Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip såg argt på Charlie, hans mening hade aldrig varit att starta ett slagsmål direkt utan hade bara blivit så förbannad på hur han höll på. Men han tänkte definitivt inte backa undan nu, utan strax var slagsmålet i full gång tills någon drog undan honom ifrån Charlie.

Charlie blängde ilsket på Philip innan han stormade iväg därifrån. Isabelle skakade på huvudet och såg ut som om hon förberedde sig på att skälla ut den yngre skuggjägare. Men hon lät bli. Han var under tillräckligt hård stress som det var. Men hon tänkte inte se genom fingrarna en andra gång.
"Jag vet att du saknar henne, det gör vi också," sa hon med ett litet medlidande leende.

Philip blängde surt efter Charlie, såg på Isabelle sedan och suckade.
"Ni förstår inte", sade han bara tyst. Hon var den enda hon hade kvar nästan, han kunde inte svika henne. Sen kunde han verkligen inte fatta hur hon hellre gick till en demon än bad honom om hjälp.

"Kanske inte. Men vi försöker förstå. Både hur du känner och hur Aubrey kände. Hon fattade fel val, borde ha vänt sig till oss - till dig - istället. Men hon förlorade sina föräldrar. Vi alla har förlorat någon och vi alla vet smärtan förlusten för med sig." Isabelle drog en hand genom sina mörka lockar innan hon vände blicken till Alec, behövde inte säga något för att han skulle veta vad nästa steg var. De skulle behöva samla alla verktygen innan de kunde kalla efter en ärkeängel.

Philip suckade tyst, ville inte riktigt prata med någon om det. Inte med någon annan än hans pappa iallafall, och det var uteslutet just nu.
"Vart ska vi först?", frågade han helt enkelt bara kort.

"Stanna du här, jag besöker Magnus tillsammans med Alec." Isabelle vände sig om för att gå därifrån. Personligen tyckte hon att Philip borde ta en stund för sig själv, trots att hon kunde se hans poäng i att försöka hjälpa till så mycket som möjligt. Det var antagligen för att distrahera sig själv.

"Jag vill hjälpa till", bad Philip henne, ville inte bli lämnad kvar utan nåt att göra. Då fick han för mycket tid till att tänka, han behövde nåt att göra. Den senaste tiden hade han i princip begravt sig i arbete som ett sätt att hålla ångesten borta, hade han fullt upp hann han inte tänka så mycket på allt.

Isabelle stannade upp och vände sig om mot Philip igen, funderade en stund på en lämplig uppgift åt honom.
"Gör en lista om vilka dödliga verktyg vi har, och om någon fattas. Är det någon som fattas vill jag att du tar reda på var någonstans den finns så vi så snabbt som möjligt kan få våra händer på den."

Philip såg på henne och höjde på ögonbrynen, var hon allvarlig?
"Du vill att jag ska inventera?", frågade han kort. Visst, det var väl något att göra, men långt ifrån vad han hade tänkt sig.

"Det eller ingenting." Isabelle mötte hans blick med en viss skärpa, men också en antydan till att han ens skulle våga utmana henne. Någon skulle ju behöva sköta det jobbet och eftersom Philip var så ivrig på att få göra något kunde han lika gärna göra det.