Sagan om ringen roll

(ja men jag blir nästan lite arg på mig själv eftersom jag läste den delen i boken för typ några dagar sedan och inte minns språkets namn xD)

Fairna suckade när de andra var så långsamma, hon ville helst bara rida ifrån dem men hon visste att hon inte kunde det. Hon undrade hur allt var i Gondor. hon hade inte varit där på snart två år. Arwen var trotts det som hennes syster och skulle antagligen välkomna henne och hon gillade Aragorn även om han ibland inte hade tid med henne. Men hon skulle trotts det inte ha några problem med att röja dem ur vägen för att få det hon ville ha. Arwen var vänlig men hon hade ändå försökt få henne utvisad ur Rivendell när hon var liten och Aragorn ja han var bara en människa i mängden

( Svartspråket heter det ^^ kollade på google xD )

De rider ikapp Fairna och Tamara ser på henne och låtsas som om allt är bra, att hon inte misstänker något. "Har du vart i Gondor förr?" undrade hon vänligt när hon kom jämnsides med henne.

(haha du var inte lika lat som jag då xD)

Fairna vände sig mot Tamara
"Några gånger. Arwen är nästan som en syster så jag hälsar på dem om jag har vägarna förbi. senast var två år sedan" sa hon bara sakligt utan någon särskild röst "har du besökt Den vita staden då?" sa hon leende och funderade på varför de ens skulle till Gondor, de var egentligen de enda landet som utan ring. Aragorn hade letat efter spår av en ring i landet i flera år men aldrig funnit någon

( Hahaha xD)

"Så du känner dem." sa Tamara en aningen hänfört och skakade på huvudet. "Nej, har aldrig haft anledning till det, det här är min första stora resa, jag har inte vart mer än några dagsritter utanför Rohan." svarade hon lätt.
"Fast Eowyn och Faramir ville att jag skulle följa med till Gondor någongång, det är trotts allt Faramirs hemstad." log hon.

(Ja xD haha gosh jag måste fortsätta läsa med xD)

"Ja jag känner dem" sa hon bara. hon hade ingen vidare lust att diskutera det.
"Jag förstår" sa hon bara och mindes Faramir hon hade aldrig gillat honom. Han var alltid så, ja hon kunde inte sätta fingret på det men hon gillade honom inte. Hon önskade att resan kunde gå fortare. De andra var så långsamma, ibland önskade hon att hon kunde tagit en av Nazgülarnas drakar, men det hade varit lite väl uppenbart.

Nerwen rider tyst bakom de båda, försjunken i tankar.

( Aaa, gört C: )

Tamara såg den oändliga heden framför dem och långt bort i fjärran såg hon Gondor, den vita staden.
Hon släppte Nyx tyglar fria och satte av, det var dock härligare att gallopera än att trava, hon kände inte av dunsarna så dant på det viset.
Allt hon ville var att komma fram, hon kände åter yrseln som hon ignorerat hitills och höll sig grampaktigt om Nyx hals då de närmade sig Gondors portar.

(haha när jag orkar xD)

Fairna såg på Dragor och släppte honom
"Visa hur fort du kan springa" sa hon och Dragor satte av och var snart förbi Tamara och staden kom närmare och hon log, nu gick de så fort som hon ville att det alltid skulle gå. Portarna öppnades och hon saktade ner till normal galopp när hon red in genom portarna och började rida upp för staden till slottet (öh ja jag vet itne om slott är det rätta ordet men ja xD) människor såg undrande på henne och de andra som kom efter men hon slängde dem inte ens en blick

( xD De är ganska så tunglästa ibland xD iaf vad jag kommer ihåg ^^ läste dem typ i 6an xP)

De kom in genom portarna och Tamara satte sig upp och höll sig krampaktigt i sadeln. All hennes styrka gick till att hålla sig uppe och hon var likblek i ansiktet. Snart var de framme vid slottet och Arwen med en grupp soldater bakom sig kom och mötte dem på borggården.

(haha nej jag tkr det bara är sega -.- han berättar så tråkigt )

Fairna såg på Arwen och satte av
"Syster" sa Arwen på alviska och kramade om henne
"Mina ögon ser att din hälsa är i behåll" svarade Fairna och Arwen nickade och gick för att hälsa på de andra, soldaterna såg på Fairna och några vände sig efter henne med trånade blickar men hon tänkte inte göra som Arwen och bli förälskad i en människa. Hon gick mot stallarna med Dragor och tog hand om honom innan hon stängde boxen
"Vi ses snart" sa hon och Dragor frustade och började sedan tugga av höet