19 år senare [Privat roll]

Cara satte på en kopp te, det enda som kunde lugna henne just nu. Hon började vandra fram och tillbaka över golvet. Hon funderade, Aurorerna var efter henne, vilket antagligen var Nevilles fel men att döda honom hjälpte inte. Att döda sin far skulle antagligen inte heller hjälpa, för det betydde att hon antingen skulle få ta över efter honom eller så skulle han inte dö och då skulle hon bara få mer problem. Men sen var hennes uppdrag att döda Harry. Något hon var tveksam till att göra. Att döda var inget problem men att döda gamla vänner var ett större problem. Hon tittade upp när en uggla knackade på fönstret, James uggla. Hon släppte in den och tog emot brevet. Hon läste orden och kastade det sedan i elden så ingen annan kunde läsa det. Hon gick fram till skrivbordet för att formulera ett svar.

James jag har vetat att det skulle bli så här enda sedan min far kom tillbaka så det förvånar mig inte. Du kan inte vara min min fars sida och jag kan inte vara på Harrys sida, svårare än så är det inte. Men vår vänskap har tagit oss igenom det förut och jag tvivlar på att det inte skulle klara det den här gången med. Jag uppskattar att du inte tänker slänga några förtrollningar på mig, men om jag deltar i striden så kan du lika väl slåss mot mig som någon annan. även om jag inte dör så kanske du får en chans att döda min far om han försöker hjälpa mig. Jag skall försöka överleva och ta väl hand om skolan
Cara
Hon skickade tillbaka ugglan och tog bort teat från spisen när te kannan tjöt till

James fick brevet, skummade igenom det och trollade bort det. Sedan skrev han ett brev till Potter där han bad honom att samla ihop det som fanns kvar av både Fenixorden och Dumbledores Armé, även att Voldemort var tillbaka, och varför Harry inte kunde känna honom längre. Sedan skrev han ner ett svar till Cara och väntade på att ugglan skulle komma tillbaks. När den väl gjorde det skickade han iväg brevet och tittade på brasan i väntan på Potter.
Vad som än händer tänker jag aldrig duellera mot dig som om du var min fiende, inte ens om du ska vara lockbete. Om jag vill komma åt Voldemort attackerar jag honom direkt, jag är hans sista horrokurx, så om han dödar mig kommer jag att återuppstå, precis som Potter. Och så har jag fläderstaven. Även om han är din far har han inte en chans.
James

Cara slöt händerna runt tekoppen och drack upp allt innan hon ställde den på bordet och la sig ner på golvet med fötterna i soffan. Hon tittade på ugglan som återkom, hon var inte förvånad över att hon fick ett svar så hon tog upp resten av pergamentet som låg på bordet och funderade på vad hon skulle svara.
Du är en sann vän, men räkna inte med att andra anser att du gör rätt. Du bör se till att de inte vänder sig emot dig. Du är säker från min far så länge han inte har gjort nya horrokruxer, han är paranoid det vet du. Men jag hoppas du vinner över honom, det hade betytt att vi båda blir fria.
och lita inte för mycket på Potter för planen är att han skall dö.
Cara
Hon band fast det på ugglan som snart försvann och Cara eldade upp James brev och slöt ögonen för att vila

Ögonblicket efter att han hade skickat iväg ugglan flammade den öppna spisen upp i gröna flammor, och Potter steg ut ur den, följd av de kvarstående medlemmarna av de två sällskapen.
"Ok, om Potter inte redan har berättad det har Voldemort återvänt, och samlar antagligen ihop sin styrka mer och mer." sade han högt, han kunde känna fläderstaven locka på hans fingrar i sin innerficka. De framför honom hade verkligen ingen aning... "Så, samla de människor som är villiga att kämpa, myndiga eller omyndiga, sålänge de är skickliga nog." sade han. "Vi behöver en ny ledare." han såg Potter stråla upp. "Jag nominerar Kingsley."

Cara funderade på om hon skulle åka hem till sin far ändå. Hon hade kvar sitt rum där och hon kunde vara säker där från aurorena, men hon skulle bli en fånge igen och det ville hon inte.
"Hellre på flykt och fri, än fånge och säker" sa hon bestämt för sig själv. hon ryckte till när det knackade och hon tog fram staven och gick mot dörren. vem kunde vilja besöka henne nu? Hon öppnade dörren med staven beredd men fann till sin förvåning Blaise stå där.
"Hej Cara" sa han lågt och Cara tittade på honom. Hon hade inte sett honom sen de lämnade Hogwarts.
"Hej Blaise" sa hon misstänksamt

James såg hur Harry tog fram DA myntet och kallade dit de sista medlemmarna, och resten av dem i rummet instämde på Kingsley. Detta var perfekt, om Kingsleyu var med i kriget skulle dödsätarna ta sin chans och döda honom. Eftersom de behövde en ledig plats i ministeriet. James reste sig upp ur stolen.
"Jag föreslår att vi agerar direkt. Jag vill inte sitta och vänta på att dem ska attackera oss, då kommer folk dö, precis som sist. Om vi attackerar dem lär mindre folk på vår sida dö, och fler lär överleva. Men det är ditt beslut, Kingsley." sade han. Kingsley övervägde saken, och nickade sedan.

