Eragon [Privat rollspel]

Aily försöker hålla sig vaken.
"Hon blir sämre" säger Murtaghsom sveper in henne i ännu en filt.

Jag vänder mig till Angela.
"Kan inte du göra något? Du tog ju bort giftet på något sätt"

"Men då visste jag vad som var fel!" Aily ser på Murtagh. Han möter hennes blick och drar henne till sig.

"Men ta REDA PÅ DET DÅ", vrålar jag till kvinnan och försöker ge henne en örfil, men hon blockerar med oväntad snabbhet och styrka.

"Tungdil" säger Murtagh varnande.

Jag känner mig så hjälplös och mina känslor tar över så mycket att jag istället vänder mig om och slår Murtagh, som är helt oförberedd på det.
Jag ångrar mig genast, men det är redan försent. Innan någon hinner straffa mig ingriper Aureus och kräver att vi ska försöka hitta en lösning och försöka ta reda på vad Aily har fått.

Aily lutar sig mot Murtagh.
"Dom drogade mig" viskar hon.

Jag blir förvånad över att Aily kan prata igen. Innan verkade hon inte ens veta att någon av oss var i närheten. Jag sätter mig bredvid henne och lägger en hand på hennes axel.
"Vet du vad de drogade dig med", frågar Murtagh med mjukare röst än jag någonsin har hört honom.

Aily skakar på huvudet.
"Jag är rädd" mumlar hon.

"Var inte det. Du överlevde förgiftningen och du klarar det här bra", tröstar Murtagh.
Jag vet att det är allvarligt, för Aily skulle inte erkänna att hon var rädd annars. Inte framför mig i alla fall. Än en gång känner jag en obändig beslutsamg´het blossa upp inom mig. Hon ska bli frisk och det blir helt som innan. Jag tillåter inget annat tänker jag och stirrar stint på henne som om jag vill utmana henne att säga emot.