Privat Rollspel

Wrath kommer alldeles strax tillbaka ifrån gatan, med en tatuerad idiot med sig. Jason har sett honom förut, han tillhör till och med Jens gäng. Jason tänker sätta in lite respekt bland demonerna, han klarar inte av att de ser honom som någon de skulle knäcka otroligt lätt om Odette inte fanns där.
"Be." Väste han mot killen som Wrath slängt på golvet. "Be för ditt liv. Be till Ängeln Mikael." Killen tittar med förvirrad blick på Jason.
"Be till Ängeln Mikael." Väser han hänsynslöst igen och plockar fram en fickkniv ur ett av skåpen.
"Säg efter mig, ´Micheal, hjälp mig´." Tanken slog Jason att han aldrig fick någon hjälp, när han var nära att dö, aldrig någon hjälp från Mikael. Har de något med hans Ättlingskap att göra?
"M-Miche-el... M-Michel.. hjä-älp..." Stammar han fram.

En plötsligt ringning stör Mikael i sitt arbete. Han fick en rejäl utskällning från andra ärkeänglar när han återvände. Hur kunde han släppa in 8 demoner? Demoner som kom till exakt samma plats! Det var inte bra gjort, så kan man beskriva det. Men ängeln känner igen den här sortens ringande och när han får reda på varifrån det kommer misstänker han dömande nog Odium. I vilket fall som helst ankommer han inte själv till lägenheten utan har den, väldigt mycket tuffare, Cornelia med sig - som föredrar att kallas Connie.
"Tja, Wrath!" Säger Connie till demonen som verkar vara den skyldige. Mikael erkänner sitt misstag.

Shit, han stavades ju så! HAHA! Snacka om att jag piffade upp namnet lite!
------------------------------------------------------------------
Wrath väste till Cornelia som svar. Han gillade inte Ängeln och han hade gärna klarat sig utan de besöket. Tydligen var de fler som hade den känslan för en missnöjd suck kom bortifrån hörnet där Lust satt.

"Mikael, vi vill höra Profetian." Sade Jason och tittade från Mikael till den andra Ängeln, hon kändes bekant på något vis.

Jag tror jag stavade så från början och sedan tappade jag det liksom. XD
--------------------------------------

"Haha, demoner är alltid så trevliga." Skrattar Connie roat och Mikael försöker att ignorera henne under tiden som han försöker komma på vad pojken talar om.
"Vilken profetia?" Undrar han under tiden som Connie fattat intresse för Odette.

"Du är Odium, va?" Frågar den kvinnliga ängeln Odette intresserat med lysande blå ögon. Odette bara skakar på huvudet och håller upp händerna.
"Schas." Säger Odette lättsamt till ängeln som ser trumpen ut.

"Vi letar efter en Profetia, som Cassandra av Troja" Jason slänger en blick på Wrath för att se om han är rätt ute. "skulle ha fått av Ödesgudinnorna under Trojanska kriget! Låter de bekant?" Jason ler lite snett och skannar Mikael uppifrån och ner.
"Du som var så förvånad när du fick reda på att jag var en Ättling, och väldigt snabb att springa när Wrath förde profetian på tal."

"Jag sprang inte! Jag skulle se över rapporter!" Säger Mikael genast. "Och dessutom kan jag inga profetior i huvudet, så jag tror ni har funnit en återvändsgränd." Fortsätter han och ser bister ut. "Kan du låta den dödlige vara?" Frågar han sedan demonen som fått honom hit. Den dödlige verkar för övrigt avsvimmad.

"Du ljuger." Säger Odette irriterat. "Man vet när ni änglar ljuger, er aura blir skakig som om ni gjorde en hemsk synd." Fortsätter hon och betraktar ängeln som snörpt på munnen.
"Fast då borde väl ni förstå att ni inte ska veta profetian? Det är ju lätt att förstå eller har ni verkligen ingen IQ alls?" Säger den kvinnliga kaxigt och Odette ser på henne, om någon vill ta död på den här ängeln kommer hon inte ens göra ett försök till att stoppa denne.

