We are left, they disappeared. (Rollspel)

( Men ajg väntar nu iaf på att någon annan ska skrivav innan ajg gör det. Nu har vi tagit över mer än 3 sidor med bara vårt roll xD)

(haha ja vi får väl vänta då, så det händer något ^^)

(Vi rollar typ 2 dagar och dem står fortfarande ute på skolgården (y) xD)

((Vi vill inte störa er :3 Ni får gärna fortsätta rolla^^))

(Jaha, det är så det ligger till xD Nu har jag suttit och vänatt på att ni ska skriva xD EMn det gör inget ^^))

((Hehe, jag vettefan vad Simon ska göra... Ja, han får väl ha somnat i trappan och vakna på något ställe då... :3 Sedan som Nelly sa ville jag inte störa er ^__^))

Simon öppnar yrvaket ögonen och inser att han inte alls är i trappan där han troligen somnat. Rummet är stort, kvadratiskt och väldigt likt hans rum som han hade när ha var barn. Nej, det är identiskt. Samma tapet med krämfärg och exakt samma säng och leksaker som funnits. Det enda som verkar fattas är personen han delat rum med. Sin tvillingsyster. Han gnuggar ögonen och försöker koncentrera sig.

(ni stör oss inte alls ^^ det är bara kul om ni är med också)

Nikki vaknade av att Mokona landade på hans mage
"Du skall få gå ut" sa Nikki coh slängde på sig ett par byxor och en t-shirt och lämnade sedan sitt rum, och var frotfarande fundersam, det var något som verkligen inte stämde här. han gick ner för trapporna och ut i trädgården

Nemi reste sig upp. Hon ville ta reda på vad henne tvillingbror fanns. Hon gick in i huset och ropade efter honom.
"Simon!"
Ingen svarade. Hon rynkade pannan och ropade högre.
"Simon!"

Simon tycker att det är obehagligt tyst i rummet. Han minns att det brukat vara så mycket liv i rummet när han och Nemi varit små. Vad hade hänt egentligen? Varför har de plötsligt gått och blivit fiender?

Thomas vaknar nästa morgon ganska sent och blir först panikslagen när han ser att allt är mörkt och svart. HAn fäktas i luften men allt stöter bort honom. HAn lugnar ner sig själv och kommer på hur dum han egentligen är, han hade ju somnat inuti sovsäcken.
Tom puttar ut sig själv från den med ett rodnande flin och stäler sig sedan upp. Ryggen har troligen läkt så att han inte har ont längre. I och för sig var det inget hårt fall men det kan ju ha varit så att han slog till den lite.
HAn går fram till sin packning och klär sedan om till ett gråblått linne och en vit skjorta. Sedanutan att tänka på att han har glömt byxor går han ut i trädgården och sträcker på sig.