En mugglare i Slytherin

Ursäkta va?

TRIANGEL DRAMA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! .O. tots shipar Thraco

H@nna nej! Draco är ju den man gillar!

kul

Åh vad det är så mycket känslor!! Jag bara går sönder inuti när jag läser om det och jag lider så otroligt med Artemis!! (som f.ö. helt klart är min favoritkaraktär. Oavsett vad hon gjort så är hon så otroligt trovärdig i sina känslor över det)

Jag vet helt ärligt inte vilka av dem jag shipar. Men. Jag litar inte på Draco. För den sakens skull är jag dock inte helt såld på Theo heller. Shit. Du gör det jobbigt för mig!

Men jag tycker det är helt fantastiskt underbart!!

Så bra är det.

Ursäkta för den ovanligt sega uppdateringen! Har inte haft tid att skriva den senaste veckan...

Men nu har jag ett kapitel åt er, och ett riktigt långt dessutom! Jag är dock inte jättenöjd med det, men hoppas ni tycker om det iaf Ska försöka skynda mig med nästa kapitel! Och tusen tack för era kommentarer ♥

---

Kapitel 42: Förvandlingskonst

Efter att ha spenderat en obehaglig stund i uppehållsrummet gav vi oss av till förvandlingskonsten. Jag gick åter igen hand i hand med Theodore, men Draco gick så nära han kunde på min andra sida utan att det verkade misstänksamt.

Framför oss gick Blaise och Daphne och diskuterade något som lät som vilket schampo som är bäst att använda mot torrt hår. Bakom oss gick som vanligt Crabbe och Goyle – eller Grabby, som jag valt att kalla dem i mitt huvud. Del för att de till utseendet var ganska lika – långa, kraftiga, lätt trolliknande, och dels för att de aldrig var långt ifrån varandra och betedde sig som om de var samma varelse. Det skulle inte förvåna mig ifall de delade hjärna med tanke på vilken hjärnkapacitet de hade. Bredvid Goyle gick även Millicent, och gjorde den storvuxna trion komplett.

Så som det såg ut gick jag alltså i mitten, omsluten av alla mina slytherinkamrater. Jag undrade om det var medvetet gjort, och slängde en blick mot Theodore och Draco. Jag fick en känsla av att de försökte beskydda mig, för båda två såg ganska spända ut, även om de gav mig ett uppmuntrande leende när jag såg på dem. Frågan var bara vad de försökte beskydda mig emot?

De flesta elever vi mötte på vägen till förvandlingskonsten gav oss ingen direkt uppmärksamhet, det bara gick åt sidan som vanligt när vi kom. Men de få elever som såg att jag gick i mitten av slytheringänget stannade upp och såg förvånat på mig.

När vi svängde in i korridoren där vi skulle ha vår lektion stod gryffindorarna där och väntade. Och alla såg de på mig. Inte bara på oss slytherinare som grupp, utan på mig specifikt. Harry stod längst fram med armarna i kors. Det fanns något besviken i hans blick.

Jag gav honom och de andra gryffendorarna en förvirrad blick. Varför verkade de plötsligt så sura? Jag sökte efter Hermiones blick för att få ett svar på min tysta fråga, men hon gav mig bara en något uppgiven blick som sa ungefär ’du vet varför’, med en menande blick på Harry. Men jag hade ingen aning om vad hon menade. Istället försökte jag få ett svar ur Harrys blick, men det var lika hopplöst.

Jag kände hur både Theodore och Draco flyttade sig närmare mig när även de kände av gryffindorarnas fientlighet.

”Så det är alltså sant?” sade Harry surt när vi stannade framför dem. Blaise och Daphne flyttade bak så jag, Theodore och Draco stod längst fram.

”Vadå?” frågade jag, något irriterat.

”Du har flyttat tillbaka till Slytherin”, konstaterade Harry.

”Ja”, började jag, men kom inte längre innan någon klev fram framför mig.

”Ja, det har hon och det har du inget med att göra, Potter”, sade Draco.

”Draco”, sade jag och la min hand på hans axel. Han vände sig genast om och såg på mig. När han såg på mig så där – som om jag var den enda som existerade i hela världen – så glömde jag nästan bort att vi faktiskt stod i en korridor full av våra kamrater. Jag lyckades ta mig själv samman och gav honom en menande blick. Han backade genast undan.

