prs wolfy & rollspelare

James nickade lite och följde hennes beskrivning. Han slängde ner henne på sängen och la sig över henne med ett leende på läpparna.
”Du är så otroligt vacker.” Log han och kysste hennes hals.

Kinderna antog en svagt rosa färg tack vare hans komplimang. Hon mumlade något obegripligt till svar för att skaka av sig det hela, la sedan huvudet aningen på sned för att hjälpa honom att lättare komma åt hennes hals.
"Vad ville du komma upp hit för?" frågade hon oskyldigt och fladdrade med ögonfransarna.

James skrattade lågt och fortsatte kyssa hennes hals med ett leende på läpparna, hade inget bra svar egentligen. Han tyckte det kändes bättre att vara i hennes rum.
”Inget särskilt.” Log han, däremot kunde han se en och annan grej som de hade fördel av att göra i hennes rum.

"Nähä," nickade hon långsamt, skulle inte direkt påstå att det han höll på med kunde klassas som 'inget särskilt' men de hade ju olika uppfattningar om en hel del. Hon lindade sina ben kring hans höfter och kupade händerna om hans kinder med ett leende.

James flinade stort och smekte hennes lår, ville inte påstå att han tänkte på inget särskilt men han ville inte få upp hennes hopp för mycket ifall han skulle komma att ångra sig. Han lutade huvudet mot hennes bröst och log nöjt.

Tankspritt lät hon händerna glida över hans bröstkorg, funderade inte direkt på något särskilt men det var tillräckligt djupt för att hon skulle vara halvt försjunken i sin egna värld. Hennes händer vandrade vidare över till hans rygg, hann lätt spärra upp ögonen innan det kändes som om hon sögs in i ett hål.

James slöt ögonen och njöt mest av att höra hennes hjärta slå, tänkte inte alls på vart hennes händer var då han trott att hon förstått att hon inte skulle röra hans rygg.

Förvirrat såg hon sig omkring. Hon befann sig inte längre i sitt rum utan i någon sunkig bar. Hur hade hon hamnat där? Stella fick syn på James och Trevor vid bardisken, kände sig genast lite lugnare till mods. Hennes blick gled sedan vidare till väggkalendern. Februari 2017. Det kunde inte stämma. Hon hade inte träffat James förrän det här året. Och en liten känsla gnagde inom henne - hon hade aldrig träffat någon som hette Trevor heller.

James satt i baren med Trevor och drack en whisky med is, det var sällan han drack annat. Han hade en dyr vinterjacka med fin päls och ett par mörka jeans. Han gäspade stort och såg sig omkring i baren, missade helt vad Trevor sagt.
”Va?”

"Varför lyssnar du inte?" Trevor såg irriterad ut men lugnade ner sig efter att ha druckit ur sitt glas. "Hur tänker du göra? Döda en människa för att få din efterlängtade människokropp eller rädda någons liv för att få dina vingar tillbaka?" Han lutade armbågen mot disken. "Frågar du om min åsikt så röstar jag bestämt på det sistnämnda, jag är minsann inte så populär att en söt ärkeängel ger mig en chans att få komma tillbaka hem."