Sagan om ringen roll

(Inte om! när vi träffas ^^ )

"Fairan" sa Arwen vänligt när hon slog sig ner
"Arwen" sa hon och log mot sin syster "Aragorn" sa hon leende sen och fick maten serverad.
"Jag hoppas du hade en angenäm natt" sa Arwen
"Sängen var lika välkomnande som alltid" svarade hon bara enkelt och såg p Tamara när hon kom in men sa inget. Hon fingrade på halsbandet
"Det är vacker, vart fick du de ifrån?" frågade Arwen
"Elrond gav det till mig innan vi reste, det var min mors" sa hon leende och de båda nickade lite sorgset men sa inget mer

"God morgon" hälsar Tamara och ler och slår sig ner vid frukostbordet när hon blivit visad av en tjänare. Hon blev serverad och tog för sig av både det ena och det andra. Det var härligt att få mat ordentligt, varm mat. Inte bara torr färdkost eller vilt.

Fairna tittade inte mer på Tamara utan såg bara ut genom fönstret långt bort. hennes blick var fäst i fjärran och hon såg hur Saurons armé rustades upp, hur han hade blivit starkare. Sedan återvände hon till nuet
"Vad såg du?" frågade Aragorn och hon vände sig mot honom
"Han rustar upp sin armé" sa hon och lät förskräckt, egentligen var hon glad över det men hon kunde inte erkänna det här "Och han har blivit starkare" sa hon och Arwen och Aragorn började genast diskutera åtgärder och hon log nästan lite elakt och lyssnade på allt de sa

Tamara satt tyst och lät sig inte dras med i samtalet. Vad det än nu var så litade hon inte på Fairna, inte längre, om hon ens hade gjort det?
Något stämde inte, men hon tänkte då inte avslöja mer för alven än vad hon redan hade gjort, bara för säkerhetsskull. Som hur Rohan skulle göra för att rädda staden, nej hon tänkte inte avslöja något.
"Fiender har tusen öron." sa hon och såg på dem alla. "Bara så ni vet." sa hon sedan och log glatt och tog en vindruvsklase från fatet.

( Jao C: klart vi träffas ^^ fast inte om du slår mig i huvet xD )

(haha nej jag skall inte slå dig i huvudet xD"

Fairna log mot Tamara hon visste att hon var en på spåren men hon tänkte inte visa att hon förstod
"Kan så må hända, men alla som är i detta rum är på vår sida. ni är mina vänner och jag vet vilka som jobbar för mig" sa Aragorn bestämt och Fairna såg på honom
"Jag tror inte Tamara menade någon av oss" sa Fairna leende och såg på Tamara med mörka ögon

( Hahaha xD Bra, bra xD )

Tamara såg på Aragon. "Du kallar mig vän och litar på mig. Men du vet inte ens vem jag är." svarar Tamara menande och menar att han inte alls vet vem alla är och alla kan vara en spion. Sedan mötte hon oförskräckt Fairnas blick. "Åjo, det gjorde jag allt, man vet aldrig vad som döljer sig bakom den mask alla vill ge sken av."

(haha ja eller hur )

"Jag är inte naiv som du verkar tro Tamara, Elrond meddelade vilka ni var och jag tog reda på det." sa han enkelt och Fairna log, Aragorn hade koll på det mesta, men som människor sagt så ser man oftast inte det som finns rakt framför näsan på henne. Fairna vände sig mot Tamara
"Om det var din mening att lägga fram en åsikt så ber jag att du gör den i stället för att anklaga oss alla" sa Fairna enkelt och försökte hålla huvudet kallt

"Det har jag inte sagt att du är heller. Och jag anklagar ingen. Jag menar bara att man borde vara på sin vakt. Men jag håller med om att man inte kan misstro alla, för var skulle denna värld försvinna då." svarade Tamara och höll rösten artig och snäll, precis som hon blivit upplärd.

Fairna mötte Tamaras blick men sa inget utan bara log.
"Men nog med kyliga toner, nu måste vi förbereda oss" sa Arwen vänligt och Fairna log mot dem
"Om ni ursäktar mig tänker jag kolla till Dragor" sa hon leende
"Självklart" sa Arwen och Fairna lämnade bordet med ett lömskt leende mot Tamara men sa inget. hon gick ut till Dragor och sadlade honom och tränsade honom sedan. Hon tog bort tyglarna och såg på honom
"Nu vill jag att du lämnar staden, jag finner dig min vän" sa hon öppnade boxdörren och Dragor satte genast av och hon sprang fram till kanten för att se honom lämna staden. hon misstänkte att hon snart skulle behöva fly och hon vägrade lämna kvar Dragor

Tamara såg Fairnas blick och hennes misstankar besannades. Men hur skulle hon säga det? Alla verkade ju tro att hon var, vad hon inte var. Eller var det Tamara som hade fel? Nej, men hon kunde inte anklaga Fairna inför hennes såkallade vänner.