Tom och lägger huvudet på sned

Tom sätter sig vid det lilla bordet och lägger upp en pannkaka på ett annat fat. "Fråga inte mig. Letade efter någon utgång eller något" svarar han och ser på hunden som han nu ser att det är en varg. "VArt har du hittat vargungen förresten?" frågar Tom sedan nyfiket och börjar äta. Han har inte ätit på ett dygn och visst var han hungrig allt.

"Ja du letade på fel ställe" säger Nikki och skrattar ett inövat skratt och ler lite svagt sen "jag hittade honom i källaren och jag kunde inte bara lämna honom där" sa Nikki och såg på Mokona som viftar på svansen och hoppas att Tom skall tappa något

Thomas rycker på axlarna. "Kansek, kanske inte. Korridoren fortsatte men jag ville inte gå vidare där inne" säger han och ryser lite.
Han kan fortfarande inte släppa funderingarna över hur vargen kunnat ta sig in i huset. Hade den gjort likadant som dem; bara gått in, och hur hade den fått mat.
Thomas ställer sedan undan sin tomma tallrik och lägger in dem återstående pannkakorna i kylskåpet igen. Nu har han i alla fall sällskap igen, och med någon inom hans vänskapskrets.

"Huset kanske har en väg ut genom nån av de hemligagångarna" sa Nikki fundersamt och Mokona kom fram till honom besviken över att han inte fick något och Nikki reste på sig och tog en bit skinka
"Sitt" sa han till Mokona som inte fattade och han la en hand på vargens rumpa och tryckte lätt och vargen satte sig ner "duktig kille" sa Nikki och gav vargen skinkan

Thomas lutar sig bakåt och ser upp mot taket. "Vem vet. Det kanske finns en chokladfabrik i slutet av dem också" skrattar han och hör hur Nikki försöker få vargungen att bli en hund.
"Hur vet du att det är en kille?" frågar han sedan för att retas lite med honom. Thomas vänder blicken mot Nikki som sitter på golvet bredvid vargungen och ger honom någon slags skinka. Köket hade då alltså mat och ingredienser. Skumt.

"mm kanske det" sa Nikki och ler svagt, chokladfabrik fick honom genast att tänka på charlie and the chocklet factory som hans mor alltid brukade läsa för honom när han var liten och han slutade le.
"Inga spenar (lr vad de heter på hundar)" svarar Nikki bara neutralt

(ingen aning, det enda djuret jag gillar är katter... och kaniner och sköldpaddor ^^ Fast Drakar är också bra förresten... Men hundar nästan avskyr jag, förlåt hundägare.)

Thomas reser sig upp och sätter sig bredvid Nikki och vargen. Han nickar som svar på att han uppfattade och börjar sedan skriva med fingret i luften. Konstigt nog stannade bokstäverna kvar en kort stund innan det går upp i rök. Tom ler lite barnsligt och börjar sedan rita ansikten i luften. Troligen är det så mycket damm i huset att man kan skriva i luften, eller så är det bara hans ögon som förvillar honom. Det kunde ju vara troligt att det kunda vara dammet eftersom Nikki just har sopat golvet och dammet är i rörelse.

(haha nej jag gilalr hundar xD men ja gär inte så bra på dem)

Nikki såg på honom och undrade varför han satte sig bredvid helt plötsligt så här vänskapliga brukar de itne vara. Mokona nyser till och Nikki ler svagt.
"Ja jag vet det är lite dammigt" säger han leende och ser sen på Tom "vart är de andra?" frågar han undrande