En mugglare i Slytherin

Jättebra♥♥♥

Du skriver fantastiskt!! Som den Gryffindorare och Weasley älskare jag är så blir jag ju såklart glad över delar när trion är med Även om dom inte är huvudpersoner i just denna ff

Fortsätt som du håller på!! Ingen risk att du börjar skriva sämre

Hahaha, bäst!

Sååååååå gulligt!
Jag tycker fortfarande synd om typ alla men du skriver så fint!

Alltså, otrolig kärlek till den här ff'en! Vilken fin lektion! ♥

GAGAGAGAGGAAG!!
Stackars lilla alla..

Ahh, så himla bra kapitel! Längtar ihjäl mig till nästa del ♥.

Hej alla underbara läsare! Ursäkta för att det har tagit så lång tid med det här kapitlet, men har haft massa att göra med tenta nu i veckan och högvakt både förra helgen och den här. Så borde ha gått och lagt mig, för måste upp kl 6 imorgon, men ville bli klar med det här kapitlet så jag kunde lägga upp det åt er.

Hoppas ni kommer tycka om det, även om det är något händelselöst, men ville skriva något åt er. Tusen tack för att ni kommenterar och jag hoppas ni inte tröttnar på mig nu när jag uppdaterar mycket mer sällan ♥

---

Kapitel 43: Trolldryckskonst

Efter förvandlingskonsten var det dags för trolldryckskonst med gryffindorarna igen. Men stämningen var inte lika kylig mellan de två elevhemmen som den brukade vara. När vi gick genom slottet på väg ner till fängelsehålorna gick vi nästan i en samlad trupp och man kunde fortfarande höra skratt. Alla elever vi mötte såg förvånat på oss, som om de inte kunde tro sina ögon.

”Snyggt skägg du gav Malfoy, Hermione”, hörde jag Harry säga bakom oss.

”Jag gillade din hårfärg mer, Potter”, gav Draco igen. ”Den fick dig ju nästan att se bra ut”

Harry fnös. ”Att se ut som dig skulle inte jag räkna som att se bra ut”

”Självklart gör de det”, flinade Draco och drog en hand genom sitt egna vitblonda hår. ”Artemis har bra smak”

Jag kände hur Theodore tog ett stadigare tag om min hand. Han tryckte den hårt, nästan så det gjorde ont. Han såg varken på Draco eller på mig, utan fortsatte stirra rakt fram utan att visa några känslor alls. Men han sätt att nästan smärtsamt hålla mig i handen visade mig tydligt vad han kände ändå.

Jag gav Draco en menande blick. Han verkade dock inte inse att han sagt något dumt, utan han bara log vinnande mot mig.

”Det vet jag väl inte om jag skulle säga, hon umgås ju med er”, sade Harry stöddigt.

”Jag är en av dem, vet du, Harry”, sade jag och himlade med ögonen åt honom.

”Jag vet”, log han.

Vi fortsatte att smågnabbas hela vägen ner till trolldryckskonsten, och när Snape öppnade dörren in till sitt klassrum kunde han inte riktigt dölja sin förvåning över stämningen mellan oss. Han såg nästan mer missnöjd ut än vanligt, och han gav mig en extra sur blick.

När vi slog oss ner vid borden hade Theodore fortfarande inte släppt min hand. Jag såg på honom medan Snape gick igenom dagens instruktioner, men han såg fortfarande lika envist framåt. Men han gav min hand en lätt tryckning, vilket visade att han i alla fall var medveten om att jag såg på honom.

”Theodore”, sade jag försiktigt och lutade mig mot honom när Snape slutat prata och alla började plocka fram sina kittlar. ”Jag behöver min andra hand”. Jag lyfte menande upp våra sammanflätade händer och skrattade till. Han bara släppte min hand som om han hade bränt sig, utan att le eller ens se på mig.

Jag suckade och vände mig bort. Jag kände hur klumpen i bröstkorgen dunkade till av smärta.

