Voldemort är tillbaka (Privat roll)

"Ja, jag kommer." sa hon trött och han drog upp henne på fötter och såg glad ut över sig själv. "Tro inte jag förlåtit någon av er." sa hon allvarligt då de kom ut ur skogen och såg på Voldemorts ägor.

Cara satte sig ner vid dammen.
"Jag önskar att vi både kunde dött" sa Cara och Klaus tittade på henne
"Vill du dö?" frågade han
"Jag vill inte leva så här" rättade Cara honom

"Vad gör du här? Egentligen är väll inte Voldemort och hans planer något för dig." sa Damon och Laura ryckte på axlarna. "Kanske inte, Cara är min vän och det har blivit så. Sen så är jag inte så som jag ser ut."

Klaus höll bara om henne och de såg solen gå ner.
"Jag känner inte värmen från den" sa hon sorgset
"du vänjer dig" sa Klaus lågt.
"Hur gammal är du egentligen?" frågade hon
"tusen år" sa han och hon tittade upp på honom.
"har du aldrig tänkt på att avsluta det hela?" frågade hon lågt.
"Några gånger har jag gjort det" erkände han och Cara tyckte synd om honom

Laura såg på huset men visste inte vad hon ville. Hon visste att hon var bra irreterad, eller ja trött på det mesta. Hon tyckte allt för tillfället var jobbigt och hon undrade varför Damon följde efter henne hela tiden, det irreterade henne.

"Du har i alla fall fått en vän som kan stanna med dig ett tag" sa hon uppriktigt, hon började gilla Klaus sällskap.
"Jag trodde du var arg på oss?" skrattade Klaus
"Det är jag men vänner kan förlåta" sa hon

Laura började bli bra irreterad på mannens närvaro och gick dit hon visste att Cara befann sig och så även Klaus. Hon stannade och såg på dem och kunde inte säga att hon gillade det helt och hållet.

Cara hörde att Laura kom men hon vände sig inte om. Det var Lauras val om hon ville prata med henne

Laura såg på Cara hon visste egentligen visste hon inte vad hon skulle säga utan hon gick bara fram till Cara och satte sig vid henne. "Jag kan inte säga att jag förlåta dig helt, men jag är ändå din vän." ler hon mjukt.

Cara tittade upp och log mot Laura.
"Jag ber dig inte förlåta mig för jag kan inte förlåta mgi själv eller dem som förvandlade mig, men jag är glad att du är min vän" sa hon leende