We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas ser ner på golvet och väntar på att någon ska komma in till köket och göra dem sällskap så att den här tystnaden kan dö ut. Men det är något i honom som ändå inte vill det, han vill vara ensam med Nikki i alla fall ett litet tag.
Tom harklar sig och tittar sedan på Nikki. "Vet du hur man hittar ut härifrån sedan? Den vägen som jag tog kommer man nog inte så långt" säger Thomas och försöker få liv i konversationen igen.

Nikki ser lättat på Thomas glad över att han valde att inte diskutera hans korkade uttal.
"Asså väggen går runt hela huset och ajg tror inte vi kan gräva en tunnel eller klättra över den" sa Nikki och satte sig upp "men något sätt måste det finnas att komma ut, vi kanske kan riva bariären" föreslog han

"Jaha... jag menade ifrån köket men ut från huset är ju nästan ännu bättre. Även om man först måste ut ur köket" säger Thomas men tycker det är en ganska bra idé att försöka riva den. Fast det kanske omöjlgit skulle kunna gå då Tom tror att det är någon slags magi som lagts över huset. Inte någon osynlig vägg.

"jag är bara lite trött så därför tänker jag inte helt klart" sa Nikki som ursäkt även fast han egentligen hade tankarna helt på annat håll "ta bara den dörren så kommer du ut i korridoren, sen kan man säkert gå tusen olika vägar" sa Nikki även om det var överdrivet

Thomas nickar förstående även om han inte är helt säker på om Nikki egentligen bryr sig om att han förstår. "Bra, hoppas att chokladfabriken finns bakom den 1001 dörren då. Jag blev så himla sugen på choklad nu även om dina pannkakor var en av dem godaste jag ätit" skrattar Tom kort men hans skratt tynar fort bort.

Nikki ser på honom "mm dörrar är gott och tack för chokladen" sa Nikki och såg sen på Thomas
"Va vänta lite, vad sa du?" sa han och skakade på huvudet, han hade tänkt på sin mor

Thomas höjer ett ögonbryn ch försöker hålla sig för skratt. "Va? Själv har ajg då aldrig provat att smaka på dörrar. Smakar dem trä?" undrar Tom och puffar Nikki lite på axeln.
"Jo jag sa att en dörr msåte ju leda till chokladfabriken och sedan berömde jag dina pannkakor" förklarar han retsamt sakta.

"Jag antar det" sa Nikki innan han fattade att Tom skämtade och log svagt
"Ja vem vet du får väl öppna alla och se om de finns nån chokladfabrik" sa han och slutade sen le "tack min mor lärde mig göra dem" sa han lågt

THomas tystnar en lång stund efter att Nikki sagt att det var hans mamma som lärde honom göra receptet till pannkakorna.
"Har du tänkt på att det här kanske bara är ett test från läraren för att se hur väl vi klarar oss i det här huset och hur vi samtalar och det?" säger han sedan och rynkar pannan. Han hade knappt förut samtalat så här länge med någon, det brukade mest vara ett hej, några meningar och sedan gå iväg.

Nikki tvingar tårana att inte falla, han borde egentligen inte sakna sin mor så mycket fortfarande men han kunde inte låta bli. han ser sen på Thomas
"Kanske, men skulle de verkligen göra så?" frågar han och försöker hålla rösten stadig