Någon som vill rolla Hungerspelen?

Vicinia hade vaknat mitt i natten och upptäckt att Mars ännu inte var tillbaka. Oroligt satte hon sig upp i sängen och väntade på honom. Hon tänkte inte somna försen han kom, rättare sagt hon vågade inte. Inte då vem som helst kunde komma in.

Solen hade stigit upp och Vicinia blev än mer orolig. Hon övervägde tanken att gå och leta reda på honom när hon hörde knackningen och Mars kom in.
"Mars, vad har hänt?" sa hon oroligt och ställde sig vingligt upp och gick fram till honom, ty hon såg i hans ansiktutryck att något var fel, något var hemskt fel. "Varför kom du inte? Vad har de gjort?" sa hon oroligt och kramade om honom.

Mars log lätt då han fick syn på Vicinia, men hans ansikte mörknade snabbt, ty hon var ännu svag och alltför smal.
"Jag var tvungen att ta hand om saker", svarade han undvikande, men försökte låta lättsam. Då hon kramade om honom flämtade han till av smärta. Han försökte släta över det med ett leende.
"Oroa dig inte, allt är bra. Vill du ha morgonmål?" Leendet bleknade bort då han svängde sig mot köket. Det här skulle bli svårt att hålla gömt för Vicinia.
"Vi ger oss av inom några timmar. Det team ska laga dig klar för det."

Vicinia såg än mer oroligt på honom, något försökte han dölja för henne. "Det är inte alls bra." sa hon oroligt och följde med in till köket men skakade på huvudet. "Jag är inte hungrig." sa hon tyst för det var hon inte, men hon borde vara det.
Vicinia nickade sedan, hon var glad att det var hennes team som skulle göra det. Förr om kvällarna var det andra, folk som var hårdhänta och hemska. "Är de inte nöjd med hur jag ser ut?" sa Vicinia med glädjelös röst, det var ju trotts allt presidentens fel att hon såg ut som hon gjorde.

Mars nickade och slog igen kylskåpsdörren. Han hade inte heller någon lust att äta, för första gången i sitt liv. I stället vände han sig om och gick fram till Vicinia för att ge henne en lätt kyss på pannan. Det smärtade att böja sig ned, men han visade det inte. Efter spelen vore det konstigt om man inte lärt sig att gömma smärta.
"Du är alltid lika vacker åt mig, men du vet hurdan Huvudstaden är", sade han och drog fingrarna genom sitt hår, så som han brukade.

"Åå Mars, tack." ler hon och kysser honom tillbaka. "Du ska veta vad jag saknat dig." ler hon och hoppar sedan till då det knackar på dörren. Men det var bara hennes team, som med ett tjatter börja oroligt syna henne och oja sig över hur hon såg ut. Men det syntes tydligt att de var vana vid sådant, det var tydligen bara inte hon som hade råkat illa ut i huvudstaden.

Mars öppnade dörren åt Vicinias team och gick sedan till sitt rum och stängde dörren efter sig. Han log lätt vid ljudet av deras tjatter, som dock blev avlägsnare då de for till rummet där Mars stylats före varje uppträdande.
Nu när ingen såg på grimaserade Mars och gick fram till spegeln. Han drog av sig skjortan och lindade upp bandaget som stött de brutna benen. Hela hans sida var alldeles blågulgrönröd efter slagen och sparkarna, och Mars lade tillbaka bandagen och gick över till sidobordet, där en vacker kristallflaska och två matchande glas stod. Flaskan var fylld med stark whiskey, och Mars hällde sig ett glas, tömde det och drog sedan på sig skjortan.

Vicinia fann sig i allt de gjorde, men hon tyckte dock att de gick till överdrift. Men så var ju ändå huvudstaden med allt. Först fick hon duscha och de röck åter igen bort allt hår de inte ville ha på kroppen hennes, hon grimaserade tyst. Sedan börja de sminka henne så att inte ett enda blåmärke syntes och de mörka ringarna under ögonen försvann de med. Naglarna polerades, och hon var åter grundskön som de sa. Efter det drog de på henne svarta jeans, och en vit tröja med tillhörande grön mjuk jacka till. De ville väll dölja hennes magra kropp gissade Vicinia bittert.

En ny knackningen hördes från dörren och Mars lade korken på den halvtomma flaskan för att gå och släppa in sitt team. Eftersom de träffats nästan varenda dag under de senaste veckorna var det inte mycket de behövde göra.
Ögonbryn höjdes i förvåning över blåmärkena då de tog bort sminket, men de täckte över dem snabbt utan frågor. Mars sade adjö åt sitt team efter att de lagt ut hans kläder: en vit kragskjorta, mörka byxor och en svart läderjacka.

Vicinia väntade i det angränsande rummet på att de skulle göra Mars klar. Sedan skulle de få fara, äntligen, hon trodde inte att den dagen skulle komma. Hon döljer allt med ett av sina fejkleenden, ett som ska få alla invånarna att tro att allt är bra, precis som presidenten ville ha det.

Mars klädde på sig och kastade en sista blick i spegeln. Inte ett märke syntes av misshandlingen. Teamet gav alla honom varsin kyss på kinden innan de lämnade hans rum under vild diskussion. Mars skakade på huvudet, han kunde knappt förstå att någon kunde ha så mycket att säga.
Vicinia väntade utanför, enkelt klädd.
"Hem?" Frågade han med ett litet leende. Kanske de för några månader kunde glömma allt det här.