Eragon [Privat rollspel]

Angela hjälper Aily upp på Törne så att Murtagh ska kunna hålla ett öga på henne. Alex och Angela klättrar upp på Aureus. Angela har Ór i knät.

Jag kallsvettas och försöker låta bli att darra, så de långa tänderna inte ska genomborra mig av misstag. Jag väntar längtansfullt på att vi ska landa så jag slipper vara inklämd mellan några vassa illaluktande draktänder, och jag vill se till Aily och se hur hon mår, och jag vill bli av med den äckliga förklädnaden.

Aily lutar sig bak mot Murtagh.

Törne andas ut häftigt och jag känner hur hans varma andedräkt nästan svider mot huden. För att tänka på annat försöker jag ta kontakt med Murtagh och höra hur Alex och Aily mår efter fångenskapen. Mest oroar jag mig för Aily, men Alex verkade också vara sjuk och medtagen.

Murtagh försöker få kontakt med henne men hon förstår inte vad han säger.

"Hon är helt borta", säger Murtagh med sinnet.
"Kan ni inte hjälpa henne", frågar jag. Jag avbryter snabbt kontakten med Murtgh inna jag får svar, för jag vill inte att han ska märka att jag bara vill ner. Jag är rädd att Törne blir arg för att jag är otacksam och antingen tuggar och sväljer mig eller att han bara ska släppa mig, men jag är säker på att Murtagh hann märka mina tankar.

Aily börjar skaka. Murtagh drar henne till sig och försöker värma henne.
"... Landar" säger någon.

Jag har aldrig varit så tacksam över att koma tillbaka till marken som nu. Jag försöker gå för att se till Aily, men benen vill inte bära mig. Ór kommer till mig och bär mig till henne. Aily darrar fruktansvärt. Ór är uppenbarligen glad att jag har kommit tillbaka helskinnad, men hon är också orolig för Aily.

Någon lyfter ner henne från den röda draken och sveper in henne i en filt.

"Hur är det med he... Aily", frågar jag. Jag tänkte egentligen säga henne, men sedan kom jag ihåg hur arg hon blev när Alex gjorde det.