När jag såg upp mötte jag Dracos bekymrade blick. Jag bara såg sorgset på honom och skakade lätt på huvudet när han såg ut att vilja säga något.

Han slog förstående ner blicken och fortsatte med lektionens uppgift.

Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på uppgiften när det kändes som om Theodore hade slagit upp en mur mellan oss. Hans humör hade sjunkit så snabbt, på förra lektionen hade allt varit bra och nu låtsades han som om jag inte fanns.

Fan. Jag kände hur tårarna var på väg igen. Men istället för att ge efter för tårarna tog jag istället ut det som ilska på trolldrycken jag hade framför mig.

Jag hackade våldsamt alla ingredienser utan att bry mig om hur ojämnt det blev och slängde dem i kitteln så att det skvätte omkring mig. Draco gav mig en orolig blick men jag bara blängde ilsket tillbaka. Det var faktiskt hans fel att Theodore mådde dåligt nu. Ifall han inte att slängt ur sig den där kommentaren…

”Du kommer göra dig själv illa”, sade plötsligt Theodore lågt bredvid mig och tog försiktigt tag i min hand som höll i kniven.

Jag såg förvånat upp på honom. Han gav mig ett liten leende, men hans blick var sorgsen. Försiktigt bände han kniven ur mitt grepp och la ned den på bordet. Han tog min hand mellan sina händer och förde den till sina läppar. Jag kände hur jag fick rysningar när han kysste mina fingrar.

”Jag vill inte att du gör dig illa”, mumlade han mot min hand.

”Jag kommer inte gör mig illa”, sade jag mjukt. Han såg långsamt upp och mötte min blick. Den var så fylld av kärlek att jag nästan tittade bort, men jag tvingade mig själv att möta hans blick och gav honom ett litet leende.

Plötsligt harklade sig någon högt bakom oss. Jag så förskräckt upp och mötte Snapes mörka blick. Han såg kyligt på oss. Jag hade inte märkt att han kom fram till oss, för en sekund kändes det som om jag och Theodore varit någon annanstans. Theodore sänkte långsamt våra händer, men släppte inte taget om mig. Han sträckte på sig och mötte Snapes blick.

”Mr Nott, miss Fox. Ni får roa er med varandra utanför mina lektioner, återgå till era trolldrycker ifall ni inte vi ha straffkommendering”, sade Snape nedlåtande.

”Ja, sir”, svarade Theodore. Jag kunde inte förmå mig att svara utan blängde bara surt på trolldrycksläraren.

Snape bara fnyste och svepte därifrån. När jag såg efter honom såg jag att hela klassen stirrade på oss. Jag mötte Hermiones blick och hon höjde frågande på ögonbrynet. Jag bara skakade på huvudet och vände mig emot min trolldryck igen. Theodore gav mig ett uppmuntrande leende och tryckte min hand en gång innan han släppte den och återgick till sin trolldryck.

Rak över bordet såg Draco på mig. Det fanns något plågat i hans blick, även om han försökte dölja det bakom ett leende. Mitt hjärta hoppade som vanligt över ett slag när jag mötte hans blick.

Jag såg från Draco till Theodore och sedan ner i min, inte särskilt välgjorda, trolldryck, och funderade på ifall det var värt att dränka sig i den bara för att slippa alla problem.

---

Lämna gärna en kommentar vad ni tyckte, oavsett om det är ris eller ros! För ifall det är något ni inte tycker om så får ni säga det, så ska jag se vad jag kan göra åt det Vill ju att det ska bli så bra som möjligt

Skit bra

AWSOME!!!

Det var superbra!!! Välgjort och spännande!! (Även om det inte var så händelserikt)

Kan hon inte spola Draco snart? Han kanse är söt och så men han har inte stått upp för henne så som Theodore har gjort. Det vore inte rätt mot Theo att lämna honom. Jag menar, han har ju offrat med än vad Draco gjort för henne!!

Superbra kapitel! Längtar andlöst efter mer! Hur KUNDE jag ha tänkt att denna ff var "dålig"? Måste ha varit utsatt för smygspruttar...