Eragon [Privat rollspel]

Aureus landar framför henne och hon springer fram till draken.
"Varför är vi i samma sällskap som Morzans son?"

Jag orkar inte mer. Min skadade vad svider, jag har inte ätit eller druckit ordentligt på flera timmar, och när jag inte slåss mot fiender eller blir irroiterad för att det inte går som jag vill så oroar jag mig för de jag bryr mig om. De senaste dagarna, eller var det veckor, har varit så känsloladdade och händelserika att jag knappt kan sova, och när jag sover är det en orolig och stressad sömn.
Òr går till mig och skyddar mig från omvärlden under vingarna och med kroppen. Jag orkar inte mer.

Aily känner sig rädd. Och hon blir ännu räddare när hon inte når Aurues med sinnet.
"Vi kan hjälpa dig ta reda på det" säger någon bakom Aily. Hon snor runt och får syn på tre skuggor. Aurues ryter och lyfter.

Aureus är redan tiillbaka hos oss. Utan Aily. Han tar kontakt med oss och visar snabbt varför han lämnade Aily. Dessa förbannade skuggor. Vi alla skyndar dit.

Skuggorna har lovat hjälpa Aily men när dom andra kommer dit har kvinnan en kniv mot hennes strupe. Men Aily är mer rädd för Murtagh än kniven.

Jag går försiktigt fram till Aily. Jag räcker fram min hand och frågar så försiktigt jag kan vad det är med henne och om jag kan hjälpa henne på något sätt. Jag är fruktansvärt rädd för skuggorna, men jag klarar inte av att se Aily hos de.

"Alex och Murtagh avbeväpnar sig och kommer hit. Annars dör flickan "

Jag vänder mig snabbt om.
"Ni kan inte lämna mig ensam", säger jag förtvivlad, men i nästa sekund inser jag att jag kan klara mig och säger istället åt de att lyda. Aily får inte dö. Alex håller redan på att lägga undan allt man kan använda som vapen, men Murtagh tvekar.

"Nu!" Alex går fram till skuggorna men Murtagh tvekar fortfarande.

"Murtagh GÅ", ber jag.
Angela reser sig upp och håller i Murtagh i axeln.