prs wolfy & rollspelare

”Kanske inte flytta in helt, men du kan ju ha saker hos mig oså.” Log han svagt, märkte hennes tvekan. Han smekte hennes midja och kysste hennes panna några gånger.

Hon hoppade ner från köksön, öppnade ett skåp för att plocka fram en tallrik och radade prydligt upp muffinsarna. Hon kände sig tvungen att göra någonting.
”Är du säker på att du vill då?” Stella ville inte vara tjatig men det skulle vara extremt jobbigt om han plötsligt ångrade sig och inte ville ha henne hos sig heller.

James nickade lite och la armarna om henne bakifrån, han tyckte verkligen om henne och såg inga som helst problem med att hon var hos honom mer.
”Jag vill. Vi kan ju som sagt börja med att jag säger till dörrvakten att du alltid får komma in och ger dig en nyckel till personaldörren.” Log han och pussade hennes huvud.

”Mm, perfekt tillfälle för mig att komma dörrvakten lite närmare..” mumlade hon med ett halvt leende och böjde huvudet bakåt för att kunna se på honom. ”Skämt åsido, det låter bra.” Små steg till en början lät bra. Hur länge hon skulle kunna hålla sig till dem utan att vilja ha mer var en annan sak.

”Jag kommer gråta snart, vad vill du min dörrvakt?” Flinade han och kittlade henne lite i sidan. Han tyckte om sin idé om småsteg fram, hon fick ta allt i sin egen takt.

”Han har snygga armmuskler,” började hon och flätade med en drömmande blick samman sina fingrar, ”jag har velat ha honom sedan jag såg honom för första gången. Jag kanske bara använder dig för att komma åt honom.” Stella vände blicken till James och log. Ingenting med dörrvakten intresserade henne, det var bara James som gällde för henne.

James la händerna på hennes kinder och rynkade på näsan. Han skakade på huvudet och kysste mjukt hennes läppar.
”Jag är inte övertygad om det faktiskt.” Log han och smekte hennes kinder.

”Det är ditt bekymmer.” Hon ryckte på axlarna och vände honom ryggen igen för att plocka lite med disken, precis som om den vore intressantare än att underhålla sig med James.

"Hallå? Vadå mitt bekymmer?" sade han och rynkade på pannan. Han la surt armarna i kors och blängde bittert på henne, tyckte inte alls om att hon spelade samma spel som han brukade göra.

Stella vände sig om mot James med ett förtjust fnitter, han verkade inte alls uppskatta att få smaka på sin egna medicin. Hon ställde sig lätt på tå och mötte hans sura blick.
”Har någon talat om för dig hur het du är när du är butter?” viskade hon och fladdrade med ögonfransarna.