prs wolfy & rollspelare

"Det ska du inte göra, du kommer inte få jobba för jag kommer vilja mysa med dig hela tiden." flinade han och pussade hennes underläpp lite snabbt. Han kramade om henne och slöt ögonen, hade aldrig tyckt om någon lika mycket innan.

”Du kommer tröttna.” Stella log lite mot honom. Det var något hon var rädd för, att folk med tiden skulle tröttna på henne och klippa av all kontakt. Hon la armarna kring hans midja istället för att kunna krama om honom.

"Jag tror inte att jag kommer göra det, Stella." sade han allvarligt och la sina händer på hennes söta kinder. Han klämde lätt ihop dom och log stort för sig själv. "Så jävla gullig." sade han och pussade henne överallt i ansiktet.

”Lovar du?” frågade hon tyst och kikade upp försiktigt upp på honom, putade lite med underläppen. Hon rynkade sedan på näsan då han klämde ihop hennes kinder och skakade skrattande på huvudet åt honom.

”Stella, du är den mest magnifika person jag träffat. Du kommer tröttna på mig innan jag ens hunnit få nog av dig.” Sade han och kramade sedan om henne. Han älskade att höra henne skratta, det fyllde honom med sådan glädje.

”Om du säger det så.” Hon tvivlade på att hon någonsin skulle kunna tröttna på honom, det lät redan som en omöjlig tanke. Hon förde upp sin hand till hans nacke för att föra hans ansikte närmare sitt eget, ville känna hans läppar mot sina igen.

James log stort och drog henne intill sig i en mjuk kyss. Han såg inte sig själv tröttna på henne inom en snar framtid, hon hade honom verkligen runt lillfingret och han trivdes bra där.

”Menade du allvar tidigare?” frågade hon efter en stund och pussade honom vid mungipan, syftade på det han sagt om att hon skulle flytta in hos honom. Hon hade lite svårt att tolka om han bara skämtat eller om det legat en liten gnutta allvar bakom.

James smekte hennes midja och slöt ögonen i några sekunder, han var inte helt säker själv men han såg inte heller några problem förutom Adam.
"Ja." log han och kysste hennes nästipp.

Stella nöjde sig med att bara nicka lite, visste inte riktigt vad hon skulle säga. Hon var ganska säker på att hon skulle komma att spendera mycket tid hos honom inom den närmaste framtiden, så hon skulle komma enklare undan om hon halvt om halvt bodde där, men samtidigt kändes det som ett stort beslut att plötsligt fatta.