Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip lyssnade, hade själv ingen aning om hur de skulle gå tillväga. Han hade hellre ägnat sig åt träning än att lyssna på legender och sagor, och det fick han sota för nu istället.
"Vänta, va? Helt enkelt? Hur gör man ens det?", frågade han med rynkad panna, babblade på lite som han brukade även om han varit tystare än vanligt den sista tiden. Men med honom betydde det snarare att han pratade normalt mycket.

"Vi behöver de dödliga verktygen," började Isabelle och drog tyst efter andan, "och vi behöver be till änglarna om att det här lyckas." Att tillkalla en ängel var inte en lätt uppgift. Ängeln i fråga kunde bli mycket upprörd om han inte själv önskade att bli tillkallad, och det kunde leda till stora konsekvenser. Hon riktade blicken till Philip. Det här var helt upp till honom. Det fanns inget annat de kunde göra för att rädda Aubrey. Och även om de fick tag i svärdet så kunde något på vägen gå på tok vilket skulle resultera i att uppdraget misslyckades.
"Vill du att vi ska göra det här?"

Philip lyssnade, förstod rätt snabbt att de andra verkade tycka att det var upp till honom. Visserligen var han ganska rejält sårad av Aubrey, men han stod ändå inte ut med tanken på den fara hon var i och att nån demon hade henne i besittning. Hans känslor fick bli ett senare problem. Han nickade lite.
"Vi gör det", sade han, han skulle antagligen ha gjort vad som helst för att rädda henne.

"Svärdet kan döda henne, Philip." Isabelle såg vaksamt på honom. Enligt informationen hon fått upp via datorn så dog enbart den som hade mer grymhet i sig än godhet, men med tanke på att det var Lilith som låg bakom det hela så kunde de inte vara säkra på att informationen skulle stämma överens även i det här fallet.
"Är hon verkligen värd det?" avbröt en skuggjägare vid namn Charlie och korsade armarna över bröstkorgen, "jag tycker inte det. Jag röstar för att vi dödar henne så for vi får chansen till det." Några andra skuggjägare nickade instämmande.

De hade ingen annan lösning. Det var en risk, men det var ju det eller att hon fortsatte vara demon.
"Det är vår enda möjlighet. Och hon är god", sade han envist, det var något han var övertygad om. Sen gjorde väl hans känslor för henne att de skuggade hans omdöme också, men det brydde han sig inte om just nu. Han såg skarpt på Charlie, hur vågade han ens föreslå nåt sånt?
"Nej, att döda henne är inget alternativ. Hon är en skuggjägare, vi dödar inte våra egna", sade han skarpt.

Charlie fnös till och vände sig mot Philip.
"Hon är ingen skuggjägare. Hon är en människa som plötsligt bara trillade in här tack vare er. Hon är en fånig jänta som inte kan bearbeta sina känslor. Hennes föräldrar dör och hon marscherar till en häxa för att få hjälp att väcka dem till liv igen? Och det slutar med att hon tillkallar en demon till jorden som vi nu måste skicka tillbaka till helvetet, vilket inte är ett lätt uppdrag för det är helvetets drottning vi pratar om. Till på köpet har vi drottningens son på lös fot och Aubrey som är en demon. Hon förtjänar inte att leva. Jag röstar på att vi dödar henne så fort vi får chansen." Han såg sig om för att få medhåll och nu nickade några andra.

Nu kunde inte Philip hålla känslorna helt i schack längre, utan näst intill stormade fram till Charlie och tryckte upp honom mot väggen. Philip var en av de som var bättre på att slåss ibland dem, vilket nog var anledningen till att han fått ta hand om Aubrey i början, och han hade rätt stor fördel av att vara stark. Han var visserligen sviken av Aubrey, men den här killen hade ingen rätt att prata såhär om henne.
"Hon är åtminstone mer skuggjägare än du nånsin kommer vara", fräste han kort.

Charlie spärrade förvånat upp ögonen innan han brast ut i skratt.
"Hon är ingen skuggjägare. Hon är bara en patetisk flicka bortom räddning. Ju fortare du inser det desto bättre." Han knuffade till Philip innan han rätade på sig.

Det var droppen för Philip. Han tålde verkligen inte hur Charlie höll på och förolämpade Aubrey. Utan ett ord gav han killen ett rätt hårt knytnävsslag över ena käken, brydde sig just nu inte om ifall han senare skulle hamna i trubbel för det.

Häpet förde Charlie upp handen till käken samtidigt som han stirrade på Philip. Med en låg väsning höjde han knytnäven för att måtta ett slag mot den jämnårige. Ville han ställa till med ett slagsmål så skulle hans önskan gå i uppfyllelse.