Voldemort är tillbaka (Privat roll)

( Aaa, hoppas det gillar inte Twilight xD)

Laura vaknade sedan till och ryckte till då hon såg Damon böjd över henne och Klaus och Cara kramandes en bit ifrån. "Vad händer?" sa hon skrämt och drog av något blött från munnen med armen och såg att det var blod. Hon såg på blodet och sedan på de andra, vad hade hänt?

(jag? nej jag hatar det!!)

Cara kunde inte se på Laura, hon kunde inte förmå sig att veta att Damon skulle döda henne för att hon skulle överleva.
"Jag är ledsen Laura" sa hon bara och hörde hur Damon bröt hennes nacke.
"Hon vaknar snart" sa Damon och Cara bara nickade.
"Jag kan inte vara här då" sa Cara och drog sig undan från Klaus och började gå bort från platsen

( Nej ^^ jag gillar inte Twilight xD ^^;P )

Laura kände smärtan men sen blev bara allt svart, inget hände och sen kom hon åter tillbaka. Men nu var inte Cara där längre utan bara Damon och Klaus.

(Hon ska bara iväg och dricka blod nu va? xD )

(bar då kan vi bränna upp dem tillsammans och ja drick bara blod xD)

Cara sjunk ner vid ett träd. Hon hatade sig själv för att hon inte kunde låta Laura gå, nej nu var även hon tvungen att leva livet i skuggan och med beroendet, ett beroende av blod. Hon slöt ögonen och försökte sluta gråta. hon avskydde att känslorna blev fördubblade

(Låter bra det xD Okok^^)

"Vad är det om?" sa Laura och kom upp på fötter och Damon tog tag i henne. Inom ett ögonblick var de nere vid byn och Klaus tog tag i en dam i en gränd knäckte hennes nacke och tryckte henne mot Lauras mun. Då först insåg Laura vad som var påväg att hände, Hon protesterade och försökte komma därifrån men de var för starka och snart hade hon fått i sig damens blod hon kunde inte motstå det.
"Vad i helvette!!!Varför?" Morrade Laura fram då hon äntligen kommit loss, vem hade sagt att hon velat bli vampyr.

Caras blick riktades mot himlen och hon undrade om de andra två skulle avslöja att det var hon som fått dem att göra Laura till vampyr

"Cara" svarade Klaus och Laura morrade ilsket till och ryckte loss sig ur deras grepp och sprang därifrån. En ilska som hon inte kännt förr strömmade genom henne. Hon märkte inte hennes förbättrade lukt eller hörsel eller snabbheten men snart stod hon framför Cara.
"Varför?" frågade hon bara illsket.

Cara tittade upp på Laura men vände sedan bort blicken.
"Jag vet jag är självisk" sa Cara och tittade bort mot gräset som vajade i vinden "Jag kunde inte förlora dig, inte dig av alla människor. jag borde inte gjort det jag vet det men jag kunde inte se dig dö" sa hon lågt

Laura lugnade ner sig något. Hon förstod varför Cara gjort det, men ändå. Hon hade föredragit att dö, inte vara någon levande död. Någon som aldrig kan dö.
Laura svarade inte utan bara gick sin väg, just nu orkade hon inte med Cara. Hon ville inte se henne, hon hatade henne inte för det hon gjorde men hon visst ändå inte. Hon ville ju inte detta, tänkte hon och försvann snabbt in i den mörka skogen.

Cara tittade efter Laura, toppen nu hatade hennes bästis henne, tänk om hon skulle hata henne för alltid? hon hörde steg och snorde runt och såg Klaus komma mot henne. Han satte sig ner bredvid henne.
"hur gick det?" frågade han
"Hon hatar mig" sa Cara sorgset