Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Nej och även om jag hade velat så hade jag inte kunnat, du befinner dig i solen." sa Laura lågt och sjönk ner vid en trädstam där ingen sol kunde nå henne.
"Jag förstår varför du gjorde det, men jag gillar det inte. Jag hade hellre velat dött och det visste du." sa Laura alvarligt till henne.

"Säg bara till så tar jag av ringen" sa Cara och tittade på ringen hon bar på fingret, hon behövde bara ta av den så dog hon.
"Jag vet det Laura och jag är ledsen för det" sa hon och vände bort blicken. "Jag är självisk det har jag alltid varit. det vet du! jag låtsas att jag hjälper andra men jag tänker alltid på mig först!"

"Det gör du inte." sa Laura allvarligt och såg på Cara hon ville inte att Cara skulle dö hur illsken hon än var på vännen för tillfället.
"Inte då, även om jag kan tycka det i detta fall. Men jag kan enkelt dö om jag vill, bara kliva ut i solen, så bekymra dig inte för det du." sa Laura och försökte le lätt.
"Och du hjälper andra och tänker på andra med, det vet väll jag." sa Laura allvarligt och tystnade sedan. Var hon alltid tvungen att vara så snäll? När hon med all rätt vararg på Cara så kunde hon inte, irreterande.

Cara ryckte på axlarna
"Du har all rätt i världen att döda mig om du vill" sa hon enkelt "Hade jag varit du hade jag gjort det för länge sedan" sa hon bara och skrattade sedan "Ja jag bryr mig om andra när jag vet att jag själv är säker? varför tror du jag flydde? för att jag själv inte var säker, jag struntade i vad som hände med alla som jag lämnade bakom mig. Kan människor inte se det? kan de inte förstå att jag inte är så nsäll som andra värkar tro"

"Jag vet, men jag har ingen lust till det." sa Laura bara tyst och nickade. "Nej, du har väll rätt men du kan ju inte påstå att du enbart är dum heller." sa hon allvarligt till henne.

(Ska äta nu, tillbaka om ett tag ♥ )

(Okej ha det så bra ♥)

Cara nickade, hon ansåg att Laura var för snäll och hon undrade hur hon hade klarat sig så här länge i ett hus med dödsätare.
"Det sa jag inte, men äh det var inget" sa Cara, hon kände att Laura inte förstod ändå

"Bra" sa Laura bara och såg sedan på Cara. "Så skulle du vilja vara så snäll att leta reda på nån av de där två så jag kan få den där ringen eller vad det nu är. Jag vill kunna vistas i solen utan att dö på kuppen." sa hon bestämt.

Cara nickade bara och reste sig upp och hoppade ner för stupet. Hon kände känslan av att flyga och sedan inget. hon landade bara enkelt på marken och suckade. hon kunde tydligen inte ens ramla längre. Hon såg Damon
"Laura vill ha en ring" sa hon och förkalrade vart hon var och gick sedan vidare

Laura hörde Damon komma både på lukten och hans ljud men hon rörde sig inte ur fläcken. Han stannar upp och ser ner på henne och knäböjer sedan, hon ser surt på honom eller surt snarare argt och tar ringen han ger henne. "Tack, ska du ha." säger hon bara men han rör sig inte ur fläcken även han.

Klaus kom snart i kapp henne och hon tittade på honom
"Hur hittar du mig?" sa hon
"Jag känner av dig, du förstår jag har ett band till dig" sa han men hon orkade inte ens bry sig