"tänker du bjuda in mig?" frågade han och Cara skakade på huvudet
"Nej, jag vet inte om jag kan lita på dig längre" sa hon och Blaise log
"Typiskt dig Cara" sa han
"Vad vill du?" frågade hon enkelt
"Jag hörde att Voldemort är tillbaka men jag står inte på hans sida eller den godas sida så jag tänkte fråga om du ville ha någon hjälp?" sa han och Cara log lite hon visste att han talade sanning, hon hade läst hans tankar.
"Jag behöver alltid hjälp av en vän" sa hon och släppte in honom.

"Jag känner till deras huvudbas, och Voldemorts egna hus. Ni avgör vilket vi tar först." sade James och satte sig ner. Männen och kvinnorna började genast diskutera. James lutade sig tillbaks och slöt ögonen. Till slut kom de fram till det uppenbara valet; Dödsätarna. Om de attackerade Voldy först skulle dödsätarna omringa dem. De väntade på de som anlände sent, samlade de som varit skickligast i duellklubben, plus Florence, och transfererade sig iväg till samma område, framför radhusen som Dödsätarna tagit över. James drog sin vanliga stav, och lät fläderstaven ligga. De andra följde hans exempel, de var många fler än sist. James satte sin trollstav till halsen.
"Sonorus. Hallå?! Dödsätare? Kom ut, kom ut och lek!" skrattade han och avaktiverade trollformlen. Varje dörr på varje hus på gatan smälldes ut och tre-fyra stycken från varje hus störtade ut, med trollstavarna redo. James flinade.

Cara såg på Blaise som plötsligt satt helt tyst.
"Jag är ledsen Cara" sa han lågt
"För vad?" frågade hon förvirrat.
"Yaxley bad mig avleda dig" sa han och Cara reste sig upp.
"Vad är fel?" frågade hon oroligt.
"Jag vet inte, men jag antar att han visste. Han bad mig se till att du stannade här" sa Blaise och Cara såg oroligt på Blaise när han blockerade dörren
"Blaise om du är min vän släpper du ut mig" sa hon bestämt "Jag vill inte skada dig men om du står i min väg gör jag det" sa hon och Blaise tittade lugnt på henne men stod kvar. Cara låtsades bli besviken coh vände sig om, men plötsligt attackerade hon Blaise med lamslå och han föll mer mot marken. Cara transferade sig till huset där hon visste att Yaxley var och hon blev inte förvånad när de blev anfallna. nu skulle hon bara finna Yaxley, resten av dödsätarna struntade hon i

Lamslagningar och dödsförbannelser kastades hit och dit, James fylldes av lycka och adrenalin, äntligen befann han sig i striden igen! Han stylade runt med sina förhäxningar och lamslog dödsätare efter dödsätare, häxan jämte honom träffades av en förbannelse och föll rakt på James, som också föll omkull. Hans trollstav flög ur hans hand, blixtsnabbt sträckte han sig efter sin reserv. Förhäxning efter förhäxning, sedan såg han i ögonvrån Potter stanna upp, titta på hans stav i chock. James såg ner på den och upptäckte att han av misstag tagit upp fläderstaven istället för sin andra. Han såg Potter lägga ihop ett och et, sedan peka sin stav mot honom. James ryckte på axlarna i en vad-kan-man-göra gest och höjde även han staven. Ett flin spred sig på James ansikte, detta var tillfället han väntat på. En vild duell började mellan dem, och James skickade de simplaste trollformler mot Potter för att reta honom. Han blockerade varje trollformel som kom ut ur Potters stav, och gjorde allt starkare trollformler ju argare Potter blev. Snart skrek han på James.
"HUR VÅGAR DU BRYTA UPP HANS GRAV?! HUR VÅGAR DU ANVÄNDA HANS STAV?!"
"Det där rimmar." retades han. "Och det är inte hans stav, den tillhörde familjen Peverell." sade han lungt och fortsatte att överlägset duellera mot Potter, Pojken som överlevde, den utvalde, Voldemorts slaktare. Som snart skulle bli slaktad själv. Det var dags att förstöra ännu en av Voldemorts planer. Han undvek en till trollformel, och
"Avada Kedavra!" ropade han, James förbannelse träffade Potter rakt i magen. "Sectumsempra!" igen, i magen, som delades mitt itu. Båda delarna föll med en duns på marken, och James såg Voldemorts ilskna ögon och flinade. "God dag, Tom." sade han och höjde staven. Voldemort gjorde detsamma.