rollspel femte året.

"Angel!"
Cassandra vände sig mot Robin Sack som stirrade på dem.

(Kom inte på något bättre!)

(No no it was awsome :3)
"Ja??" Säger Angel irriterat och vänder sig mot Robin.
"Äntligen får man kontakt med dig..." Suckar han och sätter sedan avvärjande upp händerna när han ser Angels oläsliga uttryck. "Vi... uhm... jag och mina kompisar undrar om du och dina kompisar skulle kunna tänka er att komma på en fest runt 8. Det är belägen i Filtwicks klassrum efter vi städat upp." Frågar Robin och tittar ned i golvet.
"Tyvärr, jag kan inte komma eftersom du och din kaxiga attityd gav mig straffkommendering." Svarar Angel bryskt och Robin himlar med ögonen.
"Ja, men jag har fixat det. Jag får straffkommendering imorgon istället för er idag. Jag lovar... det är sant." Försäkrar Sack.
"Cassandra, 1. tror du på honom? 2. Om du gör det vill du gå på fest?" Frågar Angel Cassandra och väntar på svar.
(Host... njaaaa uhh... sicken fantasi man har på morgonkvisten va?)

(Haha! Vem har inte det?)

Cassandra stirrade på Sack. Vad var det med killen egentligen? Hon tittade först på Sack, sedan på Angel. Sacks generade blick och Angels hotfulla. Och så förstod hon!
"Jag vill gärna gå på festen, Angel!", sa hon glatt. "Samantha och Sara är också välkomna väl?", sa hon sedan frågande på Sack.
"Öh... Naturligtvis...", sa Sack förvirrat.

"Bra. Du vet väl att om du ljög om straffkommenderingen kommer jag hänga ut dig genom ett fönster?" Säger Angel och Robin nickar.
"Självklart." Svarar Robin och skyndar sig iväg till sina kompisar som dunkar honom i ryggen.
"Och vad var det där om?" Frågar Angel undrande.

Cassandra log för sig själv.
"Jag tror han är kär i dig", viskade Cassandra i örat på Angel.

"Va!?" Urbrister Angel och får ett antal blickar på sig. "Sluta glo, har ni aldrig hört en tjej säga: Va?" Frågar Angel personerna irriterat och dem vänder sig genast om.
"Ne, jag tror det handlar om hämnd eller något." Säger Angel enkelt och hennes hjärna börjar arbeta med vad som kan hända och hur. "Jag tror inte någon skulle släppa det så snabbt..." Konstaterar Angel. Även om hon, kanske lite, hoppas på att det var sant det Cassandra säger.

"Försök inte Angel", sa Cassandra och deras ögon möttes. "Du gillar honom också, eller hur?"
Hon ville så gärna att Angel skulle dela med sig lite av sig själv. Hon hatade att andra höll undan saker från henne. Och så var ju Angel hennes vän också...

"Jag tror inte det." Svarar Angel surt och vänder bort blicken från Cassandra. "Och även om jag gjorde det skulle det ändå inte spela någon roll." mumlar hon sedan. Jo, hon gillar honom men hon förstår nog inte det riktigt eftersom han har hållit på och varit en pest och pina sen tredje året.

Cassandra vände besviket tillbaka blicken mot maten igen. Hon petade på den med en gaffel och tänkte på lördagen. Då skulle de träffas på Svinhuvudet var det nu var de skulle göra.

Angel har inte tagit någon mat, hon är inte hungrig. Hon är aldrig hungrig. Hon äter knappt mat och på ett mirakulöst sätt har hon lyckats undvika alla gånger folk har velat prata med henne om det genom att plugga, fast hon inte behöver det.