Privat Rollspel

"Tack för .... eh... komplimangen Sloth, jag förstår att mitt liv är för ovärdigt för att anstränga sig att ta dö på....hmm..." Sade Jason sarkastiskt
"Hur ska vi börja ta reda på vad profetian säger? Gamla skriftrullar?" Frågar Lust

"Änglarna borde väl veta vad profetian säger, de är ju ofta de som faktiskt skickar dem till jorden så att människorna ska hamna i tro och den där valsen." Säger Pride. Greed som sitter upp och ned och betraktar rummet verkar rätt tom i skallen.
"Så du föreslår att vi får hit änglar?" Säger Envy som om det var skrattretande.

"De var ju Ödesgudinnorna denna gången!" Sluddrar Wrath. Grekisk mytologi var en liten annan sak än gud....
"Men jag tror att de egentligen var Änglarna, vem vet vad tarvliga lilla Cassandra av Troja såg, för henne existerade ju inte Änglarna, så hon antog väl bara att de var Ödesgudinnorna!" Sluddrade han.
"Så... Kan vi börja med Ärkeängeln? Som var så snabb att sticka igår?" Frågar Lust ifrån sin fåtölj

"Och hur tillkallar man bäst en ärkeängel?" Frågar Pride simpelt.
"Man bryter ned dess existerande." Säger Odette mest för sig själv.
"Mörda massor med människor." Säger Greed.
"Inget de kommer i sinom tid." Sloth.
"Lemlästning." Envy.
"Vilka ociviliserade syskon jag har, alla vet ju att änglar svarar på böner." Svarar Pride arrogant.

"Vi ska inte mörda någon, skada någon eller vänta" säger Jason med en extra blick på Sloth.
"Vi ska inte heller ropa "MICHEAL! RÄDDA MIG! För de kommer inte fundera, lyssna på lille Pride." Jason var tvungen att lägga till "lille".

Rummet tystnade. Till och med Odette stelnade till och betraktade sin yngre bror. Det här med längd och storlek hade alltid varit ett lite känsligt ämne för den mindre demonen.
"Den dagen du inte har Odette som kan ta smällen längre, är du död." Väser Pride iskallt och hotfullt åt Jason med stenhård blick. "Men har du ett förslag?" Frågar Pride och är som förbytt till sitt andra jag.

"Den dagen Pride, då förlorar du." Jason möter den lille demonens blick med ett iskallt svar.
"Och nej, jag har inget förslag för tillfället, om vi inte kan få en stackars människa att be."

Lust log inombords åt sin son, han är hennes son och de syns. Stenhårt hanterar han hennes syskon som om han vore deras jämnlike. Odium har en sorts tillgivenhet och Wrath har en sorts respekt för honom, till och med Greed och Envy tycker nog att han är underhållande och han är den enda levande Ättlingen nu. Tror hon.
Men de enda hon inte kan förstå är, vad har han, bortsett från att han är den enda Ättling som funnits, som gör att hon själv av alla, kan känna sig som en stolt mor? Vad är det som gör henne så svag?

"Var inte så säker." Svarar Pride med ett barnsligt, busigt leende innan han slår sig ned på en av fönsterkarmarna. "Odette kan säkert göra det, hon hade inget problem med den där Hanna." Säger han sedan och Odette måste medge att det inte skulle vara så svårt. Hanna var dessutom så urblåst att det skulle vara så, jäkla enkelt.

"Jag är säker, men..." Jason tittar på demonerna, en efter en "hon har minnesluckor, lågt blodförråd och genomlidit tillräckligt, snälla, inte Hanna, hellre nåt äckel, som Jens." Wrath klev upp ur soffan och började gå mot fönstret, förvånansvärt så öppnade han rutan, inte slog sönder den, och hoppade ut i jakt på ett slödder som Jens.

Odette betraktar de omkring henne och hennes tankar invaderas med bilder från natten innan. Hon är nog inte sådär mänskligt glad, men något liknande iallafall och den känslan gör det konstigt och varmt. Inte på hennes vanliga vis. Men ändå varmt.

Envy betraktar sin äldre syster ingående. Hon har något . konstigt över sig och det stör honom något enormt och det är något man vill.