Eragon [Privat rollspel]

Aily känner tårarna komma. Hon tvingar tillbaka dom.

Jag fyller en mugg med vatten och räcker Aily.
"Du kanske bara behöver äta, dricka och vila lite för att må bättre", försöker jag, men den stackars människan verkar bara må sämre när jag säger det, så istället berättar jag för henne att droger brukar förlora sin verkan förr eller senare.

Hon tar emot muggen men hon skakar så mycket att hon nästan tappar muggen.

Murtagh tar muggen ur Ailys händer och hjälper henne att dricka.
Jag inser att jag inte kan göra något för att hjälpa henne för tillfället så jag går för att ändra tillbaka mitt utseende. Jag lyckas ändra tillbaka ansiktsdragen, men färgen i hår och skägg vill inte försvinna.

Murtagh ställer ifrån sig muggen och sätter Aily upp. Alex kommer fram.

Jag vänder mig ilsket mot Angela som sitter och småskrattar för sig själv samtidigt som den där märkliga katten ligger i hennes knä och ser väldigt munter ut. Jag har inget tålamod för sånt här när Aily är i fara, så jag frågar ilsket vad de skrattar åt.
"Färgen kommer inte gå bort i första taget", ler Angela.
"Varför sa du inte det innan?" Jag måste lägga armarna i kors för att inte angripa henne.
"Du frågade inte, och jag ville se hur du skulle reagera".

Aily ser sig skrämt omkring. Då märker hon vems knä hon sitter i och hon börjar skrika. Hon hoppar upp på fötter och börjar backa.
"Aily?" frågar Murtagh.
"Vad vill du mig?" frågar hon skrämt.

Jag höll på att korta av skägg och hår för att få bort så mycket som möjligt av färgen när Aily börjar skrika. Jag snor runt och hon ser fruktansvärt rädd ut. Jag skyndar fram till henne för att lugna henne och se hur det är med henne.

En dvärg kommer springande och Aily vänder och flyr.

"Aily, vart ska du", skriker jag efter henne.
"Vad tog det åt henne?"
Alex och Murtagh ser lika rådlösa ut som jag, bara Angela sitter lugnt.
"Stanna här", säger Aureus åt oss allihop och flyger efter sin ryttare.