Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura klättrade upp i ett träd och gömde sig bland grenarna. Hon kröp ihop på en gren och försökte få reda på alla sina känslor. Vad hon tyckte och tänkte om allt.....nu hon skulle leva för evigt, hon ville inte.

"Sweatheart det kommer bli okej, hon kommer förstå" sa Klaus och hon nickade försiktigt, men hon trodde itne det. Cara kände Laura

Laura hörde stegen och såg sen på Damon som stod under hennes träd. Kunde han itne bara låta henne vara? "Vad vill du?" fräste hon och hoppade ner.

Cara orkade inte putta bort Klaus när han drog in henne i sin famn, hon behövde närheten, hon behövde någon som bara höll om henne utan att ställa några krav. i hennes bakhuvud sa en röst att hon antagligen skulle behöva offra mer i slutändan

Damon tog några steg mot henne men hon backade undan. "Håll dig borta du dödade mig och förvandlade mig." skrek hon illsket och vände på klacken och gick därifrpn utan att han fick förklara sig. Just nu kände hon att hon hatade allt och alla och illskan sjöd genom hennes kropp nästan ohanterbar att hantera.

"Jag behöver vara ensam Klaus" sa Cara och han nickade tveksamt men hon bara reste sig upp och gick där ifrån. Hon skulle gå till det ställe hon alltid begett sig, nämligen skogen

Laura gick längre in i skogen, vart visste hon inte bara att hon ville vara ifred. Hon kände att hon inte kunde kontrolera sig själv just nu och hon ville inte skada någon av misstag....eller dricka någon stackars människas blod.

Cara kom fram till stupet hon och Laura suttit vid för så många år sedan. hon satte sig ner vid det och bara stirrade rakt fram, hon undrade vad hon skulle göra nu? skulle hon försöka prata med Laura eller åta henne vara?

Efter ett tag kom Laura ut ur den sjupare delen av skogen, hon såg stupet...och Cara. Hon hade lugnat ner sig så pass att hon inte ville knuffa ner vännen därifrån. Vilket hon säkert ändå inte skulle gjort och sen kunde hon inte gå dit ty solen lyste där skarpt och Laura som ännu inte hade något skydd kunde endast vara i de mörka delarna där inget ljus kunde tänkas krypa fram.

Cara hörde Laura när hon kom gående långt innan hon var framme hos henne.
"vill du döda mig så var så god" sa hon lågt. Cara hade velat göra det samma med dem som dödat henne