Eragon [Privat rollspel]

När dom stannar sjunker hon ner på knä.

"För att a blivit söndermosad av en drake är du ganska helskinnad", säger dvärgen lugnt.
"V...V...Vad...Vad pratar du om", stammar jag fram. Sedan går allt väldigt fort. Det är som om Någon har tagit över min kropp och styr den. Min kropp kastas framåt mot dvärgen och dvärgen har plötslit sin egen yxa utstickande från bröstkorgen. Han är död, men jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag vänder mig om för att säga att vi kan frtsätta, men Ailys själ verkar ha lämnat kroppen. Hon sitter helt lealös på knä och Alex står böjd över honom.

Hon tar ett skälvande andetag. Vad var det där för drog egentligen?

Jag blir lita orolig att det var örten som ANgela gav mig, men det kan det inte ha varit, för Angela sa att den bara skulle söva folk.
"Vi måste få henne härifrån, innan kan vi inte hjälpa henne", säger Alex och börjar lyfta henne, men han verkar lite svag efter fångeskapen så jag tar tag i Aily och börjar bära iväg henne.

Aily kämpar inte emot. Hon försöker hålla sig vid medvetandet.

Där borta är utgången. Vi måste skynda oss. Dvärgens död lär inte förbli oupptäckt länge. Om vi bara klarar oss ut och så några steg till så får vi hjälp och är i alla fall tillfälligt i säkerhet.
Något vasst träffar min vad och skär in i den. Jga faller och är nära att tappa Aily, men lyckas sätta ner henne ngorlunda försiktigt. Alex tar snabbt upp henne, och fortsätter gå är han ser tat jag har tagit mig upp på benen igen. Men nu kastar sig en dvärg över mig. Jag brottas med henne samtidigt som jag skriker åt Alex att fortsätta och skriker på hjälp med sinnet.

Aily möter Alex blick. Han ser orolig ut. Och så är dom ute ur borgen. Alex sätter ner henne och pratar med någon.

Än en gång är jag tacksam att jag har brottats mycket, för jag tar mig snabbt loss och springer så snabbt jag kan trots min skadade vad. Alex och Aily är redan hos Murtagh och resten, och snart är jag också där.

Någon sätter sig bredvid Aily och hon känner igen Murtagh. Han säger något hon inte uppfattar och hon känner sig plötsligt klarare i huvudet.

De gör sig flygklara och Törne tar ett språng mot mig och tar tag i mig. Efterssom han behöver alla tassar för att kunna landa utan att mosa mig lägger han försiktigt käkarna runt min kropp och lyfter. Jag litar på att Törne inte tänker skada mig även om han inte tycker jättemycket om mig, men jag är nära att svimma av skräck när jag känner hans vassa tänder mot mi kropp. En av hans hörntänder ligger precis över mitt hjärta.