We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas rycker på axlarna och snörper ihop munnen. "Vet inte. Avskyr skolan i vilket fall som helst. Skulle vara bättre om man bara studerade straffsparkar och balansen i skolan" säger Tom fortfarande med lite dött ansikte.
HAn känner sedan för att säga den där saken sopm han så länge vetat om men inte riktigt vågar säga. Hur skulle han ta det? Nikki skulle säkert undvika honom, kanske till och med skvallra för klasskamraterna. Nej, Thomas låter sig hålla det inom sig ett tag till. HAn vet ju inte säkert vad han vill.

Nikki ser på honom "tänk att det inte gör mig förvånad alls, nej jag tycker skolan funkar. och idrott är kul men jag vill gärna ha vanliga lektioner med." säger han och ler sen "hur skall man annars träffa nån snygg tjej" lägger han till, bra Nikki du börjar hitta tillbaka till din roll! håll dig till den nu! tänker han

Thomas skakar på huvudet. "Nej fy pesten åt matematik." Det är en av Tom's absoluta hatämnen. Visst, SAmhällskunskap lockar honom inte heller så värst mycket men matte rent av hatar han.
Tom slår genast av sin tanke att berätta saken för honom då han tillägger det där om att man kan hitta någon snygg tjej på lektionerna. "Tja, det kan man väl annars också? Det finns väl fotbollsintresserade tjejer. Nemi till exempel" säger han för att han ska ha något att dra upp mungiporna åt.

Nikki bara nickar, alla tror att han inte gillr direkt något ämne även om han är vädligt intresserad av de flesta. han ler sedan roat "ja men alla kan inte få Nemi" skrattade han "så resten av oss får väll ta någon som inte gillar fotboll" s Nikki och skrattade igen. även om båda skratten var falska. han önskade Nathan hade gått på samma skola som honom då hade allt varit annorlunda

Thomas ställer sig upp så fort han vågar för att inte skada ryggen ytterligare. "Jag vill inte ha någon annan tjej, och inte _Nemi för den delen heller" säger Tom ocgh försöker dölja sitt missnöje. Det gick inte så bra då han nästan spottar ut det.
"Förlåt men måste härifrån ett tag" ursäktar han sig med en rynka i pannan och springer ut genom dörren som Nikki sa var utgången.

Nikki hann knappt reagera innan Thomas var borta
"Jaha, då är det visst bara du och jag igen Mokona, som det alltid är" sa Nikki lågt, han kunde vara bland tusen människor och ändå känna sig ensam. "jaja kom så går vi och letar efter ett sovrum" sa han och ställde sig upp och lämande köket

Thomas saktar farten för varje steg han tar och när han äntligen kommer tillbaka till sovplatsen nästan haltar han fram. Han går fram till sin sovplats och krper ner under sovsäcken samtidigt som de olika frågorna rör sig i hans huvud igen. Vissa var funderingarna han tänkte på förut och vissa var nya. Tom drar sovsäcken ännu längre över sig och tillslut täcker den hela honom. Han kryper ihop och blundar och än en gång har han lyckats somna.
Även om han sover ganska oroligt efter dagens händelser drömmer han inga mardrömmar. OCh han sover ganska tungt så det är ganska svårt att väcka honom.

Nikki vandrade upp för en trappa och mot tornet och blev förvånad när han fann en dörr med sitt namn på
"Det här är lite väl konstigt" sa han och öppnade dörren och gick in, det såg ut precis som hans sovrum hemma. de var samma gröna tapeter, samma säng, samma bilder på väggarna på honom, hans föräldrar, Eclips och Nathan. alla hans saker var där
"Okej, Mokona, det här är för skumt." sa han och såg sig omkring "vi är inte ensamma här det är säkert i alla fall" sa han och stängde dörren och Mokona la sig i Eclips säng som givetvis var för stor. Nikki log och kröp sen ner i sägnen

(( Vrf är det bara vi som skriver när det finns två andra inloggade också? ))

(jag vet faktiskt inte xD men de får väl skriva om de vill xD)