Sagan om ringen roll

Fairna var förvånad över att Tamara inte nämnde att hon hade vetat att hon haft ringen.
"Jag undrar vart han är? och om de verkligen transporterar ringen hela vägen till Mordor?" sa Fairna lågt till Dragor. Hon hade velat träffa Sauron men det var inte en chans till det nu

( Det är lungt C: )

Tamara bara tittar på maten men vänder bort huvudet. Hon kryper ihop och gömmer ansiktet i knäna. Hon hatar sig själv, hon avskydde sig själv för det hon gjorde. Hon hade trott att hon var starkare än så, men det var hon tydligen inte.
Hon var en skam, en skam för människosläktet, en skam för sin ställning. Hon förtjänade inte att kallas för riddare. Hon kunde lika gärna återgå till det hon var, en simpel smedsdotter. Inte förtjänade hon att vara med de här, de högt uppsatta alverna, hon kunde lika gärna lämna dem, de skulle klara sig bättre utan henne.

Plötsligt ser hon upp, som gripen av en tanke ser hon upp och ser på Fairna. "Varför tog du inte ringen från mig? Eller varför sa du inte till de andra att jag funnit den?" sa hon förvånat som gripen av tanken.

Fairna mötte Tamaras blick och log lite
"Jag fruktade att jag inte själv skulle kunna stå emot dess kraft och vågade inte röra den" ljög hon och sänkte sedan blicken "Jag fann inte orden till det och allt hände fortare än jag räknat med" sa hon och låtsades vara skamsen hon med, egentligen ville hon hoppa runt och le stort men det skulle inte passa in

Tamara bara nickade och ställde sig upp på ostadiga ben när hon hade fått sina sår rengjorda och ombundna.
Hon grimaserade av smärta när hon stödde på benet och armen gjorde fruktansvärt ont då hon rörde på den. Hon kände sig yr, förmodligen av blodförlust, men ignorerade smärtan.
"Så vad ska vi göra nu?" sa hon i en ton som hon ansträngde sig skulle låta normal och gick fram till Nyx och stödde sig mot henne för att hålla balansen.

Fairna låtsades inte märka hur ont Tamara hade för då skulle hon behöva ta hand om henne. Hon låtsades fundera i stället
"Vara val är färre än vi velat. Antingen leder vägen efter orcherna på en jakt som ödet endast vet hur det går eller så går vägen mot de andra ringarna" sa Fairna och såg på de andra, henne spelade det ingen större roll

"De andra ringarna." svarade Tamara. "Som du säger är det inte säkert vi får tillbaka ringen och vi skall ändå den vägen vandra när vi förstör dem. Vi får väll leta på Saurondå och hoppas att han bjuder oss på en kopp te." flinsade hon och log lätt då hon satte sig upp på hästen, för att dölja smärtan.

Fairna nickade bara och svingade sig upp på Dragor
"De skall inte få förstöra dem" viskade hon på mordoriska (ja jag minns inte vad språket har för namn i Mordor xD haha) och Dragor frustade och hon log sedan
"Åt vilket håll skall vi rida då?" frågade hon leende och ville helst rida efter orcherna

( Tror det hette något med svart....eller mörker xD Vi kör på mordoriska xD )

"Förstöra vilka?" sa Tamara misstänkrsamt och undrade hur en alv kunde mordoriska. De óm någon borde ju avsky allt som har med det att göra.
Och varför viskade hon till hästen? Men hon kom sedan på att Fairna sa att hon brukade göra så.
"Mot Gondor kanske?, det ligger väll närmast?" sa Tamara och såg på de andra.

(haha ja men de var ett så mycket bättre namn xD)

Fairna mötte Tamaras blick
"Allt angår dig inte människa" sa hon bestämt och skänklade på Dragor och nickade "Gondor blir jätte bra" sa hon och satte av i galopp och Dragor verkade glad när han tog fart och hon hade tid att prata med Sauron
"ringen är på väg till dig" tänkte hon
"Bra, misstänker de andra något?" frågade han och verkade lättad
"Jag vet inte, men jag börjar tröttna på det här uppdraget" sa hon irriterat
"Stanna så länge du inte blir påkommen" beordrade han
"Tror du jag tar till flykten bara så där så misstar du dig" sa hon irriterat, hon gillade inte när han beordrade henne, även om hon visste att han hade rätt att göra det. men han borde ändå passa sig ty hon kunde utan att tveka byta sida igen, Elrond skulle gå på vad hon än sa. Hon kände åter ett stygn av sorg för att hon lurar honom
"Det var inte så jag menade" sa Sauron trött "vart är ni på väg?" frågade han i stället
"Gondor" svarade hon bara och bröt kontakten

( Hahahaaha xD )

Tamara suckade trött och de följde efter Fairna på Dragor. Dock gick det mycket saktare för dem och Tamara bet ihop för varje duns hon kände. Hon hoppades att hon kunde få hjälp i Gondor för det här skulle inte hålla länge.
Tamara började fundera över Fairna, hon hade misstankar mot den alven. Hennes misstankar blev allt starkare då hon hörde vilket språk hon förde över sina läppar. Något som andra alver avskydde och fruktade. Tamara däremot tyckte att det var en bra lärdom att kunna så många språk som möjligt, vare sig det var ont eller gott.