”Vad gör ni här förresten?” frågade plötsligt Theodore. Jag kollade förvirrat på honom, sedan insåg jag en sak. Den här lektionen brukar vi ha med Ravenclaw, inte Gryffindor.

”Ja, vart är ravenclawarna?” frågade jag.

”Det har blivit en ändring i schemat, tydligen”, svarade Hermione fort. ”Vi vet inte heller varför, bara att vi istället för att ha trollformellära nu med Hufflepuff, så ska vi ha förvandlingskonst med er.”

”Tyvärr”, la Harry till och såg fortfarande lika surt på mig.

”Varför är ni så sura på mig?” frågade jag, men istället för att vända mig till Harry så vände jag mig till Hermione igen med förhoppning att hon skulle ge mig ett vettigare svar.

”För att de är gryffindorare såklart”, sade Blaise med en högljudd viskning. Jag gav honom en sur blick, men han bara blinkade åt mig.

”Vi trodde bara att du skulle berätta för oss ifall de där”, Hermione gav slytherinarna en menande nick, ”någonsin lät dig komma tillbaka”, sade hon och såg något ursäktande ut.

”Vi trodde inte vi skulle behöva höra det via Malfoy”, spottade Harry ut.

”Draco?” sade jag och vände mig om och såg på honom. Han såg faktiskt lite skuldmedveten ut.

”Jag hade oturen att träffa på Potter tidigare idag, och jag kan ha nämnt att vi välkomnat dig tillbaka”, sade Draco och blängde ilsket på Harry.

”Så är vi inte tillräckligt bra vänner för att du själv skulle bry dig om att berätta för oss?” frågade Harry. Jag bara stirrade dumt på honom. Så det är där skon klämmer.

Jag skulle precis svara när professor McGonagall öppnar dörren till klassrummet.

”Jag hoppas ni inte bråkar igen?” sade hon strängt och såg missnöjt på oss. Som erfaren lärare kände hon säkert av den tryckta stämningen.

”Nejdå, professorn”, sade jag och gav henne ett leende. McGonagall såg inte helt övertygad ut, men gav oss bara en sista sträng blick innan hon vände på klacken och gick före oss in i sitt klassrum. Vi följde lydigt efter, utan att säga något mer till varandra.

Borden i förvandlingskonstrummet stod uppställda så man satt två och två, och Draco gav mig en något besviken blick när jag satte mig bredvid Theodore. Men jag kunde omöjligt sitta bredvid honom, hur mycket jag än ville, så länge Theodore var där.

McGonagall började gå igenom dagen lektion, som tydligen skulle handla om hur man kunde förvandla sitt utseende, utan att använda polyjuice-elixir. Vi skulle få jobba i par med trollformlen och försöka förändra varandras utseende, då det var lättare att göra på någon annan än sig själv.

”Jag kommer dela in paren”, avslutade McGonagall. Det hördes ett gemensamt stön från alla elever och gryffindorare och slytherinare såg missnöjt på varandra.

”Brown och Zabini”. Blaise såg förskräckt på Lavender Brown som faktiskt rodnade när hon mötte hans blick.

”Finnigan och Greengrass”. Daphne gjorde en äcklad grimas och Seamus Finnigan himlade med ögonen åt henne, med ett missnöjt drag runt munnen.

”Granger och… Malfoy”. Draco och Hermione såg på varandra, men såg demonstrativt åt ett annat håll när det mötte varandras blick.

”Longbottom och Goyle”. Neville svalde och sneglade nervöst på Goyle.

”Patil och Nott”. Theodore gav Parvati Patil en likgiltig blick och hon såg missnöjt på honom.

”Potter och Fox”. Harrys huvud flög upp efter ha stirrat ned i bänken när McGonagall sa mitt namn. Jag gav honom ett försiktigt leende när han såg på mig. Han bara gav mig en blick jag inte kunde tolka.

”Thomas och Crabbe”. Dean Thomas stönade högt och dunkade ner huvudet på bordet. McGonagall gav hans beteende en missnöjd blick. Men jag förstod honom, jag hade antagligen reagerat likadant ifall jag behövt jobba med Crabbe.

”Weasley och Bulstrode”. Ron gav Millicent en förskräckt blick. Millicent såg bara besvärad ut.

”Seså, ni har fått er partner. Sätt er bredvid varandra och börja öva”, sade McGongall strängt.

