En mugglare i Slytherin

I♡I!
Jag vet inte ens vad jag ska tycka!!!!!!!!!!!!!

Skriv mer, superbra

Tack för alla era kommentarer! Ni är superduperbäst och gör mig så himla glad ♥

Här kommer nästa kapitel, hoppas ni har överlevt väntan

---

Kapitel 41: Att förmedla känslor utan att prata

Det kändes skönt att kunna sitta bredvid och tala med någon medan jag åt frukost. När jag och Theodore hade kommit in i Stora salen hand i hand hade de få elever som satt där sett på oss med nyfikna blickar, men jag hade inte brytt mig vidare mycket om dem. Jag hade vant mig vid att folk stirrade på mig – först för att jag var ny, sedan för att jag blev utstött och nu ska de tydligen stirra på mig för att jag skaffat pojkvän.

Jag såg upp mot lärarbordet och såg att Dumbledore såg på mig. När våra blickar möttes så gav han mig en nick och ett leende. Jag log tillbaka och vände mig sedan mot Theodore igen.

”Värst vad nöjd du ser ut”, påpekade han och log mot mig.

”Känns skönt att inte sitta själv och äta”, log jag tillbaks och tog en tugga av min macka.

”Förlåt, för att jag aldrig satt mig dig förut… jag borde ha gjort det”, sade han och såg skuldmedveten ut.

”Det är lugnt, jag ville inte att du skulle bli utstött heller”, sade jag och försökte möta hans blick, men han fortsatte att stirra ned i sitt knä.

”Nej, det är inte lugnt. Jag var din pojkvän, och ändå valde jag mitt rykte över dig”, sade han ångersfullt.

”Du är min pojkvän”, rättade jag honom och sträckte mig över bordet och tog tag i hans hand. Han såg upp och mötte min blick. Det fanns något plågsamt i hans ögon. Han tryckte min hand hårt.

”Ja, är”, sade han som om han försökte övertala sig själv. Visste han vad jag gjort? Jag tryckte hans hand hårt tillbaka och försökte förmedla alla mina känslor genom våra sammanlänkade händer.

Men Theodore drog undan sin hand igen och började äta sin frukost igen. Självklart kunde han inte äta sin frukost med bara en hand, men ändå kändes det som om han medvetet drog sig undan och bara använde frukosten som en ursäkt.

Jag kunde inte låta bli att känna mig sårad, trots att jag redan sårat honom hundra gånger värre. Jag tog upp min macka igen och började långsamt äta.

”Det kommer kännas konstigt att kunna sitta med er under lektionerna idag”, sade jag bara för att prata om något.

”Du får fortsätta sitta med Longbottom om du vill”, muttrade Theodore. Jag blev förvånad över hans sura ton.

”Jag vill sitta med er”, sade jag.

”Med mig eller Draco?” frågade han och låste fast min blick. Först bara stirrade jag på honom. Hur… sedan kom jag på vad jag var tvungen att svara.

”Dig, såklart”, svarade jag, en millisekund för sent.

”Om du säger det så”, sade han och såg bort igen.

”Mm…”

Samtalet dog bort igen. Vi åt upp vår frukost i tystnad. Jag satt och såg på min pojkvän hela tiden, men han såg inte upp och mötte min blick en enda gång. Jag såg på hans bruna, något vågiga hår, och mindes hur det kändes att dra fingrarna genom det. Jag såg på hans bleka ansikte och den raka näsan. Trots att jag inte såg hans ögon så såg jag den mörkblå färgen framför mig. Och trots att jag inte ville kunde jag inte låta bli att jämföra honom med Draco.

Draco såg bättre ut, det gjorde han. Bredvid varandra såg Theo ganska vardaglig ut, medan Dracos ovanligt ljusa hår och stormgrå ögon fick honom att se ut som någon ur en saga.

Jag skakade ilsket på huvudet. Det var absolut inget fel på Theodores utseende, och jag tänkte inte välja Draco bara för att han såg bättre ut. Jag är inte så ytlig.

”Är du klar?” frågade plötsligt Theodore. Jag nickade. ”Vi kanske ska gå tillbaka till uppehållsrummet och hämta våra böcker då”.

Jag nickade igen och vi ställde oss upp. Så snart vi gick bredvid varandra tog jag tag i hans hand igen. Min trygga hamn…

Vi började gå mot uppehållsrummet. När vi kommit ner för trappen ner till fängelsehålorna och undan alla nyfikna blickar stannade jag. Theodore såg frågande på mig. Mer hann han inte göra innan jag kysste honom. Jag försökte säga förlåt genom varje kyss. Jag vet inte om mitt budskap gick fram men han besvarade i alla fall dem.

Jag avslutade kyssen och borrade in mitt huvud mot hans bröstkorg.