"Äsch Mikael, var glad att de valde att inte lemlästa någon eller släppa en atombomb för att få hit dig. Men du kan ta med dig honom och släppa av honom på ett sjukhus sedan, eller så kan din kvinnliga väninna göra de åt dig! Men vi är i desperat behov av Profetian."
Jason tänkte fortsätta på meningen, och lägga till allt de kunde göra för att få tag i den, när hans mor tog till orda.

"Får vi inte Profetian, Mikael, så kan vi ju bara fråga Ödesgudinnorna. Vi letar upp ett Orakel. Och både du och jag vet att sådana knappt existerar längre, utan de kommer ta ett tag att hitta ett, och bästa sättet att hitta ett Orakel är att knäcka nacken på folk tills man hittar någon vars nacke inte går att knäcka, för alla vet ju att Orakel bara kan dödas genom att köra en kniv i hjärtat. Så ni Änglar får vara beredd på tillskott i himlen, för oskyldiga människor kommer att dö." Lust blinkar åt Mikael och reser sig upp, smidigt och graciöst, som Lusten själv glider fram.
"Så antingen hittar vi ett Orakel, eller så får Änglarna arbeta snabbt och ge oss Profetian. Ni vet vilken vi pratar om också." Lust drar ett finger över den Ängelns hals och man hör hur han andas in av beröringen av självaste Lust.

Mikael avskyr sina mänskliga principer för tillfället och skjuter undan handen.
"Cornelia." Säger han uppfodrande och Connie mulnar märkbart.
"Det är Connie, din stofil." Svarar hon bitskt innan hon bryskt knuffar undan Wrath, tar kroppen och försvinner.
"Profetian kan innebära er egen död, inte en vanlig "skickas tillbaka till helvetet"-död utan på riktigt. Ni försvinner totalt och desintegrerar. Men visst, jag fixar det. Men det kommer inte ske på några minuter iallafall." Säger Mikael och försvinner lika snabbt som han kommit.

"Trevligt, trevligt. Bryr sig ängeln om oss eller försöker han lura i oss något?" Säger en trött Envy.
"Lurendrejeri." Säger Pride, Greed instämmer och man kan höra en vag suck från Sloth.
"Han vill mörda oss." Säger Odette avslappnat till sig själv och intrycket av att hon inte bryr sig förstärks eftersom hon lutat sig mot en av väggarna.

Lianne går sakta och långsamt uppför trappuppgången. Den där festen var nog ingen bra idé att gå på! Lisa hade ju inte ens kommit! Så hon hade varit där hela kvällen själv! När man är full, ensam och uttråkad, då händer de faktiskt att man råkar börja hångla med någon random kille! De kunde ju inte hon rå för! Men de kanske inte hade varit så smart att stanna hela natten.
Nu går hon här, alldeles ensam, med en bruten klack och smink kletat över hela ansiktet på väg mot hennes lägenhet. Ibland önskar hon faktiskt att hon bodde hos sin mamma och pappa fortfarande.
Dörren till lägenheten bredvid står öppen. Lianne bläddrar i sitt minne och kommer fram till att de var någon i hennes ålder som bodde där inne. Ska hon gå in och se vad som händer? Tänk om han är medvetslös! Eller att nån har dödat honom!!
Hon öppnar försiktigt dörren och kliver in i hallen. En tavla på en katt, som mer liknande en ko, sitter på väggen. Hon smyger försiktigt in i vardagsrummet och möts av en jäkla syn.
De ögon som hon omedvetet fastnar med blicken i är Ärkeängelns. Men de är Envy som smyger upp bakom henne och sätter handen för hennes mun.

Envy håller hårt händerna bakom ryggen på den fina flickan som kommit in i vardagsrummet och blixtsnabbt är Greed också där. Bröderna verkar inte göra något utan varandra.

Odette betraktar besökaren och i sin fina tankeverksamhet slår tanken att fly en klar ton. Så hon klättrar upp på hyllan igen. Nu ser hon det hon behöver se och hon är relativt säker samtidigt.