Privat Rollspel

Jason brukar bli ganska förvånad när folk bara vandrar in i hans lägenhet, men de känns som att de hänt så många gånger de senaste dagarna att han inte är ett dugg förvånad!
Flickan är lång, har svart vågigt hår på blåa slingor och hon verkar en aning bakis. Shit, de är grannen. Hon skriker och sätter desperat den hela klacken rakt i tårna på Envy och plockar snabbt som en orm fram en nål ur bröstfickan på hennes svarta linne. Nålen kör hon in i ögat på Greed. Sedan, från ingenstans, får hon fram en kniv ur den långa stöveln och kör den i magen på Envy. Allt detta händer så snabbt att varken Envy eller Greed hinner reagera. Ingen av de andra demonerna eller Änglarna gör något åt de utan tittar bara stumt på.
Om Envy eller Greed hade varit människor skulle de vara ganska döda nu. Men eftersom de inte är människor vart de bara chockade. Envy släppte flickan, och hon drar ur kniven ur hans mage och tar ett steg bakåt.
Sedan vänder hon blicken mot Jason.
"Vad faan händer?"
Stadens bästa lönnmördare har anlänt.

Odette brister ut i skratt. Hon är inte den enda heller, Sloth och Pride instämmer fullt ut med henne i skrattet vilket bara får henne att skratta mer.

"Välkommen till dårhuset, tjejen!" Flinar Sloth från soffan skakande av skratt.

Lianne bara stirrar på de skrattande figurerna. Sedan fattar hon att detta inte är normala människor. Hon är inte ens säker på att detta är människor. Hennes farmor berättade alltid för henne när hon var yngre att de fanns.... andra. Andra varelser än vad som syntes. Lianne kunde inte skilja på farmoderns ord och alla de tecknade sagorna.
Hon vänder sig om, tittar på mannen hon kört nålen i ögat på, han ser ganska chockad ut, och sedan drar hon ut nålen. Hon gillar den nålen. Hon vill ha kvar den.
Sedan så vänder hon sig mot mannen som hon stack kniven i magen på. De båda männen är nästa kopior av varandra. Hon örfilar honom.
"Du får inte göra så mot mig? Förstått? Inte rör utan tillåtelse?" Väser hon åt honom. Sedan vänder hon sig återigen och tittar omkring i rummet. Två stycken varelser står i ett hörn. De skiljer sig från de andra för på något sätt förstår hon att de är godare, snällare och förmodligen klenare. Efter hennes analys vänder hon sig återigen till grannen.
"Vad fan är de för något? Vampyrer?"

Odette tar ett djupt andetag och försöker samla sig tillräckligt för att sluta skratta. Men det är just när man försöker samla sig som det inte går.

"Vampyrer är faktiskt en väldigt passande analys, ännu en människa med både stake och hjärna, det finns möjligen en förhoppning om förbättring inom människosläktet." Säger Pride och betraktar nykomlingen. Det var positiv kritik med skymt hån. Med mening var det illa dolt. Sedan dyker han upp framför henne och sträcker fram handen.
"Mitt namn är Pride, trevligt att råkas Miss..?" Presenterar han sig med sin vanliga artighet och samma beredskap som när man går bland fienden.

(Btw, jag kan inte skicka meddelanden åt dig. Så jag tänkte bara säga att jag är på väg till en kompis för att sova över så svaren kanske blir lite sega.)

"Miss Lianne." Svarar flickan och räcker fram handen mot den lilla Pride.
"Nejmen seriöst, vad är ni då? Skulle jättestora fluffiga kaniner vara en bättre analys?" Säger Lianne och slänger en blick mot Änglarna.
"De är demoner." Svarar Jason rakt på sak, ingen mening med att dra ut de. "Och du har lyckats dansa in i lejonkulan."
"Jag brukar vara rätt bra på de." Säger hon och granskar dem med blicken "Demoner säger du, en av dem hette Pride? Och den där" hon nickar mot Wrath "kan inte vara något annat än Wrath, för jäklar vad du ser sur ut! Ruska upp dig lite!" Wraths min var obeskrivlig.
"Vi är Demonerna av Dödsynderna." Säger Lust bortifrån fåtöljen som hon återigen har placerat sig vid.

Pride ler mot henne och skakar hennes hand innan han återvänder till sin ursprungliga plats. Precis i tid för att höra att Jason berättar vad de faktiskt är.

Odette slänger lite med det svarta håret som irriterande nog lagt sig framför ansiktet. Hon vill inte skratta mer, det gör ont i magen. Ännu en förjävlig svaghet från människornas sida. Istället hickar hon till. Hicka är inget för henne, det gör ont och är allmänt otrevligt.

((Okej, nu måste jag bli inaktiv. Jag ska vara social med kompisar. ))

((Tänk om jag hade sån tur att jag var hemma så jag kunde vara social med folk....))

Jason vänder sig återigen mot Micheal och tittar på honom. Förundrat.
"Micheal, du måste ha varit på jorden under Trojanska kriget. De var typ världens krig och du måste ju ha varit på plats på slutet för att stilla de till frid. Eller hur?" Jason ser hur Micheal vrider lustigt på sig.

Lust tittar på sin son. De är något som absolut inte stämmer som de ska, inte alls. Men vad?

((Jag tänker vara lite osocial iallafall. XD))

Mikael - som återvänt till rummet för ett bra tag sedan - vrider och vänder oroligt innan han ser på Jason.
"Jag kan profetian, för jag var den som skrev rapporten till himlen. Men du vill inte veta, och du vill inte veta vad du kommer tvingas göra med din omgivning när du ställs inför slutet." Säger Mikael oroligt.

"Vi vill ha Profetian, oavsett om Ättlingen vill höra den eller inte! Fågeljävel." Fågeljävel är Wraths namn som han använder på Änglar när han är irriterad.

"Ordagrant?" Frågar Mikael.

"Självklart, din tönt!" Svarar Greed irriterat.

(Vet inte hur den ska gå. D: )