rollspel femte året.

Samantha följer efter Sara så fort paddan har försvunnit. Bakom henne hör hon Jacobs sammetslena röst som pratar med sina vänner om saker de tycker om. Samantha ökar farten och viskar till Sara:
"Skynda dig!"

Sara börjar springa, när dem har kommit upp till ravenclawtornet
- vad heter Karl IX:s fru frågar örnen,
- Vet du det Samantha?frågar Sara.

(Bara en sak, vi är i Brittarnas värld! Inte i Sverige O.o)

(Nej jag vet, men det kan ju ändå vara bra för häxor att veta vad som har hänt i världen )

"Japp, Maria av Pfalz, från 1562 till 1589, och sedan Kristina av Holstein-Gottorp från 1573 till 1625", svarade Samantha enkelt.

(utländsk fråga för att försvåra det hela för eleverna XD)
-jag har ingen aning om vem som är Karl IX:s fru sa Sara.
då kom Simon som har bot i Norge
- ****** heter hon sa han.
-Helt rät sa örnen och dörren öppnades.
-Tack Simon, vem är Karl IX?frågade Sara.
-En Svensk kung svarade Simon.
Dem gick in, Sara satte sig ner i en mörkblå fotölj Simon gick upp till sin sov sal.
- Varför ville du inte att vi skulle prata i stora salen?frågade Sara.

"För att han var på väg mot oss" svarade Samantha försiktigt. Hon ville inte att någon skulle få reda på att hon tyckte om en Slytherinelev.

-Okej sa Sara
-hur länge har du gillat honom?frågar Sara och slänger upp benen över armstödet.

"Jag vet inte riktigt, men jag kom på det häromdagen"

(Känns som jag missar lite bara... O.o)
"Jag kommer inte på något..." Säger Angel till slut. "Ja förutom mitt namn på latin såklart, Angeli, Angelus och Angelum... och kanske Diabolo." Säger Angel och funderar på hur det skulle vara att bli kallad Angelus.

Samantha var på något sätt glad över att Sara inte frågade något mer just nu, men ändå inte. Det var inte speciellt kul att bara sitta och vara tyst. Och samtidigt suktade hon efter att få säga ett endaste ynka litet ord till Jacob, trots att hon skulle framstå som ett enda stort misslyckande. Men någon gång skulle ju vara den första.