Privat Rollspel

Han kramar henne tillbaka plötsligt väldigt medveten om att han har saknat en vän. Han har inte haft någon på ett tag.

"Lust?Pride?Fågeljävel? Jag fattar inte! Förklara!" Wrath var irriterad. Ölen och Vodkan var slut och han hatar vin! Finns de inge sprit? Odium och Lust brukar puckla på varandra, men Jason hade med de att göra denna gång och han fattade inte. Han hatar när han inte fattar. Hoppas den Jävla fågeln kan förklara. Annars ska Wrath bokstavligt äta kalkon.

Connie undrar leende hur det egentligen varit med honom sedan hon försvann. Till hennes förvåning ser hon att Mikael är borta - igen. Vad konstigt, han brukar inte gå någonstans, han brukar inte lämna henne ensam på ett uppdrag. Men samtidigt är hon tacksam för det.

"Korkskalle, de är tydligen gamla vänner, sluta gasta som ett pucko och tänk efter din fulla babian!" Säger Greed ilsket åt sin äldre bror, han ångrar det inte ens.

"Dumma dumma Greed. Kallar Wrath korkskalle.... Fågeljävel flyr... Vodkan är slut... Jag har ett hemskt existerande...." Wrath gör de han är näst bäst på, muttra, efter att vara ordentligt arg.

(I like Wrath. XD)

Odette sätter av mot den norra delen av staden, hon har inte undersökt den, inte noga åtminstone. Egentligen letar hon efter en förströelse, hon måste hitta något att göra. Något mer sanningsenligt att beskriva det som är att hon försöker hitta ett offer som kan stilla demonen inom henne som hotar att ta övertaget. Då blir det definitivt "roligt" när hon väl kommer igång.

Lianne tittar sig omkring. Lägenheten såg ut som en röra! Lönnmördaren och tvillingdemonerna står i ett hörn. En lat Sloth och en full Wrath sitter i soffan. Pride står och, precis som hon själv, tittar på röran.Mitt i rummet sitter en stackars Jason och bakom honom sitter en Ängel. Lust är påväg till medvetande.
"Vad tänkte ni på? VAD VAR DE SOM HÄNDE?" Frågar hon sin son lite omtöcknat.
"Jag tog lite kraft från dig och slog in ditt lilla huvud i väggen."Svarar Jason med en väldigt robotlik röst.
"INTE DE?!"
"Jaha! De menar att jag låg med Odette? De var lite ditt fel faktiskt."
Dedär måste ha varit en chock för de dumma demonerna som inte fattat nåt tidigare.

Connie reser sig upp och lägger vant länderna i fickorna. Hon tycker inte om vibbarna från en del av demonerna som är fientliga, inte bara mot Jason.

Pride har precis insett varför hans storasyster försvann så hastigt hon gjort. Sloth är dessutom ovanligt vaken. Pride flinar skadeglatt och elakt ut i tomma intet och Sloth, som ibland arbetat tillsammans med den yngre vet att det kan betyda något bra eller extremt farligt. Ibland han det innebära lite av varje.

Odette svänger in i en gränd när det börjar, som om något slet sönder henne inifrån. Istället för hatet abstrakt, blev hon bara en demon gömd inom begränsningen av vad hennes kropp skulle tänkas klara av innan dess kollaps.
"Odium's back, darlings." Säger hon på klockren brittisk engelska innan hon vänder sig om och bryter nacken av en oskyldig passerande man. "Stackars." Fortsätter hon skadeglatt skrattande innan hon än en gång försvinner spårlöst från platsen.

"De var idiotiskt! Du är ju en människa! Påverkad av min närvaro! Hon borde veta bättre!" Orden bränner på Lusts tunga. Hon riktigt spottar ut dem!

"Om jag bara hade varit en människa? Tror du då att hon skulle ha blivit förförd med mig tack vare din närvaro? Jag är en Ättling Lust. Din Ättling. En del gåvor ärver man nog?" Han älskar de! Älskar sin mammas plågade uttryck när han är på och retar henne. Berättar sanningen som svider så.

Dörren öppnas omärkligt när Odium riktigt kan känna av det som händer i lägenheten och illa kvickt är hon i en annan del,av rummet trots att det inte skulle förvåna henne om hon inte lyckats passera bemärkt. Hennes nuvarande ansiktsuttryck skulle ha varit likgiltigt om inte ögonen riktigt lyste av hånfullt förakt. Som om de som hon ser inte var mycket mer värt än en insekt som snabbt skulle krossas under hennes tyngd.

Lianne fick plötsligt slut på idéer! Vad ska hon göra nu? Hon brukar alltid ha nåt i tankarna?
"Så... Vad gör vi nu?" Hon vände sig mest mot de utslagna tvillingbröderna på golvet. Om de så mycket kommenterar ordet vi så skulle hon plocka fram fler nålar. Hon kände de på sig, att hon var tvungen att göra något här, de var här hon hörde hemma, hon hade ett uppdrag här. Men nu var allt så kaos att hon inte riktigt vad hon skulle göra!

"Inte låta Eris komma hit?" Svarar Greed, Enyv håller tyst som vanligt. Han vet inte vad han skulle tänkas att göra i en situation som denna. Men han diggar verkligen tjejens kämpaglöd. Det är inte många människor som skulle kaxa med demoner, även om hon inte visste att han var en demon innan hon högg. Dessutom accepterar hon det bara, det gör honom nyfiken. Troligen mer nyfiken än vad han egentligen borde vara. Men han låter ändå Greed sköta snacket. Han vet vad han ska säga - Envy är nästan bara där som en ja-sägare eller en addition till fighter.