One Way Out. [SV]

älskaälskaälskaälskaälska ♥ SÅ BRAA ♥

merrrraaa

Ledsen, men jag tror inte nästa kapitel kommer förrän på tisdag, ikväll orkar jag inte skriva mer och imorgon har jag prao, ridning och läxa. </3

^ok ;3

Helt okej♥

Så bra!^^

synd men okey

Näst sista kapitlet. :')
Oh, I will miss this one.


Kapitel 34.
Draco Malfoy:

Hermione var slående vacker där hon gick, arm i arm med Potter som skulle leda henne till altaret istället för hennes egen far som var mugglare och därför inte kunde komma. Harry, rättade han sig själv och flinade när han tänkte på hur mycket han förändrats under skolåret som kommit och gått. Flinet försvann och ersattes av en högtidlig min när hans älskade Hermione kom staplandes emot honom, halvt stödd av sig själv och halvt hängandes på Harrys arm.
Ingen i publiken kunde förmå sig att fnissa eller ens dra på smilgroparna lite grann, eftersom Hermione var slående vacker. Strålande vacker och snart hans. Mr och Mrs Malfoy.

Harry Potter:
Det kändes som om hon skulle falla när som helst nu, och närmare hängde på Harrys arm. Han skulle ha skrattat om det inte varit en sådan allvarlig ceremoni de var på väg mot. Harry respekterade Hermiones val av make, även om han inte förstod hennes själ till det. Och varför de valde att gifta sig så tidigt var ännu en gåta för Harry, trots att enligt Hermione hade de varit tillsammans nästan hela skolåret, även om de hade kommit ut med det en dryg månad senare.
Han märkte att Hermione försökte räta upp sig i de långa klackar som prydde hennes skor, fast hon fortfarande gick otroligt vingligt och var beroende av hans stöd.
Harry passade på at se sig omkring när de svängde och bara hade någon meter kvar till altaret. Han såg i ögonvrån att en lång rödhårig figur i lite för korta klädnader slog sig ned bredvid en flicka i brunt, lockigt hår som han kände igen som Lavender Brown. Han log och hoppades vagt på att hon skulle vara den som lyckades dämpa hans sorg, inte för att han behövde en till period som den de hade haft året innan. Ingen av dem hade fortfarande släppt ”Ronnyponny”. Hermione kallade honom fortfarande för det ibland när hon var arg, och Harry när han ville retas. Leende utvecklades snart till ett flin när han varsamt ledde Hermione upp på altaret och fram till Malfoy. Draco, rättade han sig. Draco.

Ron Weasley:
Nästan alla platser var upptagna, utom en, som till hans besvikelse var bredvid Lavender. Längst ut på raden längst bak dessutom. Han skulle inte se ett skit. Harry och Hermione hade passerat hans plats redan innan han satt sig och nu var det bara några meter kvar tills Harry skulle överlämna Hermione till Malfoy.
”Så du kom i alla fall!” viskade någon med lycklig röst. Han vände sig om och var nära på att krocka med Lavenders ansikte. Han stirrade in i hennes bruna, varma ögon tills hon generat vände bort ansiktet. Det pirrade till någonstans i mellangärdet av någon okänd andledning och även hans kinder blev aningen röda.
När han vände sig tillbaka mot det blivande paret igen hade Harry och Hermione nått altaret och ceremonin kunde börja.

kommer sakna den här ff:n så mycket! Men azome♥