Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip suckade igen. Det var visserligen bättre än ingenting, men han förstod ändå inte varför han inte kunde följa med dem.
"Jaja. Men varför kan jag inte följa med er?", frågade han, mycket mer neutralt nu och det märktes att han gett sig lite.

"Vi ska till Magnus för att fråga mer om svärdet. Hela institutet behöver inte följa med." Isabelle vände på klacken och gick därifrån tillsammans med hennes bror. Hon hoppades att Philip skulle jobba effektivt, ju snabbare de fick tag på de verktyg de behövde kunde de koncentrera sig på hur de skulle få tag i Aubrey.

Philip suckade igen, men vände iallafall och gav sig iväg åt andra hållet för att följa Isabelles order. Bättre än ingenting iallafall.

Aubrey lyfte långsamt på sitt huvud. Från taket dinglade tunga kättingar som de hade fäst runt hennes handleder, det för att hindra henne från att skada sig själv eller någon annan. Fötterna var också de fastkedjade och hon hade något slags skydd för munnen för att hon inte skulle kunna prata eller föra ljud. Så patetiskt. Hon sneglade mot hissdörrarna som gled upp, undrade vem av skuggjägarna som skulle komma och förhöra henne den här gången. Precis som om hon hade något att dela med sig av.

Philip stålsatte sig innan han gick ut genom hissdörrarna och mot Aubrey. Han hade varit lite motvillig till att förhöra henne, men de trodde att han skulle ha en fördel framför de andra. Kanske, kanske inte. Philip var inte så säker på den saken längre.

Att det var Philip som skulle förhöra henne förvånade henne en aning. Hon studerade honom vaksamt då en vakt låste upp dörren för att släppa in honom. Därefter kom vakten för att lossa munskyddet. Hon tog ett djupt andetag och njöt av den svalare luften hon nu kunde andas in.

Philip önskade att de hade skickat någon annan än just honom. Han hatade att se Aubrey så, för även om hon hade svikit honom så älskade han henne ändå. Men han var fast besluten att inte visa känslor nu, demonen var kvar i hennes kropp och skulle bara försöka manipulera honom.
"Vad fick du reda på av Lilith?", frågade han, det var nog det dem mest var ute efter. Om dem kunde få någon användbar ledtråd.

Aubrey studerade honom en lång stund under tystnad.
"Ingenting. Vad tror ni att hon skulle berätta för mig?" Det var sanningen. Lilith hade inte delat med sig av någon viktig information. Inte hade hon heller uppfyllt sin del av dealen, Aubreys föräldrar var fortfarande döda.

Philip granskade henne bara tyst, gjorde allt han kunde för att försöka hålla sig neutral.
"Vet du vart hon tog vägen?", frågade han sen kort.

Aubrey såg nästan panikslagen ut då flera skuggjägare kämpade för att spänna fast henne ordentligt vid stolen. Vad trodde de att de höll på med egentligen? Tänkte de försöka trolla bort runan från hennes kropp, runan som gjorde henne ett med Jonathan? Eller tänkte de döda henne? Hon riktade blicken mot Philip, nästan vädjande. Hon må vara en demon men det betydde inte att hon inte hade känslor längre. Isabelle tog svärdet, såg på Philip en stund innan hon stack in det genom runan. Först kunde Aubrey inte känna någon direkt smärta, men den växte sig gradvis starkare tills den nästan var outhärdlig. Hon gav ifrån sig ett långt plågat skrik för det kändes som om hela hennes kropp brann. Vilket den i princip gjorde på insidan då svärdet var laddat med himmelsk eld.