”Jag går och sätter mig bredvid Patil”, sade Theodore när han såg att Lavender reste sig upp och gick därifrån. Han gav mig en lätt kyss innan han tog sin väska och flyttade fram till Parvatis bord. Strax därefter slog sig Harry ner bredvid mig.

”Hej”, sade jag och försökte fånga hans blick. ”Harry, du vet att det inte var min mening att ni skulle få veta genom Draco.”

Han suckade. ”Jag vet. Förlåt att jag blev sur. Det var bara på grund av något Malfoy sa”

”Vad sa han?” frågade jag.

”Han sa att vi antagligen inte var så bra vänner som jag trodde eftersom du inte själv berättat för mig”, sade Harry lågt.

Jag såg missnöjt på Draco. Självklart var han tvungen att säga något sådant.

”Lyssna inte på Draco. Jag tänkte berätta, men har haft en ganska händelserik helg, så har inte hunnit leta rätt på er och berätta”, sade jag.

”Jag vet att jag inte borde lyssna på Malfoy”, sade Harry och gav mig ett leende. ”Men det där fastnade av någon anledning”

”Ingen fara”, sade jag och log tillbaks. ”Är det bra mellan oss nu?”

”Absolut”, log Harry. ”McGonagall blänger surt på oss, vi kanske ska börja med uppgiften?”

”Ja, kanske”, skrattade jag och tog fram trollstaven.

Trollformeln vi skulle använda var något klurig, men efter några försök lyckades jag ändra färgen på Harrys hår. Hans vanligtvis kolsvarta hår var nu blont.

”Nu ser jag ju ut som Malfoy!” sade Harry förskräckt och höll upp en vitblond hårslinga. Jag skrattade högt.

Som straff för det blonda håret gav Harry mig efter ett antal försök en stor rund potatisnäsa.
”Inte okej!” utbrast jag och kände på mig nu stora näsa. Harry bara skrattade åt mig.

Över hela klassrummet hördes det faktiskt skratt. Trots sina olikheter kunde gryffindorarna och slytherinarna skratta åt varandras förvandlingar. Jag såg hur Hermione hade svårt att inte skratta när Dracos missnöjt strök ett långt vitblont skägg som hon gett honom. Det fick honom att se ut som en mindre rynkig Dumbledore. Hermione å andra sidan hade fått ett par väldigt buskiga ögonbryn.

McGonagall klappade högt med händerna, och alla tystnade. ”Mycket bra arbete idag, nästan alla har lyckats med att i alla fall förvandla en liten del av er partner. Vi kommer fortsätta med det här nästa lektion, och till dess vill jag att ni läser på i kapitlet om mänskliga förvandlingar i boken. När ni packat ihop era saker kan ni komma fram till mig så återställer jag ert utseende”

”Tack för idag, Harry”, sade jag och rörde menande vid min stora näsa.

”Tack själv”, skrattade han och gick sedan bort till Ron och Hermione som skrattade åt varandras utseenden.

”Vad söt du är”, sade Theodore när han kom fram till mig.

”Haha, jättekul”, sade jag och räckte ut tungan åt honom. Han flinade och pussade mig på näsan.

”Jag gillar ditt hår”, sade jag och drog fingrarna genom hans nu midjelånga hår.

”Tackar”, sade han och slängde med det som om han vore i en reklam. Jag skrattade å honom.

Vi ställde oss i kön för att komma fram till McGonagall och få vårt utseende återställt. Draco och Blaise slöt upp bakom oss.

”Snygg näsa”, flinade Blaise.

”Snygg hårfärg”, gav jag igen. Lavender hade fått för sig att ändra hans hårfärg till rosa. Jag såg hur hon och Parvati sneglade på honom längre fram i kön och fnissade. Blaise såg besvärad ut.

Draco stod och strök sitt skägg och såg fundersam ut.

”Du ser ut som Dumbledore”, skrattade jag.

”Och du ser ut som en liten tomte”, retades Draco. Jag knuffade skrattande till honom.

Jag log stort och såg på mina vänner, även gryffindorarna. Alla skrattade åt varandra och ingen såg arg eller ledsen ut. Även McGonagall log ett litet leende åt hennes elevers glädje. Varför kunde det inte vara så här lätt hela tiden?

---

Lämna gärna en kommentar om ni tyckte om det! Kram på er

Superbra

Superbra och roligt!! Älskar verkligen allt!!!

Lööööööve it! Hehe Harry, där fick du...