Vart är vi? [privat roll]

Cara log ursäktande
"det var det enda jag kunde komma på något annat, jag ber om ursäkt för det" sa hon

"Ingen orsak." flinar Xantha och gnider sig där slaget kom, hon var öm, men ingen större skada skedd, Cara hade ju gjort det för att rädda dem.

Cara log lättat och såg på Loki som verkade arg.
"Jag hade kunnat lämnat dig" sa hon vasst
"Du hae inte behövt slå ner mig" svarade han trött
"Nej men ni skulle inte gått frivilligt om jag sagt vad min plan var" sa hon enkelt. Även om hon egentligen inte haft någon plan

"Ge er nu va." säger Xantha och himlar med ögonen åt dem. "Jag är förövrigt hungrig och vi bör slå läger innan det bli mörkt och om de kommer efter oss." sa hon och såg på dem.

Cara såg på dem
"visst" sa hon och gick mot skogen för att slå läger. Cara tänkt inte sova denna natt, hon kände sig inte säker nog

De följde efter Cara och in i skogen. De hittar en fin duge mellan stora träd som i alla fall Xantha tänkte sova i. "Vem ordnar med kött?" säger hon och ser på dem.

"Jag ordnar" sa Cara och tog upp sin båge och gick in i skogen. Hon behövde skjuta av sig och då kunde hon lika väl göra det på ett byte

Xantha nickar och de ser Cara försvinna mellan träden. Xantha håller sig uppmärksam på skogen, den skulle säga henne om Cara var i fara. Naturen här kändes mer nära än i vanliga fall, mer påtaglig, som hon kunde känna varje tanke, varje andetag naturens invånare tog.

Cara såg hjorten framför henne och höjde bågen och spände. Pilen trängde in i bogen och djure föll dött ner. Cara börjar flå djuret och skära ut köttet

De gjord ordning lägret och plötsligt flämtar Xantha till, tar sig i sidan och sätter sig ansträngt ner. "Vad är det?" säger Loki oroat och går fram till henne. "Cara fällde en hjort." sa Xantha bara men visade inget av sin oro eller förvånad. Hon hade aldrig känt naturen så starkt som här, och inte heller djuren. Att känna smärtan Caras pil orsakat djuret var för henne en ny och skrämmande upplevelse även om smärtan så småningom ebbade ut.