”Vad var det där för?” frågade Theodore, och jag kunde höra leendet i hans röst.

”Jag bara kände för det”, sade jag och gav honom en puss. När jag såg åt sidan såg jag Draco. Det högg till inom mig. Han måste ha sett kyssen, och trots att det var Theodore som var min pojkvän så kändes det som om jag precis varit otrogen mot Draco.

”Draco”, sade jag.

”Malfoy”, sade Theodore och la en arm runt min midja. ”Var har du varit?”

”Jag har varit och pratat med Pansy i sjukhusflygeln”, svarade Draco och såg otroligt missnöjd ut. Theodore såg förvånad ut.

”Hur gick det?” frågade jag.

”Dåligt”, svarade Draco kort. Jag gav honom en blick som sade att han var tvungen att berätta allt sen. Han gav mig en nästan omärklig nickning. ”Är ni på väg till frukosten?”

”Vi kom precis därifrån”, sade Theodore.

”Du kan säkert gå och äta med Blaise eller någon av de andra, för de har inte ätit än”, sade jag.

”Äh, jag är ändå inte hungrig”, sade Draco och började gå mot uppehållsrummet. När han gick förbi oss nuddade hans hand vid min, och jag kände hur det pirrade till i mig. Draco gav mig ett nästan sorgset leende innan han fortsatte gå.

”Kommer ni?” frågade han lättsamt.

”Jadå”, sade jag och drog mig ur Theodores omfamning. Han såg surt efter Draco men följde ändå med. Den här gången var det hans tur att ta tag i min hand. Jag gav den en lätt tryckning.

Det här skulle bli en väldigt intressant dag. Hur skulle jag kunna hålla mig borta från Draco när jag inte ville annat än att vara i hans närhet och få känna hans kyssar? Vad skulle jag göra med Theodore? Jag ville inte såra någon av dem och ändå visste jag att jag tillslut var tvungen.

Men jag var inte redo att lämna Theodore än. Jag vill inte se hans min när jag sliter ut hans hjärta och trampar på det. Jag svalde klumpen i halsen som riskerade att kväva mig och tog ett stadigare tag i Theodore.

Varför kändes det som om marken försvann under mina fötter varje gång jag tänkte på att lämna Theodore? Och varför kunde jag ändå inte sluta tänka på Draco?

Jag kände för att skrika, men istället följde jag bara med de två personer som orsakat min inre strid, med ett ansiktsuttryck som inte avslöjade någonting om den.

---

Någon kanske tycker Artemis känslor är lite förvirrade och motsägelsefulla, men det är meningen. Jag vill göra det så verklighetstrogen som möjligt, och jag kan berätta att det är precis så där som det känns...

En lite gladare notering: har nu lagt ut 40 kapitel! Woop Woop! Det är 138 sidor och ca 55 500 ord i word. Känns nästa lite overkligt att jag har skrivit så mycket... Och då är jag inte ens klar!

Men då vill jag fråga er igen, precis som jag gjorde efter kap. 20, vilken är er favoritkaraktär? Vem tycker ni jag har fångat bäst? Blir extra spännande och se om det har ändrats så här efter 20 kapitel till, haha. Och finns det kanske någon karaktär ni tycker ni har sett för lite av på senaste tiden, eller någon ni vill ha mindre av?

Tack på förhand, puss och kram!

Theo, lägg dig inte i det här. Drartemis är bäst!

Min favoritkaraktärer hittills är nog Theo!!!! Jag gillar hans lugna, snälla och trygga sätt!

Jag håller med ditt Woop Woop , du är jättejätte duktig!!

Hej! Minns du mig? Jag läste denna ff i början men jag slutade. Anledning? Jag blev uttråkad. Många gillar ju denna ff (jag också) men jag gillar äventyr men är kärleksdrama. Jag kanse missade sått superbra äventyr nu men nu så får det vara så...nu så läste jag ett kapitel och jag har bestämt mig för att börja läsa igen!

Det SKA vara Teo och Artemis. Håll dig borta Draco!! (stavade jag rätt?)

Nej, det SKA vara Draco och Artemis. Håll dig borta Theo!!!!!!!!
Eller hur HP_Maja?

Hej! Har faktiskt funderat på varför du slutat kommentera, men nu vet jag. Tack för att du var ärlig, och kan hålla med om att det kanske inte har varit så mycket äventyr i den här, haha.

Men så kul att du bestämt dig för att börja läsa igen! Det gör mig verkligen superglad!! Ska försöka att inte tråka ut dig igen, haha

Tack för din kommentar!

NEJ! Draco förstör bara!

Jag gillar Artemis bäst!
Hon är sååå otrolig...
och Draco... Theo..
I♡it!
Skriv mer!